New Girl: serieavslut

 © FOX
 
New Girls sista säsong är som en åtta rätters måltid där den första rätten är en smakmässigt svårdefinierad aptitretare. Inte långt därpå bjuds vi på ett par riktigt välsmakade mellanrätter som sätter nivån för kvällen. Desserten är precis så som den ska vara: en perfekt avrundning av en helhetsmässigt sett välkomponerad kvällsmeny.
 
Jag vet inte hur länge jag har kollat på den här serien egentligen men det känns som den större delen av mitt vuxna liv. Den har alltid varit en trevlig följeslagare - en serie att lita på, som alltid levererar ett adekvat resultat. Med New Girl vet jag vad jag får och ibland är det just precis så man vill ha det.
 
Som med så många andra komediserier är karaktärerna pärlorna vi plockar med oss och sparar i vårt minne nu när serien är över. Min ständiga favorit har varit Schmidt och det intrycket består ända in i mål. Winston är, med sina quirks och svårigheter att läsa av sociala koder, en karaktär som har blivit allt mer oumbärlig under åren. I början var det nog många som hade Nick eller Jess som en favorit men efter några år verkade det vara många som störde sig på Jess. Jag har faktiskt aldrig stört mig på henne men däremot har Nick haft sina mindre glamorösa stunder. Även om jag tycker att det var en fin och värdig seriefinal är det inte utan att jag kommer att sakna den här serien och de härliga karaktärerna!
 
Ni som har sett New Girl, tyckte ni om seriefinalen? Vad kommer ni att sakna mest med serien och har ni någon särskild scen ni minns?
 
Om du aldrig har tagit dig i kragen och sett New Girl uppmanar jag dig absolut att luta dig tillbaka och trycka play på Netflix. Alla säsonger ligger nämligen ute där. Kom igen, det blir kul!

Vad tittar ni på i helgen?

 © Netflix
 
True crime var något som alltid fascinerade mig som liten. Jag brukade bläddra i mammas Allas-tidning till avsnittet som alltid tog upp något brutalt mordfall: en pojkvän som ljugit om sina spelskulder för sin flickvän eller ett svartsjukedrama mellan svärmor och en dotter; det kunde handla om vad som helst. Nu i vuxen ålder har true crime dock inte alls lockat mig som det har lockat så många andra. Jag låter helst bli true crime-dokumentärer och serier, med vissa undantag. De gör mig mest illa till mods. 
 
Nyligen släppte Netflix en dokumentärserie i fyra delar med titeln: Conversations with a Killer: The Ted Bundy Tapes. Serien skildrar de bisarra tankegångarna hos en uppenbar narcissist och iskall mördare genom dennes egna ord. Jag skulle säga att första avsnittet är mer av en klassisk morddokumentär, medan övriga avsnitt är oerhört intressanta ur ett psykologiskt perspektiv. Vill varna för att det kan bli tröttsamt att lyssna på någon som är så irrationell och som ständigt bara pratar om sig själv. Själv satt jag ändå fastklistrad och tittade i ren fascination, dock ihärdigt förföljd av äckelkänslor och hat gentemot mannen i fråga. Temat för dokumentärserien är för mig en studie i det mänskliga psyket. Har du sett serien Mindhunter känner du igen historien om hur FBI började intervjua seriemördare på 70-talet och gillar du den serien (för er som inte känner till: den är fiktion) kommer du säkert tycka att den här dokumentären är intressant. Jag vill i alla fall starkt rekommendera The Ted Bundy Tapes, med reservation för att den är riktigt obehaglig.
 
 Bildkälla: Radio Times
 
Nu över till något lite mer glatt! Tack vare Emelies blogg fick jag tips om serien Derry Girls som också finns på Netflix. Hittills finns det bara en säsong och tyvärr är Channel 4 i Storbritannien experter på att hålla oss tittare på halster med sina blott 6 avsnitt per säsong. Derry Girls är en komediserie som handlar om livet som 16-åring i 90-talets Derry - en stad belägen i Nordirland. I centrum har vi karaktärerna Erin, hennes kusin Orla, Claire, Michelle och hennes kusin James som precis har flyttat till Derry från London. De går i skolan och drömmer om saker som ungdomar gör, medan det i bakgrunden pågår en politisk strid, till största delen rörande religiös och nationalistisk tillhörighet men till viss del också gällande den konstitutionella statusen hos Nordirland.
 
Jag tyckte om den här serien och skulle betygsätta avsnitten så här:
Avsnitt 1-3 = 3 stjärnor
Avsnitt 4 = 5 stjärnor
Avsnitt 5-6 = 4 stjärnor
 
Mina favoritkaraktärer är Claire och James, tror jag. Gillar även pappan i familjen och tycker det är synd att han alltid blir missförstådd och aldrig kan vinna sin svärfaders gillande.
 
Det här var alltså mina två tips till er i helgen. Något glatt och något sorgligt. Hoppas solen lyser hos er också, för det gör den här! 

Glad alla <3ns dag!

Lite sent påtänkt kanske, men här kommer ett tips från mig till er:
 
En "alla hjärtans dag"-novell av romance-drottningen Simona Ahrnstedt!
 
 

Ingmar Bergman

 
Det är väl ingen som har missat att Ingmar Bergman otvivelaktigt är Sveriges genom tiderna största regissör (hittills i alla fall). Trots hans självklara plats i svensk kulturhistoria och värde som exportvara, har jag medvetet ratat hans filmer i alla år. Det beror helt och fullt på hans rykte - hur han var en hyllad filmskapare och samtidigt en egendomlig människa med rentav grymma metoder. Misogyn? Denna legendar har jag sålunda haft noll intresse för. Det har inte funnits en nyfikenhet från min sida att ta mig an hans verk. Förrän nu.
 
