Veckans tema: Mina bästa TV-serieintron

Det här är veckans temainlägg i samarbete med bloggarna GILLAFILMFRÖKENTVKARINSUNIVERSUM och FICTIONALEM.
 
Samtliga temainlägg hittar du i kategorin "samarbete".
 
Idag är det TV-serieintron som ska listas och faktum är att jag är väldigt pepp på att skriva en uppdaterad version av inläggen som jag publicerade 2015 samt 2017!
 
I det här inlägget vill jag alltså samla de intron som av olika anledningar har fångat mitt hjärta och placerat sig i toppen av inledningssekvenser till TV-serier. Det betyder att tidigare favoriter jag har nämnt kanske måste sållas bort, för att få en lista som speglar vad jag tycker just i dagsläget. Jag bör väl flagga för att jag bara utgår från serier som jag själv har sett! Läs mina bloggkollegors inlägg också - det är spännande att få en inblick i andras favoriter. 
 
 
a) Det ska sägas att The Ranch är, eller åtminstone har blivit, en högst medelmåttig serie. Därför är det överraskande att seriens intro är så himla bra!
 
b) Stämningen som Mindhunters intro framkallar är så plågsamt träffsäkert för seriens kärna. Serien handlar alltså om att undersöka och förstå sinnet hos en seriemördare. Musiken är vacker men farlig och kuslig på samma gång. Den letar sig in i våra innersta sinnen. Tycker ni inte?
 
NEW YORK
 
a) How to Make It in America blev en kortlivad serie men dess intro lever för alltid kvar. Sällan har ett intro så till fullo fångat den lite mer "ruffa" känslan som återfinns på New Yorks gator och låten är väldigt trallvänlig.
 
b) En annan New York-serie som fick en mer legendarisk status är Sex and the City, vars intro är så himla chict och får mig att vilja hitta på ett nytt ord: dramelodi/dramelodisk - en melodi/ett sångstycke som återspeglar att det rör sig om en dramaserie av hög kvalitet. Serien började mer som en komedi men de dramatiska inslagen blev allt fler under årens gång. Jag älskar SATC förresten - det säger jag inte tillräckligt ofta. Den har den perfekta lättsamma tonen man vill ha innan läggdags. 
 
 
a) True Bloods intro är numera legendariskt och det är inte utan anledning. Jag tycker alltid det är intressant när det inte förekommer en enda karaktär i ett intro och att det ändå lyckas spegla seriens känsla så pricksäkert. Bilderna är jag inte särskilt förtjust i, men låten är perfekt.
 
b) Big Little Lies måste ha mitt absoluta favoritintro från 2017 och introlåten är en av mina favoriter någonsin. Scenerna är förvisso vackra men det är låten - som uppfyller hela ens själ och varelse - som har fångat mitt hjärta. En av de absolut bästa serierna jag har sett också, ska tilläggas.
 
 
a) Outlanders bästa intro är från den första (och bästa) säsongen. Mystiken och Skottland är de två stora teman som präglar såväl serien som introt.
 
b) Precis som Game of Thrones nog alltid kommer att vara min favoritserie, kommer inledningen förmodligen vara mitt favoritintro. Precis som en del andra serieintron, har detta utvecklats genom årens lopp. Varje säsong visas de för säsongen aktuella platserna där allting kommer att utspela sig. Genom åren har musiken snabbats upp och sekvensen har blivit längre. Jag vill nästan, men bara nästan, tro att det var vetskapen om detta intro som fick mig lockad att börja titta på serien en gång i tiden.
 
 
a) Twin Peaks alltså... vilket intro och vilken kultserie! Vi kan glömma att den senaste säsongen någonsin hände tycker jag. Den här musiken sprider eufori i kroppen.
 
b) Det är omöjligt för mig att lyssna på Arkiv X-introt utan att få rysningar över hela kroppen... Finns det någon läskigare öppning av en TV-serie? Jag tror knappast det. När jag hörde den här vinjetten som liten så ville jag nästan bara rusa iväg.

Min vecka (v. 38)

Är det redan dags för en ny vecka? Ja, så är det minsann! I det här inlägget ska jag berätta om veckans planer film-, serie- och bokmässigt. Jag tänkte också göra en liten recap över hur det gick med förra veckans planer.
 
© 2011 Summit Entertainment, LLC
 
Förra veckan var jag intresserad av två dokumentärer, men som väntat (vilket jag tror att jag även flaggade lite för) såg jag ingen av dem. I stället kan jag konstatera att jag i stället såg två andra filmer! Det blev Man on a Ledge - en film som visade sig innehålla mer spänning än väntat, men tyvärr också en del plattityder. Dessutom slutade filmen med ett platt fall. Inget jättebra betyg med andra ord. Den andra filmen jag såg för första gången i mitt liv var faktiskt Superhjältarna! En härlig animerad film som säkert inte har gått någon av er förbi.
 
Mitt litterära mål var att läsa Jonas Gardells nya bok, och det har jag också gjort. Sett till att jag hade en väldigt händelserik vecka hann jag dock inte läsa så himla mycket, så målet är att fortsätta med boken även den här veckan.
 
Seriemässigt skulle jag påbörja Det som göms i snö och starta den nya säsongen av Hemliga beundrare. Det gjorde jag. Mitt första intryck av den förstnämnda serien kommer i dagarna.
 
Bild från SVT
 
Veckans
 
 
film
Arbogafallet har fascinerat människor över hela Sverige - hur kan en till synes alldaglig människa med jobb och barn agera så rått och hänsynslöst? Och kan man göra sig skyldig till mord utan att själv utföra själva handlingen? I en dokumentär i sex delar på SVT play skildras gåtan Johanna Möller och morden i Arboga som numera är en del av svensk kriminalhistoria.
 
serie
Jag har ingen speciell ny serie jag har tänkt påbörja, utan jag fortsätter mata på med mitt That '70s Show, Hemliga beundrare och serien Explained som jag verkligen kan rekommendera. I 20-minutersavsnitt får vi diverse fenomen förklarat för oss på ett lättillgängligt och engagerande sätt, där både för- och nackdelar belyses. Intresserar du dig för kryptovalutor, astrologi eller kanske den kvinnliga orgasmen? Samtliga ämnen avhandlas i Explained - på Netflix.
 
bok
Det blir återigen Jonas Gardells Till minne av en villkorslös kärlek som står på agendan. Mitt första intryck av boken är mixat. Recension kommer när jag är klar.

Veckans tema: Favoritvänskap på TV

Det här är veckans temainlägg i samarbete med bloggarna GILLAFILMFRÖKENTVKARINSUNIVERSUM och FICTIONALEM.
 