Någon gång under andra halvan av förra året började jag intressera mig för fenomenet Bergman; han som alltid har haft en självklart plats i alla filmintresserades utbildning. Därför bannar jag mig nu åt att jag inte tog tag i fler av hans filmer, när nu SVT erbjöd en uppsjö av filmerna, helt gratis. Jag hann se två stycken och det var lustigt nog inte några av hans mest kända verk. Eller jo, den andra filmen: Smultronstället - som jag såg så sent som häromdagen - är en omtyckt film bland många inbitna Bergman-fans, har jag så här i efterhand förstått. 
 
Nu när jag har sett två Bergman-rullar - Sommarlek och Smultronstället - och älskat båda, tycker jag att det är dags att jag ger mästerregissören en chans. 
 
Här kommer en lista på filmer jag vill se:
Det regnar på vår kärlek
Fängelse
Sommarlek
Sommaren med Monika
En lektion i kärlek
Kvinnodröm
Sommarnattens leende
Det sjunde inseglet
Smultronstället
Nära livet
Jungfrukällan
Såsom i en spegel
Nattvardsgästerna
Tystnaden
Persona
Scener ur ett äktenskap
Höstsonaten
Fanny och Alexander
 
Är mycket nyfiken på vad ni tycker om Bergman - vilka filmer har ni sett? Har ni någon favorit? 

Riverdale

Tänkte skriva ner några tankar om framför allt de senaste tre avsnitten av Riverdale.
 
Bildkälla/Image source: IMDB
 
Till att börja med kan jag konstatera att det nuförtiden känns som en helt annan serie mot vad den var i början. Varje avsnitt får mig att tänka på hur roligt manusförfattarna måste ha när de skriver en sån galen plot. Det hela känns så oerhört töntigt! Jag kan ändå inte låta bli att tycka att serien är spännande, men jag skäms... oj, vad jag skäms!
 
 The Gargoyle King blir i den svenska översättningen blir något så roligt som maskaronkungen. Är det bara i mitt huvud det blir makaronkungen...? Någon?
 
❔ Att de får ihop Veronica och Reggie nu... like what? Är det för att de är ett par i verkligheten? Ärligt talat så gillar jag henne mycket bättre tillsammans med Reggie. 😂 Har aldrig tyckt att Veronica och Archie är ett särskilt passande par. Archie är ingen lätt person att leva med heller, en riktig martyr.
 
❔ Hal sitter inspärrad i en cell à la Hannibal Lecter och Betty går från att fullkomligen avsky honom till att de sitter och har förtroliga samtal i sann Doctor Phil-anda. 
 
❔ FP Jones som sheriff? Snälla... jag är nog inte den enda som saknar honom i skinnjacka.
 
❔ Hela grejen med Veronicas speakeasy och 40-talsglamouren känns extremt far-fetched. Hur hände detta? Minns inte ens längre. 
 
❔ Mamma Cooper gick från glam till en skam. Vad i hela friden...?! Varför förstör man hennes karaktär genom att göra henne till en galen sektmedlem som skänker bort Bettys pengar? Det här gör mig besviken.
 
❔ Archie ska vi inte ens börja med. 😴 Kan någon snälla hjälpa pojken?
 
❔ Hur kommer det sig att Jughead Betty kan springa runt och leka detektiver? 🕵️‍♀️🕵️‍♂️ Varför svarar de vuxna på deras frågor? Det är inte rimligt på någon nivå. 😑
 
Sitter jag, trots allt ovanstående, uppkrupen med en filt över knäna och tittar plikttroget varje vecka? Ja, det kan ni ge er på. Det har blivit så urspårat så nu kan jag inte vänta på att få se vartåt det barkar. Vill ni ha rolig läsning om vilka de mesta galna sakerna är som har hänt i Riverdale, läs den här artikeln.
 
Häromdagen blev Riverdale förnyad! Jag är så nyfiken på vad ni tycker om den här serien nuförtiden? För visst är vi ett gäng som tittar? Är ni lika förvirrade som jag men samtidigt mystiskt hänförda? Do tell!

Tips: Enkel resa till Korfu på Kanal 8 ikväll

Bildkälla/Image source: IMDB
 
Om ni har missat det urgulliga kostymdramat/feelgood-serien Enkel resa till Korfu (Eng. "The Durrells") så är ni in for a treat. Ikväll börjar serien nämligen sändas med start på avsnitt 1 i Kanal 8 kl. 19.55. Jag kräver nästan att ni tittar, så mysig och bra är den. 😂 Jag har bara sett en säsong då jag missade när den andra säsongen låg ute på SVT Play, men den blir tydligen bara bättre och bättre enligt recensionerna. Om ni har någon som helst möjlighet att titta ikväll - PASSA PÅ! Ni kommer inte att ångra er, det lovar jag. 😊 Jag vet att ni har bra smak. Om det är någon av er som redan har tittat på denna lilla pärla får ni gärna dela med er i kommentarsfältet om vad ni tycker om serien! 
 
Liten hint om handlingen: Efter att livet har fallit samman hemma i England beslutar sig Louisa Durrell för att packa ihop sitt hem och flytta med barnen till den grekiska ön Korfu. Året är 1935 och det visar sig ganska snart att en grekisk ö på den här tiden inte har samma bekvämligheter som finns tillgängliga hemma i Bournemouth. Familjemedlemmarna upplever en rad kulturkrockar men lyckas även med att finna nya vänner och kanske till och med en och annan romans. Serien är baserad på en sann historia av Gerald Durrell, vars familj flyttade till Korfu år 1933 efter faderns död. 

Första svenska Netflix-originalserien!

 
Jag hade faktiskt ingen aning om det här, men nu är det änligen dags för Sveriges första Netflix-originalserie! Störst av allt heter den och som titeln anger baseras den på boken av den fantastiska författaren Malin Persson Giolito. Manus är skrivet av manusförfattaren bakom Bron, Camilla Ahlgren. Det är alltid så mycket hemlighetsmakeri med Netflixs serier, så att man inte har vetat något om det här är kanske inte jättekonstigt.
 
Jag tycker det ser mycket lovande ut! Jag har blivit så himla taggad på svenska serier. Tror ni att det är bra att läsa boken innan serien? Har ni läst boken? 
 
5 april är det premiär. Quicksand är den engelska titeln. Lite annorlunda än den svenska alltså.

Unbreakable Kimmy Schmidt: säsong 4, del 2

© Netflix
 
Underbara Unbreakable Kimmy Schmidt - showen som bara har blivit bättre och bättre och som kulminerar med ett riktigt höjdaravslut.
 
Recension av säsong 4, del 2 
Totalt 6 avsnitt
Betyg: ⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️
 
I fredags släpptes de sista sex avsnitten av Unbreakable Kimmy Schmidt och här kommer min praktiskt taget spoilerfria recension.
 
Jag verkligen älskar Unbreakable Kimmy Schmidt. Det trodde jag nog inte att jag skulle säga i början. Första säsongen är underhållande, men knappast det bästa jag sett på TV. TV-serien har sedan dess utvecklats till en väldigt varm och efterlängtad serie för mig. Det beror framför allt på dess fyra stjärnor som alla genomgår starka karaktärsutvecklingar. I centrum har vi Kimmy Schmidt - kidnappningsoffret som i seriens sista avsnitt vågar konfrontera sin mamma och släppa fram alla undantryckta känslor. Vi har Tituss - drömmaren som i slutändan vågar satsa både på kärleken och sin karriär. Lillian, som är mer än bara en rolig sidofigor - hon blir allas vår hjältinna när hon får spendera sina dagar med att gasta åt hipsters på tunnelbanan. Sist men inte minst har vi Jacqueline, den ursprungligen ytliga och nagelfararen som till slut öppnar upp sitt hjärta och vågar stå på egna ben.
 
Jag skrattar högt åt alla bisarra anspelningar på dagens samhälle. Det är ju vad serien gör bäst och utan att försöka uppnå en slags finess - det är raka rör som gäller! Trump, me too, gentrifiering - ja, praktiskt taget alla dagsaktuella ämnen förs på tal i en humoristisk anda. Humorn behöver inte alltid vara subtil eller ha klass för att gå hem hos tittaren - den kan ibland lika gärna vara gapig, övertydlig och pinsam.
 
Det blir en hjärtlig och värmande avslutning vi får där inga trådar hänger lösa och utan att det känns som ett hastverk. De sex avsnitt som släpptes i fredags rundar perfekt av denna renodlade komediserie som är omöjlig att inte bli charmad av. Det känns oerhört synd att serien vinkar hej då just när den blir som bäst, men kanske just därför är det dags att släppa taget så att den får bevaras som ett perfekt litet komedistycke.
 
Kommer du att sakna Kimmy?
 
© Netflix

TEN-YEAR CHALLENGE: TV-året 2009

Det här är ett temainlägg i samarbete med bloggarna GILLAFILMFRÖKENTVKARINSUNIVERSUM och FICTIONALEM.
Alla temainlägg hamnar i kategorin "samarbete" 😊
 
2009. Jag fyllde 16. MTV:s storhetstid var officiellt över. När jag tittade på serier så var det fortfarande genom det då regerande mediet: TV. De flesta program jag tittade på var tillsammans familjen, då vi t.ex. kollade på Du är vad du äter, Lyxfällan och Hell's Kitchen. Det här året slutade jag kolla på program som Let's Dance, Idol och Melodifestivalen. Wow, att jag firar 10 år utan idol är ändå häpnadsväckande. 
 
 
2009 var min absoluta favoritserie Desperate Housewives, såklart. Jag tror också att 2009 var hösten då Cougar Town började visas direkt efter Desperate Housewives på tisdagskvällarna. Det som var så coolt med Desperate Housewives var att vi i Sverige bara låg någon vecka eller några dagar efter den amerikanska visningen. Ni som tillhör Generation Z och läser det här: det var verkligen en annan tid som ni märker.
 
Till skillnad från många andra så hade jag inte börjat titta på Gossip Girl när den började sändas 2007 och jag var väl mer lillgammal än vad jag är nu, för jag minns att jag tyckte den verkade så t-ö-n-t-i-g redan då, så jag valde medvetet bort att se den, trots att vi väl skaffade TV-boxer runt 2005 eller nåt sånt. Jag spelade fotboll fram till 2009 och innan dess var serien ungefär det enda som diskuterades i omklädningsrummet. Min inställning till Gossip Girl minns jag väldigt tydligt. Den verkade så himla ytlig och redan då tyckte jag att den kändes förlegad? Och jag säger verkligen inte detta för att sätta mig på några höga hästar för oj, vad töntiga serier jag har tittat på genom åren. 😅 Märkligt att jag var så kräsen då, för nu känner mig nästan inte alls lika hård när jag gör urval. 
 