Samtliga temainlägg hittar du i kategorin "samarbete".
 
Jag har skrivit om den förr, men det finns en anledning till det. Här är:
 
 
5 anledningar till att
 
How I Met Your Mother
 
har den bästa vänskapen påTV
 
 
7plus
 
5. Barney är Teds number one wingman. Marshall är Teds bästa vän. Lily och Robin är BFFs.
 
4. När det verkligen gäller ställer karaktärerna upp för varandra oavsett vad. Även om villkoret är "no questions asked". I hela serien uppmuntrar gänget Ted till att leva ut sin dristighet i jakten på sann romans. De tröttnar (nästan) aldrig på hans tjat utan ger (nästan) alltid sitt fulla stöd, i kärlekens namn. De är heller aldrig rädda för att prata om precis allting mellan himmel och jord. I slutändan är de alltid öppna och ärliga mot varandra - även om det innebär att någon riskerar att bli sårad.
 
3. De skrattar åt varandras skämt. Helt ärligt, det är otroligt sällsynt att karaktärerna gör det i komediserier.
 
2. De är, sina yrken till trots, aldrig för upptagna för att hänga tillsammans på MacLaren's Pub.
 
1. Vi får följa karaktärerna under många år av deras liv. I det första avsnittet är Ted 27 år. Den sista säsongen sänds år 2013, då karaktärerna är i mitten av 30-årsåldern. Det som gör serien så rolig är att storyn berättas av en framtida Ted (som då alltså egentligen befinner sig i "nutid"), vilket gör att vi får uppleva tidshopp både bakåt till karaktärernas barndom och framåt till de har hunnit bli hyfsat gamla. Det som är fint är att det under åren förekommer ett antal hinder för vänskapen, vilket ibland resulterar i perioder av åtskildhet, men i slutändan har de en fantastisk vänskap som övervinner allt.

Min vecka

Nu när jag trevande drar igång med bloggandet igen tänkte jag påbörja ett nytt koncept. Troligtvis är det så att jag i mindre utsträckning kommer att titta på serier veckovis, så som jag annars alltid gör. Nu kommer jag nog snarare att titta på serier lite mer klumpvis, med ett fåtal undantagsfall. Därför tänkte jag börja uppdatera er om hur min kommande vecka ser ut film-, serie och bokmässigt! Låter det som en bra idé? Jag är dessutom väldigt pepp på att få höra om era planer den här veckan.
 
Vi kör!
 
© Netflix
 
Film
Jag har ingen särskild film i åtanke, men jag skulle gärna vilja se dokumentären Franca: Chaos and Creation på Netflix och Tvärvändningen (om flyktingströmmen) på SVT play.
 
 
Serier
Min plan är att påbörja de avsnitt som ligger ute på Dplay (gratis) av Det som göms i snö - en serie byggd på en idé av Leif GW Persson, manus av Aron Levander och Hans Jörnlind, och med Robert Gustafsson i en sällsynt allvarsam roll. Har ni sett denna nya kriminalserie? 
 
Jag tänker också börja titta på Hemliga beundrare - som jag har längtat! På tal om cringe-TV så borde jag kolla upp vad som hände med serien Love at first kiss. Där snackar vi skyhög pinsamhetsfaktor, vilket såklart bäddar för att man blir totalt uppslukad!
 
© Norstedts
 
Bok
Mitt litterära åtagande blir Jonas Gardells nya bok Till minne av en villkorslös kärlek, som jag faktiskt fick ett signerat exemplar av förra veckan! 

Outlander - Officiell trailer S4

 Mina kära Outlander-fans - vi har en officiell trailer för säsong fyra.
Du ser den här nedanför.
 
Hur mycket längtar vi?
 

Veckans tema: I valet och kvalet

Det här är veckans temainlägg i samarbete med bloggarna gillafilm, frökentv, karinsuniversum och fictionalem.
 
 
Det här inlägget skulle egentligen ha publicerats i onsdags, men jag hann inte förbereda det. Efter jobbet i tisdags fick jag nämligen spontant gå på en relasefest och sen fick jag ägna resten av tisdagskvällen åt att packa inför en konferensresa som jag kom hem från igår kväll. Den här veckan skriver vi bloggare under temat "valtider" och egentligen passar det väl då extra bra att inlägget kommer upp på själva valdagen! Om ni inte redan har förtidsröstat (det har jag gjort) så önskar jag er stor lycka till med röstandet idag! Jag vill inte bli politisk här i bloggen men jag vill ändå påminna er om att inte lyssna på floskler och valfläsk som sprids nu i sluttampen, utan läs på egen hand på partiernas hemsidor. Tyvärr har det blivit väldigt mycket slogans och innehållslösa uttalanden som har dominerat den här valrörelsen. Det låter bra på ytan, men om man lyssnar noga blir det egentligen inget sagt.
 
I valet och kvalet blir titeln på detta inlägg och här vill jag ge två tips på nyligen utkomna dokumentärer med en tydlig politisk förankring. 
 
 
☝️  Hur otroligt mäktigt är det inte med den vackra körsången i trailern? Oavsett vad man tycker om Feministiskt initiativ är många överens om att Gudrun Schyman är en enastående skicklig retoriker som har vidhållit sina ståndpunkter under en mycket lång tid. Därmed sticker hon ut från den tydliga trenden som råder i politiken idag med att vända kappan efter vinden. I Gudrun - Konsten att vara människa får vi en inblick i en av våra mest kända politikers karriär och hur karriären balanseras med privatlivet. Jag har ännu inte sett filmen men jag är otroligt tagga på att se den! Jag läste nyligen att den nu finns att streama på SF också! 
 
✌️ En het potatis är A Swedish Elephant, som det har snackats mycket om utan att jag har hunnit se den. Jag vet faktiskt inte riktigt vad den handlar om (förutom sökandet efter "en svensk kultur"), men betyget är 9.1/10 på IMDB så frågan är om man borde se den! Är det någon av er som har sett den? Den finns i alla fall i sin helhet på youtube

Brave the new world - Outlander

 
H Y P E

Just nu ser jag fram emot...

Vad ser du fram emot just nu? Jag ser fram emot höstens serier! Jag kommer nog inte titta på så många nya serier direkt, om ens någon. Jag avvaktar lite för att se vad som verkar bra först! Mitt serietittande blir mer och mer inriktat på kvalitet framför kvantitet, och jag vill även att den filosofin ska prägla mitt bloggande. Med det sagt: här kommer ett axplock av TV-fenomen jag ser fram emot i höst:
 
Säsong 2 av Atypical - 7 september
 
Jag kommer tyvärr inte vara i Sverige när den nya säsongen släpps men oj, vad mysigt det ska bli med lite feelgood på höstschemat, i form av Atypical. 
 
 
En ny säsong av Riverdale - 10 oktober
 
Det verkar som att Pollys kult kommer att vara i centrum under den kommande säsongen.
I övrigt säger jag bara: FP + Alice = Sant.
 
Who Is America?
 
Sacha Baron Cohen kan vara min absoluta favoritperson på TV. Who is America är hans nya show för Showtime. Den hade premiär i somras och alla avsnitt finns ute på HBO Nordic.

Better Call Saul - säsong 3

 
 
Tänkte ge några korta tankar om den tredje säsongen av Better Call Saul som jag såg klart för ett tag sedan. Just nu rullar säsong fyra med ett avsnitt som publiceras på Netflix varje vecka.
 
Är det någon av er som har sett de tre säsongerna? Om inte, kan ni ändå lugnt läsa vidare. Eftersom det var cirka hundra år sedan jag såg de första sju avsnitten av säsong tre, vet jag inte hur korrekt jag kan återge min uppfattning så här i efterhand. Jag vill minnas att den första halvan var seg, men samtidigt var den tredje säsongen den hittills mest underhållande. Det långsamma tempot är nästan seriens signum och på något konstigt sätt gör det inte så himla mycket skada. Plötsligt kan det nämligen hända väldigt avgörande saker inom loppet av en kort tid. Det hände till exempel i den tredje säsongens femte avsnitt, som får sägas vara seriens bästa till dags dato. Säsongens minus är hela storyn med Mike - tyvärr! Han hade kunnat vara så mycket mer intressant men jag bryr mig inte det minsta om vad som händer med honom. Han är dock oumbärlig eftersom det är genom honom vi återigen får bekanta oss med Breaking Bad-skurken Gus Fring. Kom ihåg att Better Call Saul utspelar sig före Breaking Bad! 
 
Seriens plus är definitivt Jimmy men den här säsongen har även Kim varit en karaktär att räkna med. Om jag kommer att fortsätta titta? Absolut! Det är förresten ännu bättre foto i Better Call Saul än vad det var i Breaking Bad - det säger ganska mycket. Serien har 8.7/10 i betyg på IMDB.
 
Bildkälla/Image source: Elite Daily

I'm back!

Hej hörrni! Det var inte igår...
 
Ibland blir saker och ting inte riktigt som man har tänkt sig. Det förutsätter förstås att man faktiskt har tänkt sig något från första början. Den här sommaren var det inte riktigt så - jag njöt av varenda minut och hade knappt en tanke på varken serier eller att blogga. Så många gånger har jag ändå plikttroget gått in här och försökt skriva något, för att lika snabbt stänga ner fliken. Tiden och energin har inte funnits där, helt enkelt. 
 
Nu har höstvindarna bokstavligt talat börjat dra in och jag finner mig själv trevande på tangentbordet igen. Med noll koll på allt som har varit och allt som komma skall blir det som att börja om från origo. 
 
Mitt famlande försök till nystart till trots har jag ändå nyheter att komma med! Med ett år kvar till den sista säsongen av Game of Thrones får vi äntligen ta del av några smygtittar från den nya säsongen! I klippet här nedanför gör HBO reklam för egna produktioner med bilder från både den senaste säsongen av GOT och helt nytt material. 
 
PS: Nu har jag äntligen kommit på plats i centrala Stockholm och nästa vecka börjar jag mitt nya spännande jobb! Jag tänker att det inte finns någon plats i Sverige där man kan finna en större serieinspiration än här! Häromdagen hamnade jag exempelvis mitt i en inspelning av TV-programmet Tunnelbanan, haha! 
 

Glad midsommar!

Hej kära ni! Jag vill kika in och önska er en glad midsommar! Som ni märker har det stått tomt här ett litet tag. I ärlighetens namn beror det på att jag knappt hinner titta på serier just nu! De senaste veckorna har varit bland de mest omvälvande i mitt liv, då jag bland annat har hunnit få mitt absoluta drömjobb som jag börjar på i höst (det är bok- och filmrelaterat). I sommar arbetar jag heltid utan en enda semesterdag, och på kvällar och helger vill man ju, som ni vet, umgås med nära och kära. Även träningen har fått lida. Innan tränade jag 5 gånger i veckan. Nu är jag nere på cirka 2. Så, det är med andra ord inte bara serietittandet och bloggandet som har fått lida. Så är livet. Jag tycker det är bra att det blir en naturlig bloggpaus, för man ska ju inte pausa livet för att parkera sig framför serier, även om det är bland det mysigaste som finns under vintertid. Medan vi nu har en fantastisk sommar i Sverige tycker jag att vi alla ska njuta och ta dagarna som de kommer! Jag kommer säkerligen bli lite bättre på att uppdatera senare i sommar när jag har kommit in i mitt nya arbete lite mer. Till dess hoppas jag att ni njuter till fullo, både idag och övriga dagar: ströva runt, ät den där glassen, ha egentid, träffa kärleken, läs en bok i en park, åk till stranden, le mot någon på jobbet och ät jordgubbar tills magen står i fyra hörn!
 
PS: ett av de bästa Solsidan-avsnitten utspelar sig just på midsommar! Se säsong ett, avsnitt nio idag!
 

Veckans tema: sommar

Den här veckan är temat en favorit i repris, nämligen sommar. Förra året hade vi nämligen en hel temavecka under samma tema och då skrev jag bland annat om TV-serier som utspelar sig i ett soligt klimat och avsnitt där karaktärerna åker på solsemester. Inläggen är fortfarande högaktuella och innehåller en hel del serier som jag aldrig skriver om längre, eftersom det var så längesen jag såg dem.
 
Den här gången skulle jag vilja ägna temainlägget åt att tipsa er om serier ni kan ha som sommarmaraton! Själv ska jag ju som sagt se The Affair, men här kommer mina tips för serier som ni borde se nu när ni kanske har lite extra tid över! 
 
Beroende på vad för typ av serie du är ute efter har jag delat in serierna i fyra kategorier:
→ Många säsonger, långa avsnitt
→ Många säsonger, korta avsnitt
→ Ett relativt lagom antal säsonger, korta avsnitt
→ Få säsonger, långa avsnitt
 
Om ni uppskattar det här inlägget får ni gärna lämna en kommentar!
 