 
När det gäller film minns jag biofilmerna Avatar och Twilight: New Moon som SAMTLIGA i min ålder var eld och lågor över. Alla mina kompisar idag förnekar att de någonsin haft en Twilight-period men jag var där och jag såg det! Hypen var enorm när New Moon kom på bio! Jag gick tillsammans med några killar och tjejer i klassen. Antingen var man Team Edward eller Team Jacob. Givetvis var jag Team Edward. Det var verkligen superläskigt när Jacob och hans vänner förvandlades till varulvar. Jag minns att vi hoppade till och tjöt i biostolarna! Det var så bisarrt när jag skulle se Avatar för vi lyckats boka en plats som inte fanns, så jag och en kompis fick flytta oss till högst upp i biosalen. Det visade sig dock vara en perfekt vy där uppe. Kan även nämna att jag såg En shopaholics bekännelser på bio (och säkert fler filmer) och favoriterna Harry Potter och Halvblodsprinsen och The Proposal kom ut.
 
Läs mina bloggkollegers blogginlägg och kommentera gärna vad du tittade på år 2009! Och viktigast av allt: vågar du erkänna om du var Team Jacob eller Team Edward? 😉

Fyre - The Greatest Party That Never Happened

Bild från IMDB, © Netflix
 
Titel: Fyre
Genre: Dokumentär
Betyg: 6/10
 
Tänk dig: världens lyxigaste musikfestival på en privat ö i Bahamas med en gästlista enbart bestående av kändisar och USA:s rikaste ungdomar. Spola fram till en verklighet med nämnda ungdomar fast i en miljö med noll infrastruktur, boende i flyktingtält, mat- och vattenbrist och alltmänt kaos. Dokumentären Fyre skildrar festivalen som aldrig hände och blottlägger ett massivt bedrägeri som genom sociala medier lyckats lura en hel värld. Fyre är en dokumentär som bara måste ses, om så bara för den märkliga tillfredsställelse som infinner sig av att bevittna av ett projekts fullständiga kollaps. Det blir en studie i mänskligt beteende och väcker en fråga om vilket ansvar influencers egentligen bör ha för vad de postar på sociala medieplattformar.

Din bästa Netflix-serie direkt till instastory

Bilder från techcrunch.com
 
Snubblade över info om att man nu kan dela sin favoritserie direkt från Netflix-appen till sin instastory! Om du delar en serie till din story kommer instastoryns "tittare" kunna klicka på bilden för att själva se serien. För mig som använder instastory ganska mycket var det här en kul nyhet! IOS-användare blir de första att få tillgång till den här funktionen från och med gårdagen.
 
Använder ni er av Instagrams storyfunktion? Föredrar ni Snapchat? Eller kanske använder ni inget av det. Det vore kul att veta!

Sex Education: säsong 1

 
Titel: Sex Education
År: 2019
Genre: Feel-good, komedi, drama
Antal avsnitt: 8 á ca 45-50 min
Streamas på: Netflix
 
Vad handlar serien om?
Sex Education är en brittisk, Netflix originalserie med feel-good-tema som släpptes för en vecka sedan. Huvudkaraktären Otis är 16 år och bor ensam med sin mamma som arbetar som sexterapeut. Till följd av en slumpmässig händelse startar Otis en sexrådgivning för sina jämnåriga skolkamrater, tillsammans med en klasskamrat vid namn Maeve. 
 
 
Min spoilerfria recension:
Jag visste i samma ögonblick som jag såg trailern att det här skulle vara en serie helt i min smak. Jag skulle inte säga att jag har en naturlig dragning till feel-good, utan oftare faller jag nog snarare för typiska draman med lite mörka undertoner, men vad ska man säga - ibland klickar det bara. 
 
Jag fullkomligt älskar Sex Education! Den var till och med bättre än förväntat. Det jag är allra mest upprymd över är karaktärerna. Dessa karaktärer är oerhört intressanta, med diverse quirky egenskaper. Har sett att många har Otis som favoritkaraktär och det är inget jag sätter mig emot - han är trots allt seriens absoluta huvudkaraktär - men min favorit är helt klart Maeve! Jösses, vilken stark karaktär. Hon driver hela serien framåt, skulle jag säga. Trots det rosafärgade håret och den vassa attityden hon begagnar sig av är hon allt annat än en stereotyp. Hon besitter en godhet och en dold kärlek till livet. Hon är både en drömmare och en handlingskraftig person på samma gång. Ständigt får hon hantera konsekvenser av saker som inte är hennes fel och ändå håller hon sig på rätt kurs. Som sagt, jag älskar Maeve.
 
 
Otis vän Eric (åh, Eric!) är också en favorit. Otis mamma, spelad av Anderson, är väldigt cool men jag tycker att Gillian ofta lyckas med att få sina karaktärer ganska distanserade från mig som tittare. Som att hon är där, men ändå inte? Troligtvis är jag ensam om att tycka så. Missförstå mig inte: hon är fantastisk och likväl skicklig i sitt skådespeleri. 
 