Lightbox
 
Många säsonger, långa avsnitt
Game of Thrones - 7 säsonger
Seriöst, om du fortfarande inte har sett GOT så är det här ditt tecken på att det nu är dags. Seså, kom igen!
 
Boston Legal - 5 säsonger
Ett numera bortglömt advokatdrama som gjorde stordåd på sin tid. Humor och drama i ett välfyllt paket.
 
Suits - 7 säsonger
Det känns som att Suits har haft en självklar plats i mångas seriescheman men om du inte har tittat än så är det ett ypperligt tillfälle att i sommar lära känna Harvey Specter. New York och advokatdrama - kan det bli bättre?
 
Breaking Bad - 5 säsonger
Nu har det gått så lång tid att även om man har sagt till sig själv att man ska se Breaking Bad, har man högst troligen hunnit glömma bort det. Därför påminner jag dig nu, i all välvilja. KULTSERIE.
 
HBO
 
Många säsonger, korta avsnitt
Curb Your Enthusiasm - 9 säsonger
Det här är en serie som är lätt att avfärda för att den ser himla trist ut om man bara tittar på bilder. Det är den inte. Tvärtom, så är Curb Your Enthusiasm numera en av mina favoritserier.
 
Girls - 6 säsonger
Girls är en kultserie som alla borde se. Trots en kanske skiftande kvalitet tycker jag att den är stark i sin helhet.
 
Sex and the City - 6 säsonger
Jag kommer alltid att älska SATC. Jag vet inte hur många gånger jag har tittat men den har varit med mig i många, många år.
 
The Verge
 
Ett relativt lagom antal säsonger, korta avsnitt
Silicon Valley - 5 säsonger
Jag är chockad över att så få av folk jag känner tittar på den här serien. Den är extremt rolig och "lättsedd". Bingeworthy. Definitivt en av mina favoriter.
 
The Last Man on Earth - 4 säsonger
Här har vi en annan humorserie som är perfekt att titta på innan läggdags eller till frukosten.
 
Unbreakable Kimmy Schmidt - (knappt) 4 säsonger
Jag gillade inte Tituss särskilt mycket i början, men nu räknar jag honom som ett spirit animal. Jag skulle säga att det här är en av få serie som blir märkbart bättre för varje säsong! Extremt lätt att bingewatcha.
 
TV.nu
 
Få säsonger, långa avsnitt
Good Behavior - 2 säsonger
Här har vi en annan serie som jag känner mig helt ensam om att titta på. Seriöst, Good Behavior är megabra. Michelle Dockery är wowsa.
 
Billions - 3 säsonger
Billions är svinbra i både produktionskvalitet och dramagenren.
 
Outlander - 3 säsonger
Ett givet val på en lista som denna. Det är faktiskt så, att alla jag har introducerat den här serien för, har älskat den. Så är det.
 
The Good Fight - 2 säsonger
För er som har missat The Good Wifes spinoff har ni nu chansen att titta på verklig kvalitetstv. Även om du, precis som jag, inte har sett föregångaren är det helt möjligt att hänga med.

En liten sommarlista

Den här listan är lånad från film&serier.
 
På ditt schema just nu?
Det är faktiskt ingen serie som sänds precis just nu, utan jag tittar på Unbreakable Kimmy Schmidt vars fjärde säsongs sex första avsnitt släpptes häromdagen. Av de serier jag följer kommer GLOW (29 juni), The Ranch (15 juni), Suits (19 juli) och Better Call Saul (6 augusti) ha premiär i sommar.
 
En serie som redan har haft premiär i Australien men som släpps i juni/juli i Storbritannien är Harrow. Den ser jag fram emot att kunna följa.
 
Durrell Wildlife Conservation Trust
 
Mest besatt av just nu?
The Durrells har verkligen fångat mitt hjärta, även om jag tittar på den ganska långsamt för att hinna komma ikapp med andra serier. Det är sannerligen världens mysigaste serie, så mitt tips till er är att titta på den första säsongen (bara sex avsnitt) NU, så att ni hinner se den andra säsongen som inom några dagar försvinner från SVT Play. Det bästa av allt är att den är baserad på en verklig händelse!
 
På din att-se?
Jag har en aldrig sinande lista av TV-serier jag vill se men nu har jag faktiskt bestämt mig för vilken som blir min "sommarserie". Den här sommaren har jag mycket fler avsnitt att se ikapp än vad jag brukar ha, så jag kommer inte ha lika mycket tid till en ny serie. Med det sagt, kan jag avslöja att mitt sommarprojekt blir: The Affair!
 
Vem kommer till Suits efter Meghan Markles och Patrick J. Adamss avhopp om inte Katherine Heigl?
© USA Network
 
Klassisk sommarTV?
Bland TV-serier brukade jag förr alltid titta på Pretty Little Liars, Teen Wolf och Suits. Av dessa är det bara Suits som fortfarande sänds, så jag säger Suits. 
 
TV-serie du saknar just nu?
Game of Thrones brukar vanligtvis runda av sina säsonger vid den här tiden på året, men i år är vi helt utan serien. Det känns ändå ofattbart att det snart redan har gått ett år sedan den förra säsongen sändes. Är det verkligen möjligt?! Visst känns det inte som så längesen?
 
Något som gör dig besviken?
Att dygnet inte har fler timmar, så att man både hinner titta på alla serier man vill samtidigt som man har en fullspäckad vardag.
 
Tittar du mer eller mindre på TV under sommaren?
Jag har tidigare konstaterat att jag tittar mycket mer på våren än på hösten, vilket kanske skiljer sig från övriga serietittares tittande. Under sommaren brukar jag nog egentligen ha mer tid till att titta på serier men samtidigt vill jag ju hänga utomhus mycket mer. Det är en svår fråga. Jag tror i alla fall att jag helt klart tittar på FÄRRE serier, men jag lägger nog ungefär lika mycket tid på tittande. Ofta brukar jag ju maratontitta någon serie, som förra årets OITNB.
 
© FX Networks
 
Tre tips på TV-serier till andra?
Här kommer dem; mina tre noga utvalda tips till er som vill se något underhållande i sommar.
 
Mitt första tips är till dig som gillar true crime. Det är nämligen med glädje jag kan avslöja att SVT Play kommer att tillhandahålla säsong två av American Crime Story: The Assassination of Gianni Versace! Eftersom jag bara har sett tre avsnitt blir det perfekt för mig att ta igen det jag har missat, när serien har premiär på SVT 1 juli. Förmodligen kommer det släppas ett avsnitt i veckan, så jag kommer väl kunna se avsnitt fyra ungefär en månad senare. Det är i alla fall ett stort tips från mig till er! Du behöver inte ha sett den första säsongen om rättegången mot O.J. Simpson, men även den är ett stort tips och du hittar den på Netflix.
 