Sist men inte minst så måste jag tokhylla de fantastiska miljöer som serien utspelar sig i! Herregud. Det ska föreställa någonstans i England men VAR de befinner sig kommer aldrig fram. Skolan heter Moordale och enligt mina googlingar är det också namnet på den fiktiva staden i serien. Jag har lyckats få fram att serien i själva verket är inspelad i Wales, Cardiff och Newport. Skolområdet är University of South Wales tidigare Caerleon Campus. Jag vill tro att om man växer upp i dessa miljöer kan man omöjligt ha några bekymmer, men denna uppfattning motbevisar serien starkt.
 
Jag är så himla pepp på en säsong 2! För visst måste det bli en säsong 2, eller vad säger ni?
 
En avslutande notis om Adam Groff (VARNING för spoilers):
 
JAG VISSTE ATT ADAM ÄR GAY & ATT HAN GILLAR ERIC. Ända från första avsnittet - då Adam drabbas av erektionsproblem - tänker jag att han definitivt är gay. När vi ser får se honom trakassera Eric, som är en otroligt flamboyant person och till 100 % öppet gay, tänker jag direkt att han egentligen är het på honom. Var det någon av er som tänkte samma sak? Did we see it coming or what?!
 
Bildkälla/Image source: IMDB

Galapremiär: Hidden

 
Hej!
 
Igår var jag på något så roligt som en galapremiär av en kommande serie kallad Hidden, baserad på boken Förstfödd av Filip Alexanderson. I huvudrollerna ser vi stjärnan Izabella Scorupco och ett kanske kommande stjärnskott August Wittgenstein - en svensktysk skådis (med perfekt svenska).
 
Premiären hölls på Fotografiska i Stockholm och där figurerade en mängd kända profiler i en härlig blandning. På bild ser ni den största stjärnan på plats - Izabella, givetvis. Hon var så himla ball; fångade allas uppmärksamhet och visste precis hur hon skulle föra sig framför kamerorna. Ett riktigt proffs.
 
Hur var serien då? Vi fick bara se ett avsnitt men jag måste säga att jag till min egen förvåning gillade det! Min kollega var något mer skeptisk. Serien beskrivs som en urban fantasy-thriller och jag kan inte dra mig till minnes att jag någonsin har sett en svensk produktion i den genren. Har ni?
 
Det är lite svårt för mig att beskriva seriens handling, för jag tror att många trådar kommer att vävas ihop lite senare. En del av handlingen är ett stort mysterium gällande en försvunnen bebis, och Izabellas karaktär försöker lösa gåtan. Parallellt drabbar mystiska händelser seriens andra huvudkaraktär, spelad av August. Det är också svårt att ge ett rättvist omdöme baserat på bara ett avsnitt, men jag är definitivt intresserad av att titta vidare! Hidden har premiär 1 februari på Viaplay.
 
När vi skulle gå hem fick vi ett exemplar av boken och jag ska definitivt läsa den. Funderar till och med på att göra det innan jag ser mer av serien! 
 
Jag har faktiskt gått på en del premiärer nu under tiden då jag har varit dålig på att blogga (typiskt), så som serierna Jägarna och Dirigenten. Ska bli bättre på att skriva om sådana events nu när jag bloggar igen, om ni tycker att det är kul att läsa om det! 😊
 

Hur ligger jag till med serierna?

Ett matat söndagsinlägg kommer lastat! För att ordna upp i röran tänker jag göra upp en plan för serietittandet det kommande året. Berätta gärna om era serieår: har ni någon plan? Hur många avsnitt ligger ni efter med? Är ni rentav i fas med alla serier? 😮 Dela gärna med er av tips på kommande serier, om ni så vill! 
 
Här nedan ser ni tre kategorier för alla avsnitt jag ligger efter med: låg prioritet, medel prioritet & hög prioritet. Därefter listar jag när alla serier kommer tillbaka som jag är i fas med! Kanske följer även ni några av dessa? Sist ut listar jag relativt nya serier som jag vill kolla på (det finns fler, men jag har sållat).
 
Bildkälla/Image source: The Yale Herald
 
Låg prioritet
American Crime Story - 6 avsnitt
Atypical - 10 avsnitt
Better Call Saul - 10 avsnitt (säsong 5 kommer 2019)
Boston Legal - 84 avsnitt
Brooklyn Nine-Nine - 14 avsnitt just nu, men säsong 6 rullar
Clique - 6 avsnitt
Orange is the New Black - 13 avsnitt
Planet Earth II - 2 avsnitt
Teen Wolf - 25 avsnitt
The Last Man on Earth - 18 avsnitt
The Young Pope - 8 avsnitt
Younger - 35 avsnitt
Totalt: 231 avsnitt (jesus...)
 
Bildkälla/Image source: IMDB
 
Medel prioritet
Billions - 10 avsnitt (säsong 4 släpps 17 mars 2019)
GLOW - 7 avsnitt
Jägarna - 4 avsnitt
Loudermilk - 10 avsnitt
New Girl - 8 avsnitt
Santa Clarita Diet - 8 avsnitt
Suits - 17 avsnitt
The Good Fight - 7 avsnitt
Trust - 7 avsnitt
The Durrells - 14 avsnitt (säsong 4 släpps 2019)
Totalt: 92 avsnitt
 
Bildkälla/Image source: IMDB
 
Hög prioritet
Arbogafallet - 5 avsnitt
How to Get Away with Murder - just nu 12 avsnitt men kommer hamna på 15
Modern Family - 11 avsnitt
Outlander - 3 avsnitt (lär bli fler)
The Ranch - 15 avsnitt
Totalt: 49 avsnitt
 
 
Serierna jag är i fas med - när kommer de tillbaka?
Arrested Development - oklart men jag gissar på 2019
Big Little Lies - 2019
Borderline - oklart när och om det kommer en tredje säsong
Curb Your Enthusiasm - filmningen av säsong 10 påbörjades i oktober så jag gissar 2019/2020
Dark - säsong 2 kommer 2019 men jag är osäker på om jag ska fortsätta titta
Divorce - säsong 3 kommer 2019
Game of Thrones - säsong 8 kommer i april 2019 (!)
Good Behavior - oklart när och om en tredje säsong har premiär
Grace and Frankie -  säsong 5 kommer 18 jan 2019
FEUD - oklart när den andra säsongen kommer
Fleabag - 2019 (woho, bara tre års väntan sedan sist!)
Liar - 2019
Master of None - oklart
Mindhunter - 2019
Stranger Things - 4 juli 2019
Sweetbitter - 2019
The Crown - 2019
Unbreakable Kimmy Schmidt - 25 januari 2019 (sista halvsäsongen)
 
Serier jag nyligen sett klart
That '70s Show
De dagar som blommorna blommar
 
Har gett upp (tills vidare i alla fall)
Alias Grace
American Gods
Arkiv X
Narcos
Peaky Blinders
Star
Startup
True Blood
 
Kommentar: Av de serier som jag ligger efter med och som jag inte har sållat bort till "har gett upp" har jag alltså totalt 372 avsnitt att ta mig igenom. Det är alltså utöver alla de serier jag ligger i fas med, vars nya säsonger jag kommer att se i år + alla nya serier jag vill se.
 
När det gäller seriemål för året kan jag inte ha lika höga förväntningar på mitt tittande som jag annars har. Det kommer att komma nya serier som fångar min uppmärksamhet, och som jag inte tar i beräkning i nuläget.
 
Mitt seriemål för i år blir därmed att se till att hålla mig i fas med kommande säsonger + att hinna se ikapp de serier som ligger under "hög prioritet". Dessutom har jag HÖG PRIORITET på dessa nya serier:
 
Bildkälla/Image source: IMDB
 
A Discovery of Witches
Baby
Elite
My Brilliant Friend
Patrick Melrose
Sex Education (tittar för fullt)
The Witness for the Prosecution
YOU
 
Det borde vara totally doable, om jag verkligen går in för det och lägger mindre tid på att se all standup som jag är alldeles för bra på att distrahera mig med... Tänkte recensera några ståuppshower inom kort. 

De dagar som blommorna blommar

Bildkälla: SVT
 
1 januari släpptes alla tre avsnitt av miniserien "De dagar som blommorna blommar" där manus är skrivet av Jonas Gardell. Här kommer recensionen. 
 
Överlag är det här en känslosam och tämligen dyster skildring av tre olika familjer i livets olika skeden. Vi får följa tre pojkar som bor grannar med varandra i ett radhusområde i en Stockholmsförort på 70-talet. Efter avstampet i 70-talet kastas vi till olika årtal, däribland 1989 och 1994 samt vad som får antas vara nutid. Pojkarna har växt upp och hanterar nu efterföljderna av sin uppväxt. Det är ett evigt hoppande mellan alla årtal och stundtals kan det kännas svårt att hålla reda på vem som är hur gammal i vilket årtionde. Det hela reder dock ut sig ganska snyggt. Som jag inledningsvis sa är det en känslosam serie vi har att göra med och den har verkligen Gardells touch med vacker musik och religiösa associationer. Jag tycker att seriens styrka ligger i 70-talsskildringen, men det övriga är också intressant. Tyvärr känns det som att fokus skiftar totalt i det tredje avsnittet med en utdragen scen som känns lösryckt ur seriens övriga sammanhang. Jag vill inte spoila men ni som har sett serien kan nog ana vilken katastrof jag syftar på i det tredje avsnittet. Det är övergjort. Det hade inte behövt visas på ett så brutalt vis. Annars tycker jag att serien är sevärd med sina nostalgivibbar och skildringen av livstragedier.
 
Passa på att titta medan den ligger ute på SVT Play fram till 6 februari! 

Sex education

 
Här har vi en serie som jag är riktigt peppad på! Vilken härlig trailer vi bjuds på också!
Sex Education kommer till Netflix den 11 januari. Som ni kan se i klippet gästar Mikael Persbrandt också.
 
Ska ni titta?

Välkommen 2019

Gott nytt år! Välkommen 2019 och välkomna ni fina bloggläsare som lyckats hitta hit.
 
Det här med bloggandet har varit något som jag har lagt åt sidan under merparten av hösten, helt utan egentliga samvetskval. Tiden har inte funnits till och jag har känt att jag har hamnat på efterkälken när det gäller att hålla mig uppdaterad om det senaste inom serie- och filmvärlden. 
 
Nu vid årsskiftet hade jag en deadline för mig själv att bestämma mig för om jag ska fortsätta blogga eller inte. Vill någon egentligen läsa mina uppdateringar om jag inte har koll på allt det senaste? Vad får jag ut av att blogga? Tja, frågorna hopar sig. Igår var jag övertygad om att jag inte skulle blogga, men här sitter jag nu fylld med inspiration och en mängd intressanta serier och filmer som jag vill förkovra mig i.
 
Det här blir en upplärningsprocess, där jag helt enkelt bloggar för att ånyo uppdatera mig själv och samtidigt er andra. Nuförtiden är utbudet i serievärlden så stort, att det i varje fall är omöjligt att blogga om precis allt. Förhoppningsvis blir det kanske just därför möjligt för mig att ge er lite handfasta tips i den här djungeln av material som finns att bingewatcha at any given time.
 