Mitt andra tips är en komediserie. Arrested Development släppte sin efterlängtade femte säsong häromdagen (åtminstone den första delen). Serien är en av Netflixs första semioriginalserier och de tre första säsongerna är lysande. Den fjärde säsongen var i många ögon en katastrof och den femte säsongen ska jag recensera inom kort. Vill du upptäcka en annorlunda och humorspäckad serie kan jag varmt rekommendera åtminstone de första säsongerna.
 
Mitt tredje tips är en serie som jag inte har sett, och det beror på att den inte har haft premiär än. Sharp Objects är baserad på Gillian Flynns bok och lär vara riktigt otäck. Den kommer att ha premiär den 9 juli på HBO Nordic och har Amy Adams i huvudrollen.
 
Psst! Jag kan inte undgå att smyga in en liten notis om en otroligt kontroversiell serie som ska ha premiär någon gång i juli. Det är en TV-serieversion av filmen Heathers, där en skola styrs av en "PK-elit". Jag kan förstå varför kritikerna har gett den svala omdömen. Trots det är premissen intressant. Läs gärna mer här.

Hur bra är "A Very English Scandal"?

Jag har tidigare skrivit om A Very English Scandal och efter att nu ha avslutat miniserien i tre delar kommer här en recension. 
 
I en universitetskurs jag tog fick vi lära oss att en bra berättelse utgörs av en jämn match mellan två sidor. Om man exempelvis uppfattar den ena sidan som "rätt"/god och den andra sidan som tydligt ond, kanske gränserna blir mer luddiga ju mer av handlingen som förflyter. Plötsligt framstår det som att båda sidor har legitima skäl för sina ageranden.
 
© BBC/Blueprint Television Ltd
 
Utifrån den här mallen är A Very English Scandal ett klockrent exempel på en väl berättad historia. Här får vi en inblick i 60- och 70-talssamhällets gammalmodiga syn på homosexualitet. Vi får även se förhållandet mellan fattig och rik, priviligerad och negligerad, utbildad och outbildad. Det faller sig naturligt att sympatisera med den utbildade, intelligenta, socialt begåvade och högt aktade Jeremy Thorpe. Norman Scott å andra sidan, är en oerhört osympatisk och småsint man utan varken titel eller bedrifter att stoltsera med. Trots Norman Scotts alla personliga brister blir det snart ändå svårt att bortse från hans undergivna ställning gentemot Jeremy Thorpe, som oavsett anledning kan nyttja sina kontakter för alla tänkbara tjänster. Det går så långt att han kan konspirera om ett mord på den vanvettiga Norman Scott.
 
Jag vet inte mer om verklighetens Jeremy Thorpe och Norman Scott än vad serien förtäljer. För att inte spoila något för er som inte har sett serien ska jag låta bli att säga mer än så, men utifrån serien att döma kan Jeremy sannerligen inte ha ett rent samvete. Något som mot slutet väger upp den falnande sympatin för Jeremy, är när han berättar om de män som homosexuella kan möta på gatan - t.ex. gå hem från en klubb tillsammans med. På ett kort ögonblick intensifieras således komplexiteten i dessa två karaktärers livsöden ännu en gång. Det är en mästerlig berättarteknik.
 
© BBC/Blueprint Television Ltd, fotograf: Sophie Mutevelian
 
Hugh Grant är exceptionell i sin roll som den forne politiske ledaren och Ben Whishaw gör en otäckt bra tolkning av Norman Scott. Det är i sin helhet en kanske något utdragen men likafullt intressant historia som berättas i A Very English Scandal. Det är en miniserie väl värd att se, särskilt för dig som har ett intresse för vår historia i närtid.

Filmrecension - Spider-Man: Homecoming

 
Efter att jag såg Avengers: Infinity War har jag långsamt börjat beta av de Marvel-filmer jag inte har sett. I vår har jag alltså bland annat sett Infinity War, Captain America: Civil War, Doctor Strange och nu Spider-Man: Homecoming. Det är kanske lite dumt att börja med de förmodligen bästa Marvel-filmerna, men så har det blivit. Här kommer min recension av Spider-Man: Homecoming.
 
Titel: Spider-Man: Homecoming
År: 2017
Genre: Action, äventyr, sci-fi
Skådespelare: Tom Holland, Michael Keaton, Robert Downey Jr., Marisa Tomei, Jon Favreau, Zendaya, Gwyneth Paltrow, Donald Glover, Jacob Batalon, Laura Harrier.
Betyg på IMDB: 7.7/10
Mitt betyg: 8/10
 
Handling
Peter Parker försöker lära sig att balansera ett vanligt tonårsliv i Queens med bemästrandet av sin nya roll som superhjälten Spider-Man. Det innebär att han snart ser sig tvungen att ta upp jakten på ett nytt hot som cirkulerar på New Yorks himmel. 
 
Recension (spoilerfri)
Skäll inte ut mig nu, men jag har aldrig sett originalfilmerna av Spider-Man, med Tobey Maguire och Kirsten Dunst. Däremot har jag sett The Amazing Spider-Man som jag, utan att ha sett tidigare filmer, vid tillfället tyckte var ganska bra faktiskt. Jag har förstått att Tobey Maguire-versionen ska vara bättre i många personers ögon.
 
Nu har vi fått ännu en Spidey att följa och den här gången spelas superhjälten av Tom Holland. Den här hjälten har redan introducerats i Captain America: Civil War och för att få kontext tycker jag faktiskt att man bör ha sett den innan man ger sig på Spideys egen film.
 
 
Det jag gillar är att hela historien startar i ett senare skede, efter att spindelbettet uppenbarligen redan har ägt rum. Därför får vi en helt ny, oberättad historia och det är helt rätt. Vi vet redan historien om hur spindelmannen skapas (om inte: se någon av de tidigare filmerna); Tom Holland behöver inte känna pressen att överträffa tidigare skådespel, utan kan koncentrera sig på att göra sin version av Spider-Man till en unik variant.
 