Med det här sagt: jag är redo att långsamt ta mig tillbaka till bloggandet, med sikte på att publicera noggrant ihopsatta inlägg i en lagom takt. Jag kommer bara att skriva om exakt det jag själv tittar på eller är intresserad av. Det blir nog bäst så! 
 
Nu när vi har avklarat den här förklarande delen tänker jag att det kanske kan vara kul för er att få reda på vad jag läser/tittar på för tillfället. Här kommer en lista!
 
Om böcker
 
Böcker jag läste under hösten
Hemsöborna av August Strindberg ⭐️⭐️⭐️⭐️
Till minne av en villkorslös kärlek av Jonas Gardell ⭐️⭐️⭐️
Doktor Glas av Hjalmar Söderberg ⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️
Silvervägen av Stina Jackson ⭐️⭐️⭐️⭐️
Bränn alla mina brev av Alex Schulman ⭐️⭐️⭐️⭐️ (lyssnade på ljudbok)
 
Lyssnar just nu på
Mikael Persbrandt: Så som jag minns det av Carl-Johan Vallgren
 
Nästa bok jag ska läsa
Annabelle av Lina Bengtsdotter
 
Och därefter?
Björnstad av Fredrik Backman
 
Om serier
 
Tittar just nu på
De dagar som blommorna blommar
Death by Magic
That '70s Show (typ klar om två-tre dagar)
Outlander 
Modern Family
Riverdale
Making a Murderer
Jägarna
 
Serier jag ska se
YOU
Bodyguard
Elite
osv
 
Seriemål för 2019
Bara titta på sådant jag till 100 % tror är för mig, inte lyssna så mycket på hajpen. Har även _en hel del_ serier jag ligger efter med som jag ska komma ifatt med. 
 
Serie jag ser mest fram emot
Game of Thrones sista säsong, såklart!
 
Om filmer
 
Den senaste filmen jag såg
Every Christmas Has a Story (2016)
 
Filmer jag såg i december
Call Me by Your Name ⭐️⭐️⭐️⭐️ (lite konstigt samspel mellan alla karaktärer men vacker som en sommardag)
Wonder ⭐️⭐️⭐️⭐️ (snyftade redan efter ca 1 min)
Sommarlek ⭐️⭐️⭐️⭐️ (min första Bergman-film, och den var perfekt att börja med - superromantisk)
Ant-man and the Wasp ⭐️⭐️ (vilken total besvikelse)
Mother's Day ⭐️⭐️ (fastnade inte för karaktärerna)
Every Christmas Has a Story ⭐️⭐️
 
Några filmer från 2018 som jag ska se under 2019
The Spy Who Dumped Me
Crazy Rich Asians
BookClub
Mamma Mia! Here We Go Again
Utøya
I Feel Pretty
Love, Simon
 
Nästa mål
Se så många Ingmar Bergman-filmer jag hinner den närmsta månaden.

Seriestatus quo

Alltså, jag känner bara ugh inför mitt serietittande just nu. Jag hinner verkligen inte se alls så mycket som jag skulle vilja, utan får lugnt ta en serie i taget. Det är ingen rolig känsla att se hur långt efter man ligger med allt. I stället för att titta på något vettigt så segar jag mig igenom That '70s Show som ärligt talat inte har varit bra sedan säsong tre. Nu är jag på säsong sju och bara lääääängtar tills serien är över, så att jag aldrig mer behöver titta på den. Ni kanske undrar varför jag fortsätter titta, men jag är ju sån att jag omöjligt kan lägga av med en serie när jag har kommit så här långt. 
 
Dela gärna med er av seriepepp. Kanske har ni tips på en serie som ni tycker jag borde se, eller bara dela med er om hur ni tittar på serier just nu. Följer ni alla veckovis eller "klumptittar" ni?
 
Fräscha tips på svenska höstserier:
 
Sthlm Rekviem
Har ni läst Kristina Ohlssons böcker om Fredrika Bergman? I så fall blir ni säkert glada över att serien Sthlm Rekviem finns tillgänglig redan nu på CMORE och har även premiär på TV4 den 17 oktober.
 
Vår tid är nu
Inte nog med att säsong två precis har haft premiär - nu finns hela den första säsongen tillgänglig GRATIS på SVT Play. Hur bäst är inte GRATIS TV?! 
 
Det som göms i snö
Ni glömmer väl inte bort den superspännande succéserien Det som göms i snö? Den finns GRATIS på DPlay. Är det bara jag eller känns det som att gratisalternativen blir allt fler? Nåja, kryp ner under en filt i höstmörkret och plöj denna omedelbums.
 
Förresten, ni har väl inte missat att det kommer 30 nya avsnitt av Solsidan?! Det är alltså ytterligare tre säsonger vi har att förvänta oss inom de närmsta åren och den första kommer till TV4 samt CMORE 2019. Det tycker jag är oerhört glädjande! 

Sweetbitter - en TV-serie med äkthet

 
Eftersom jag inte la upp ett "min vecka"-inlägg i  måndags kan jag i stället tala om nu i efterhand vad jag faktiskt har tittat på. Den här veckan fastnade jag totalt för TV-serien Sweetbitter, som kom lite tidigare i år och som nu finns tillgänglig GRATIS på TV4 play! Hur bra?! Den finns även på CMORE om du vill skippa reklampauserna.
 