Utan att bli för långdragen i min recension kan jag säga att Holland lyckas med det ovannämnda. Han framstår lite som en barnvänlig Deadpool, med andra ord: en karaktär med humor. Handlingen i Homecoming är gullig blandat med lagom action. Michael Keaton spelar en trovärdig skurk. Trots att Spidey ofta hamnar i underläge löser det sig på ett eller annat sätt. Det starkaste med filmen är det återkommande temat med Tony Stark som en fadersfigur, vilket vi känner igen från de andra Marvel-filmerna. Jag älskar deras relation! Jag menar: vem gör inte det? Dessutom tycker jag att Spideys vän är en rolig sidekick. Det är en trevlig överraskning att de flesta skådisar inte ser ut att vara över 20 år samtidigt som de ändå ska föreställa 15-åringar, utan framstår som hyfsat överensstämmande i ålder. I sin helhet innehåller Spider-Man mycket av det jag eftersöker i en superhjältefilm, nämligen humor och originalitet. Betyget är solklart högt.
 
Bildkällor/Image sources: IMDB, IMDB2.

Jag betygsätter standup på Netflix, del 3

Jag har ju typ gjort en grej av att då och då samla de ståuppshower jag tittar på, för att betygsätta dem. Jag tänker att det är dags att göra det igen, nu lagom till helgen! Senaste gången jag gjorde det var i mars, så här är vad jag har tittat på sedan dess.
 
Del 1
Del 2
 
© Netflix
 
Kevin James - Never Don't Give Up ⭐️⭐️⭐️⭐️
Jag blev positivt överraskad över att finna Kevin James ståuppspecial på Netflix, eftersom han har ägnat de senaste åren åt att göra film. Det börjar lite trevande men ganska snabbt blir allting väldigt roligt och jag skrattar så att jag fnyser under nästan hela showen.
 
© Netflix
 
Ali Wong - Hard Knock Wife ⭐️⭐️⭐️⭐️
Jag recenserade Ali Wongs första Netflixspecial i del 2 här på bloggen. Den här gången är hon tillbaka lika vass som förra gången och till synes lika gravid. Kudos till att hon lyckas prata om moderskap genom nästan en hel show utan att beröra frågan om hon verkligen är gravid igen eller om hon har en kudde på magen. Varför skulle hon ha det, tänker ni, men hon var ju höggravid förra gången och kanske vill köra på samma koncept igen. Hur som helst, jag tyckte kanske att skämten var ännu bättre under hennes första show men det är i så fall med en hårsmån. Hon är ett geni när det kommer till att leverera humor med en långsam, artikulerande och vass attityd.
 
© Netflix
 
James Acaster - Repertoire (fyra timmar) ⭐️⭐️⭐️⭐️
Jag kände inte till James Acaster sedan tidigare men wow, vilken annorlunda grej! Här bjuds vi på en ståuppshow i fyra delar, d.v.s. sammanlagt fyra timmar. Jag skrattar oförskämt mycket men tyvärr känns konceptet lite uttjatat i den fjärde delen. Om man låter lite tid passera mellan varje del blir det säkert full pott poängmässigt. Han hittar på helt makalöst fantasifulla historier om att han ingår i vittnesskyddsprogram, att han är en undercover-polis, att han tillsammans med en vän har ett företag som bara har producerat bara fem burkar honung någonsin och så vidare. Det är som en blandning av teater och ståupp. Hans skämt är så smarta att det är lätt att missa någon detalj.
 
© Netflix
 
Greg Davies - You Magnificent Beast ⭐️⭐️⭐️
Greg Davies är ju en hysteriskt rolig man, men här förekommer en del skämt som får en att undra om han håller på att spåra ur på ett personligt plan. Det är dock en show väl värd att titta på.
 
© Netflix
 
John Mulaney - Kid Gorgeous at Radio City ⭐️⭐️⭐️
John Mulaney brukade vara manusförfattare på SNL och bjuder här på en rolig anekdot om Mick Jagger. Förutom några skämt om Donald Trump (jag är så trött på att varje standup innehåller skämt om honom) så bjuds det på en stabil show. Jag skrattade förvisso inte en enda gång, men det är underhållning på ett annat sätt. Som berättandet av en saga.
 
© Netflix
 
Steve Martin and Martin Short: An Evening You Will Forget for the Rest of Your Life ⭐️⭐️⭐️
I denna show som är en kombination av ståupp och teater bjuds vi tittare på den gamla tidens underhållning. Om det nuförtiden är vanligt med ett rasande tempo med punschlines som alltid gör övertramp, kan Steven Martin och Martin Shorts nya Netflix-special i stället påstås utgöra komfortabel myskomedi. Det är lite flaxigt och flygigt ibland men det hela levereras av två fullfjädrade proffs. Så som Steve Martin och Martin Short berättar om hur det ser ut bakom kulisserna i Hollywood skulle vissa kunna rynka på näsan och påstå att de verkar självgoda, men i verkligheten har de 1) all anledning att kunna uttrycka sig som de gör med tanke på hur berömda de faktiskt är och 2) alltid en humoristisk agenda med vad som sägs. Det betyder: ta det hela med en nypa salt. Jag uppskattar särskilt historierna om möten med stjärnor som Frank Sinatra och Elvis. Sammantaget är det här inte en sensationell show, men helt perfekt i sitt uförande.
 
© Netflix
 
The Standups
Det var ett tag sedan jag såg dessa sex ståuppshower men det jag minns är att den första är väldigt rolig, enligt mig. De andra är verkligen medel och någon är säkert under medel så jag vet inte hur rättvisa betygen är. Ha gärna med er att åtminstone Joe List bjuder på väldigt roliga skämt! 
 
Joe List ⭐️⭐️⭐️⭐️
Gina Yashere ⭐️⭐️⭐️
Kyle Kinane ⭐️⭐️⭐️
Rachel Feinstein ⭐️⭐️⭐️
Brent Morin ⭐️⭐️⭐️
Aparna Nancherla ⭐️⭐️⭐️
 
© Netflix
 
Eddie Murphy - Delirious ⭐️⭐️✨
Det här är en spännande standup att recensera eftersom den är daterad till så långt bak som 1983. Det här är Eddie Murphys första televisionsgenombrott i ståuppkomik efter att han under lång tid varit betraktad som SNL:s roligaste komiker. Saken är den, att med 1983 års mått mätt är han briljant. Det är tveklöst. På den tiden var TV-utbudet det motsatta till idag; det var minst sagt minimalt. Murphy har en fantastisk komisk timing och briljans men tyvärr är många av hans skämt föråldrade, vilket drar ner helhetsintrycket. Jag uppskattar showen men skrattar sällan. Den största igenkänningen ger de mer oskyldiga skämten om hur glassbilen förgyllde ens dag när man var barn. Dessutom utgör hans noga uttänkta outfit ett slag för rockstjärnelivet. Med tanke på utbudet år 1983 är showen säkerligen värd fyra eller fem stjärnor. I dagens utbudsöverflöd landar betyget på två och en halv stjärna.
 
© Netflix
 
Chris D'Elia: Man on Fire ⭐️⭐️
Nja, alltså, här bjuds det inte på något minnesvärt material. Chris försöker liiiite för mycket och skrattar för mycket åt skämt som inte är särskilt roliga. Dessutom upprepar han ordet right? hela tiden, så till slut är det omöjligt att inte fokusera på det.

Schema för att se ikapp avsnitt

Här kommer veckans maffigaste inlägg! Jag uppdaterade nämligen precis min serielista för första gången sedan i april och det var ingen rolig upplevelse. Eftersom jag sa upp HBO Nordic har jag medvetet skjutit upp ett gäng serier som jag ska se ikapp på en gång när jag skaffar HBO Nordic igen. Jag kunde i alla fall skriva upp Mozart in the Jungle och Little Women under avslutade serier.
 
Eftersom jag nu ligger efter med fler serier än någonsin (känns det som), tänkte jag återinföra ett koncept som jag testade förra året. Jag räknade ut hur många avsnitt jag låg efter med (130 stycken) i september och vid nyår kontrollerade jag hur många av dem jag hade hunnit se (40 stycken) vid årsskiftet. Jag lyckades alltså beta av en del trots att jag tittade på en massa nya serier som jag hellre prioriterade. Det känns ändå bra att göra listor, så att det blir lättare att veta vad man ska prioritera att beta av. Brukar ni göra så? Eller brukar ni mer gå på känsla? Dela gärna med er av tips för att göra serietittandet enklare, det är alltid uppskattat. 😊
 
Syftet med det här inlägget är alltså att lista hur många serier och avsnitt jag har att se, lista dem i prioriteringsordning samt sätta upp en tidsram för när målet ska ha nåtts. De översta serierna är alltså de jag prioriterar att se först.
 
© Sam Urdank/Netflix
 
Här är de serier jag för tillfället ligger efter i
(som jag alltså inte har gett upp än):
 
Mindre maraton (prioriteras)
 
1. The Durrells
20 avsnitt
 
2. Arrested Development
17 avsnitt (släpps i morgon, 29 maj)
 
3. Unbreakable Kimmy Schmidt
6 avsnitt (släpps 30 maj)
 
4. A Very English Scandal
2 avsnitt
 
5. Planet Earth II 
2 avsnitt
 
6. Santa Clarita Diet
8 avsnitt
 
7. Better Call Saul 
3 avsnitt
 
8. The Ranch
15 avsnitt (släpps 15 juni)
 
9. Suits
5 avsnitt
 
10. Alias Grace
4 avsnitt
 
11. How to Get Away with Murder
4 avsnitt
 
12. New Girl
8 avsnitt
 
13. Silicon Valley 
5 avsnitt
 
14. The Good Fight
7 avsnitt
 
15. Trust
7 avsnitt
 
16. Billions
10 avsnitt (det kommer att bli det innan jag hinner se den)
 
17. Brooklyn Nine-Nine
13 avsnitt
 
18. Modern Family 
11 avsnitt

19. American Crime Story
6 avsnitt
 
20. Arkiv X 
4 avsnitt (plus äldre säsonger)
 
Totalt: 20 serier/157 avsnitt 😲
 
 
Större maraton (prioriteras ej)
 
21. The Last Man on Earth 
18 avsnitt
 
22. Star
29 avsnitt
 
23. Teen Wolf
25 avsnitt
 
24. Narcos
30 avsnitt
 
25. Peaky Blinders
22 avsnitt
 
26. The Young Pope
8 avsnitt
 
27. True Blood
67 avsnitt
 
28. Younger
26 avsnitt (det kan bli mer)
 
Totalt: 8 serier/225 avsnitt
 
Total summa samtliga serier och avsnitt: 382 avsnitt 😱😱😱
 
Målet är alltså att jag ska hinna se de prioriterade avsnitten innan årsskiftet, medan de icke prioriterade är bonusavsnitt jag kan titta på om jag får tid. Tidsramen för de listade avsnitten är alltså 217 dagar (nyårsafton).
Det ska noteras att det kommer hinna släppas nya avsnitt av bland annat Suits och förmodligen Better Call Saul innan dess, men eftersom jag inte skriver ner de avsnitten här behöver jag inte hinna med dem (om jag inte vill). Däremot har jag räknat med såna avsnitt som släpps väldigt snart. Jag har alltså 217 dagar på mig att se 157 avsnitt. Det kan tyckas att jag bör hinna med det, men med tanke på att det kommer släppas nya säsonger av nästan alla serier jag faktiskt ligger i fas med för tillfället, kan det bli tight. Det blir nog också svårt för mig att ta tag i den mindre prioriterade listan, men nu vet jag i alla fall vad jag har att titta på! 
 
Jag ger nog härmed faktiskt upp American Gods. Det känns inte som att jag någonsin kommer att fortsätta se den serien. Även Startup läggs åt sidan.
 
Bildkälla/Image source: Moviezine.

Tänkbara sommarserier

Inför varje sommar brukar ni få vara med och bestämma vilken serie jag ska se till sommaren. Det är ju den perfekta årstiden för att maratontitta på den där serien man så länge har sagt att man ska se.
 
Förra året bestämde jag mig för att se OITNB på er inrådan. Det här året står valet mellan följande serier (tror jag):
 
 
The Affair (finns på HBO Nordic och Netflix)
 
 
The Good Wife (finns på Viaplay och Netflix)
 
 
The Leftovers (finns på HBO Nordic)
 
 
The Man in the High Castle (Amazon Prime Video)
 
Är det någon ni vill pusha lite extra för så är det här tillfället för er att uttrycka er åsikt!🌞
Vilken eller vilka serier planerar ni att se på i sommar?

Mozart in the Jungle - min rankning av säsong 1-4

Nu när jag har avslutat säsong fyra av Mozart in the Jungle tänkte jag ranka serien från sämsta till bästa säsong. Det är nämligen så att serien nyligen blivit nedlagd och därför kommer jag här också att skriva mina tankar om den fjärde säsongen som en avslutande säsong. Tomheten när en serie plötsligt läggs ner är alltid påtaglig. Med en så hjärtvärmande och annorlunda serie som Mozart in the Jungle känns det extra hårt. 
 
Jag har undvikit stora spoilers så att även ni som inte har sett serien ska kunna läsa utan att avgörande saker avslöjas (se recensionerna som små trailers i skriftligt format). Vill du se serien finns den bland annat på Viaplay och Amazon Prime Video. Fun fact: Jag upptäckte att en av skaparna är en Coppola, nämligen Roman Coppola.
 