Alltså det här är en serie som i sin enkelhet förnöjer på flera nivåer. 22-åriga Tess bestämmer sig helt sonika en dag för att flytta till New York. Sagt och gjort beger hon sig redan under seriens inledande minuter. Vi får faktiskt inte veta speciellt mycket om hennes bakgrund eller vad som driver henne till storstaden men det känns oviktigt.
Det första hon gör är att sälja sin bil och börjar sedan söka jobb i restaurangyrket, men lyckas med sina skrala meriter inte vinna någon potentiell arbetsgivares intresse. Snart öppnar sig dock en möjlighet till att provjobba på en exklusiv restaurang men med uppgiften kommer utmaningar... och kärleksaffärer.
 
Det är roligt att återse Ella Purrell, som jag senast såg i Agatha Christie-miniserien Ordeal by Innocence. Den här gången spelar hon en amerikan! Hon ser så drömsk ut, nästan som ett sagoväsen. Sweetbitter har en slags äkthet som uppvisar sig på flera sätt. Tess är det perfekta ankaret för TV-publiken. Hos henne känner vi oss trygga och kan leva oss i alla hennes känslor. För det är faktiskt oerhört lätt att göra det. Jag går faktiskt igenom väldigt liknande omvälvande livshändelser själv då jag precis har flyttat till en storstad och börjat på ett helt nytt jobb. Sättet Tess betraktar sin omgivning på är väldigt likt mitt eget. Det syns att hon tar in alla intryck som den nya staden erbjuder och som ny på jobbet bektraktar hon detaljerna i konversationerna och kroppsspråket hos kollegorna på jobbet när de interagerar med varandra. Det är som att hon är en bakgrundsfigur som försiktigt tar sig in i den sammansvärjande gruppen. Jag finner att det är precis så. Kollegorna har sin jargong, de kan varandras historier och internskämten haglar. I början kan man bara längta efter att få komma in i gemenskapen på samma sätt. Jag gillar också att det inte är så himla seriöst, utan saker och ting händer lite hipp som happ, precis som i verkligheten. Konversationerna är väldigt realistiska och intrigerna är inte alls främmande. Sweetbitter är en spännande och ljuvlig serie vars sex tillgängliga avsnitt du lätt tar dig igenom på en kväll eller två. Den är dessutom förnyad för en säsong två! 
 
En liten notis bara:
Även om det inte är helt klart varför serien utspelar sig just 2005, är det en befrielse att slippa allt twittrande, fotande och övrigt mobilanvändande som förekommer i alla serier nuförtiden. Det blir nästan ett lite dystert uppvaknande att inse att vi för drygt 10 år sedan levde lite mer i nuet. En bitterljuv tillbakablick. Hur som haver. 

Veckans tema: Favoritserie från 90-talet

Det här är veckans temainlägg i samarbete med bloggarna GILLAFILMFRÖKENTVKARINSUNIVERSUM och FICTIONALEM.
 
Idag är temat 90-tal och jag tänkte därför tipsa om min favoritserie från detta årtionde. För er som har följt bloggen ett tag är detta tema ingen nyhet, eftersom vi har skrivit om 90-talet både en och två gånger. Tidigare har jag fokuserat mycket på film, men den här gången tänkte jag skriva om en serie som dyker upp här lite då och då, men som jag aldrig riktigt har skrivit utförligt om. Det handlar om mitt absoluta favoritserie som har sin början i 90-talet - närmare bestämt 1998...
 
Sex and the City.
 
Även om du aldrig har sett ett enda avsnitt så har du förmodligen stött på ett eller två citat från serien...
 
eller så har du blivit utpekad som en Miranda eller en Charlotte av dina vänner:
 
Det finns många anledningar till att serien blev en kultserie och i mitt tycke håller den på många sätt även idag, trots att gränserna för vad man får och inte får säga har förskjutits åt olika håll, beroende på samtalsämne.
 
Viss kritik mot Sex and the City handlar om att serien fokuserar för mycket på kvinnor i förhållande till män, men om man tror att det är det enda serien handlar om vill jag påstå att man har missat hela budskapet. I min värld är budskapet nämligen att man klarar sig väldigt bra trots att det kanske inte alltid blir så lyckat med männen i ens liv. Vänskapen är det viktigaste av allt. Sen kan man också ifrågasätta varför man inte skulle kunna ha en serie om det? Det finns hur många filmer som helst som handlar om killars liv och förhållande till tjejer. Kärlek och relationer är, trots allt, en otroligt stor del av de flesta människors liv och det känns som att vi aldrig riktigt lyckas knäcka den stora gåtan om dess mystik. Man får också ta saker lite för vad de är, en serie kan vara hur bra som helst trots att den kanske är orealistisk gällande levnadsförhållanden (som att Carrie bor i en orimligt stor och billig lägenhet i New York) eller liknande. Säg den serie som inte innehåller orealistiska element, säger jag då. Jag tycker att SATC är toppenbra underhållning som har gjort ett viktigt avtryck i TV-historien och jag har sett alla säsonger flerfallet gånger utan att tröttna. 😄
 
 
 
Välkommen till bloggen Seriereflektioner!
Här bloggar jag om allt det senaste i serievärlden och därtill även något om filmer. Letar du efter de bästa tipsen, det senaste skvallret och recensioner om just dina favoritserier har du hittat rätt! Här skapar vi tillsammans ett forum med utrymme för diskussion. Jag ser fram emot att få höra av dig i kommentarsfältet!
 
Vill du kontakta mig är du välkommen att höra av dig till den e-mail som står i menyn ovan.

HannaVic logotype