 
Säsong två
Det är svårt för mig att bestämma mig om det är rätt att placera säsong två sist, men genom uteslutningsmetoden blir så fallet. Det är visserligen länge sedan jag såg den andra säsongen, men eftersom jag faktiskt knappt minns någonting alls ser jag det som ett ganska dåligt tecken. Jag minns till exempel den första säsongen mycket tydligare. Jag minns att en dispyt bryter ut mellan styrelsen och orkestern och det dramat är verkligen en "downer". Samtidigt ska du som läser detta ha i åtanke att ingen säsong är dålig och jag rankar bara säsongerna i förhållande till varandra, inget annat.
 
 
Säsong ett
När jag skriver den här listan känner jag att jag skulle behöva se om de två första säsongerna, eftersom det var så länge sedan jag såg dem. Så som jag minns det är säsong ett en stark serieintroduktion som blandar spännande sexuella förbindelser med en hänförande introduktion till den klassiska musikens värld. Jag kan tänka mig att säsong ett till stor del efterlever boken. En minnesvärd scen är när orkestern spelar utan att egentligen spela, i avsnittet Silent Symphony.
 
 
Säsong fyra
Säsong fyra står inte ut så mycket avsnittmässigt, men för att nämna ett undantag: avsnittet med tebjudningsceremonin är ett av de avsnitt som står ut mest i hela serien. Det jag gillar med säsong fyra är att det är en jämn kvalitet bland avsnitten. Vi får även följa förhållandet mellan två personer som är några av seriens mest älskvärda. Vi får även reda på mer om Haileys bakgrund och följa hennes nya karriärbana. Förhållandena i serien möter prövningar medan karaktärerna utvecklas till sina mest fullfjädrade jag. Det är inte bara säsongens utan hela seriens avslutning vi får bevittna och eftersom man vid tidpunkten för produktionen inte visste att serien skulle bli nedlagd finns det risk för en cliffhanger. Tyvärr måste jag säga att det blir något av en cliffhanger men inte så illa att man inte kan gå vidare. Jag tycker att finalavsnittet är bland de bästa i serien, eftersom huvudkaraktärerna når en slags kulmen i sin utveckling. Hade serien fortsatt skulle det innebära att karaktärerna skulle vara tvungna att hantera sina nya "livsöden".
 
 
Säsong tre
Otroligt nog påbörjade jag den här listan med att placera säsong fyra i toppen. Medan jag skrev och tittade tillbaka på avsnitten insåg jag att säsong tre i mitt tycke är starkare. Det är spännande att följa karaktärerna i Italien och Rodrigos intensiva sessioner med La Fiamma. En annan anledning till att jag placerar säsong tre i den absoluta toppen är för att vi introduceras till Rodrigos "hallucinationer" av Mozart m.fl. Även om det finns tråkigare inslag i form av orkesterns strejk så tycker jag att det är en stark säsong rakt igenom. Det är definitivt den mest minnesvärda säsongen, bland annat eftersom den utspelar sig både i Italien och i New York. Hailey upptäcker även sina färdigheter som dirigent och en spirande romans påbörjas mellan två människor som jag håller hemliga, eftersom jag inte vill spoila för mycket. Här finns även ett av mina absoluta favoritavsnitt med, nämligen konserten i fängelset. Det är en harmoniskt och musikfyllt avsnitt som ger utrymme för eftertanke. Säsong tre är den mest känsloladdade säsongen och därför rankar jag den allra högst!
 
Bildkälla/Image source: ceeyoutea, folie-atwo, oscarspoe, gael-garcia.

Veckans tema: Feel-bad

🌸 Det här ett inlägg i samarbete med  FELICIAELSAEMELIE och KARIN 🌸
 
Varje onsdag publicerar vi inlägg under ett gemensamt tema.
Du finner samtliga inlägg i kategorin "samarbete"
 
För ett litet tag sedan hade vi temat "feel-good" där jag tipsade om mina bästa feel-good-serier. Då beskrev jag feel-good som en mysig känsla i maggropen.
 
Den här veckan är temat feel-bad och då kan man tänka sig att det är sådant som inger den motsatta känslan i maggropen. Här vill jag tipsa om några serier och filmer som ger känslor av obehag eller som helt enkelt inte har en glad handling. Ibland vill man inte se något glatt och okomplicerat. Ibland vill man i stället skakas om i grunden.
 
 
The Butterfly Effect är en av de mest jobbiga filmer jag har sett faktiskt. I stället för de glada roller han vanligtvis brukar inneha, gör Ashton Kutcher en imponerande insats som en Evan Treborn. Evan lider av minnesluckor från några av de mest betydelsefulla ögonblicken i sitt liv. När han växer upp hittar han ett sätt att börja minnas igen och ett övernaturligt sätt att ändra händelser i sitt liv. Det låter väldigt sci-fi men faktum är att det är mer verklighetsförankrat än vad man kan ana och samtidigt nästan mer tragiskt än vad man kan hantera.
 
 
Den tyska serien DARK är sannerligen ingen feel-good. Namnet talar ganska bra om vilken typ av stämning som frambringas. I korta drag handlar serien om mystiska omständigheter i tid och rum. DARK finns på Netflix.
 
 
I Mindhunter utforskar några FBI-agenter sinnet hos seriemördare. Inte direkt den där mysiga feel-good-stämningen som man är ute efter innan läggdags, men likväl en otroligt fascinerande och välgjord serie. Jag rekommenderar den starkt. Mindhunter finns på Netflix.
 
 
Liar är en serie jag skrev ganska mycket om i vintras. I den tas ett väldigt jobbigt ämne upp och sanningen uppdagas på ett sätt som är lite ovanligt för TV. Jag rekommenderar verkligen Liar eftersom det är väldigt spännande att få ledtrådar om vem som egentligen talar sanning. Liar finns på HBO Nordic.
 
Bildkällor/Image sources: IMDB, IMDB, IMDBa
Välkommen till bloggen Seriereflektioner!
Här bloggar jag om allt det senaste i serievärlden och därtill även något om filmer. Letar du efter de bästa tipsen, det senaste skvallret och recensioner om just dina favoritserier har du hittat rätt! Här skapar vi tillsammans ett forum med utrymme för diskussion. Jag ser fram emot att få höra av dig i kommentarsfältet!
 
Vill du kontakta mig är du välkommen att höra av dig till den e-mail som står i menyn ovan.

HannaVic logotype