Filmrecension: The Fundamentals of Caring

Bildkälla/Image source: Youtube
 
Titel: The Fundamentals of Caring
År: 2016
Genre: Komedi, drama
Skådespelare: Paul Rudd, Craig Roberts, Selena Gomez, Jennifer Ehle 
Betyg på IMDB: 7.4/10
Mitt betyg: 8/10
 
Handling
The Fundamentals of Caring handlar om en man vid namn Ben Benjamin, som av okänd anledning väljer att börja arbeta som en s.k. caregiver (en slags vårdare). I utbildningsskedet får han lära sig uttrycket ALOHA, som ska användas för att påminna sig själv om att inte skapa en alltför djup relation med klienten man ska ta hand om. Många klienter är nämligen i behov av vård för att de har en dödlig sjukdom och det kan därmed vara ödesdigert för vårdaren om bandet till klienten blir för starkt. Bens första klient blir 18-årige Trevor som uppvisar en ganska rå humor redan vid första mötet. Ju mer tid som förflyter får vi se Ben och Trevor försöka hantera en vardag inom husets fyra väggar, och vi får även lära oss om Bens tragiska bakgrund.
 
Recension
Det var verkligen evigheter sedan jag skrev en filmrecension och därför passar det väl bra att jag svänger ihop några rader om en populär film som jag såg för första gången häromdagen! Jag vet inte varför det har tagit så lång tid för mig att se The Fundamentals of Caring men här i Italien har jag ju som sagt inte internetuppkoppling förutom då jag befinner mig på universitetets område. Nu är jag väldigt glad över att ha haft möjligheten att titta på denna annorlunda och livsbejakande film om livet och dess förunderliga aspekter. Updatering: Precis efter att jag hade skrivit detta i förrgår så började våningen jag satt på att skaka kraftigt. Det var alltså jordbävningen som ni kanske har läst om i tidningen där hemma. Det var två stora jordbävningar i Italien i onsdags och jag befinner mig ca 3.5 mil från där epicentrum var. Det är ingenting! Lyckligtvis skadades ingen jag känner men det har varit ett par tumultartade dygn med många efterskalv. Vi mår alla bra. 
 
Filmen är intressant redan från start och det är ofta ett gott tecken på att handlingen ska utvecklas i en positiv riktning. Det stämmer även i det här fallet. Först och främst vill jag konstatera att Selena Gomez faktiskt gör en förvånansvärt behaglig insats som den något rebelliska Dot, som lyckas fånga Trevors hjärta redan vid första anblick. Hon är ju inte med från filmens början, men jag ville spara det bästa till sist i min lilla karaktärsrecension. Paul Rudd och Craig Roberts gör nämligen sina respektive roller oerhört sympatiska och trovärdiga. Jag känner Pauls hjärtesorg och jag känner hans genuina humor som fungerar som ett verktyg för att nå Trevor och skapa ett fint vänskapsband. För visst är det väl från början oundvikligt att inse självklarheten i att Ben och Trevor är menade att vara bästa vänner. Jag gillar hur historien byggs upp, utan att filmskaparna försöker addera allt för många komponenter i handlingen för att skapa dramatiska poäng. Det är en ärlig och varm vänskap som växer fram mellan två vanliga människor vars livsöden har kantats av olika former av tragedier. Stackars Trevor lever med en prognos hängandes över sitt huvud och kanske just av denna anledning finner han det inte svårt att gå över gränsen för vad som egentligen är acceptabla skämt. Att driva med döden är inga problem för honom och trots att man borde bli irriterad och börja ogilla honom så är det inte instinktivt det som sker. Snarare inser man ganska snart att det ligger i Trevors natur att driva med döden och på grund av hans sjukdom så förlåter man honom nästan automatiskt. 
 
Karaktären Trevor skulle kunna fördjupas än mer. Hans sjukdom är väl uppmålad, eller åtminstone hans förmåga att hantera den. Det är också intressant att han aldrig har haft en relation till sin pappa. Jag tänker mig att man på något sätt skulle kunna ha visat hur han löser det med skolarbete och allt, eller om han bara skiter i det då han ändå aldrig kommer att kunna jobba. 
 
Ben är en oerhört godhjärtad person som får leva med världens sorgligaste tragedi bakom sig. Hela hans framtid jagas av hans förflutna och det är givetvis en tung börda att bära. Jag tycker att Ben uppvisar en mänsklig natur som är lätt att känna igen sig i. Det är fint och hans karaktär är välskriven. 
 
I sin helhet är The Fundamentals of Caring varm och perfekt när du vill ha en känslosam film utan att direkt böla. Det kanske kryper fram en tår om du är sympatisk men det är alltså ingen gråtfest som väntar, vilket är ovanligt när det är en film som handlar om en kronisk sjukdomssituation. 
 
Extra för dig som har sett filmen: Situationen med "the world's biggest bovine" var ju hysteriskt rolig! Eller hur?
2016 - Drama - ben benjamin - bovine - comedy - craig roberts - film - filmblogg - jennifer ehle - komedi - movie - paul rudd - recension - review - selena gomez - serieblogg - seriereflektioner - the fundamentals of caring - trevor

Veckans tema: Halloween (del 3)

Det här är veckans temainlägg i samarbete med följande bloggar:
 
Felicia som bloggar på frokentv.se
Elsa som bloggar på gillafilm.se
Emelie som bloggar på gothamalley.blogg.se
Karin som bloggar på karinsuniversum.blogg.se
Lovisa som bloggar på seriedrottningen.se
 
Med tanke på att det är Halloween nästa vecka så passar det väl utmärkt att veckans tema blir just Halloween! Eftersom jag har kört igång ett Halloween-tema redan så tänkte jag fortsätta med min serie av inlägg med tips på Halloween-avsnitt i TV-serier. I det här inlägget listar jag alla avsnitt i The Office (US) med nämnt tema. The Office är en av de serier jag har följt som har bjudit på flest Halloween-avsnitt och de flesta är faktiskt väldigt bra! Har du sett serien får du gärna kommentera vilket som är ditt favoritavsnitt med Halloweentema!
 
Del 1 <-- Klicka för att läsa.
Del 2 <-- Klicka för att läsa
"Halloween" (season 2 episode 5)
Bildkälla/Image source: IMDB
 
Michael pressas till att avskeda någon, vilket dämpar stämningen på kontorets Halloweenfest.
En av de bästa säsongerna och därmed ett av de bästa avsnitten. Allt var så enkelt och roligt på den här tiden i The Office. Det här är ett avsnitt som kan ses utan att man har följt hela serien.
 
Mitt betyg: 4.5/5
 
"Employee Transfer" (season 5 episode 5)
Bildkälla/Image source: Penny Can
 
Året var 2008 och därför ville alla vara jokern (Heath Ledger). Holly tvångsförflyttas på grund av hennes och Michaels kontorsromans. Jag gillar det här avsnittet, det är väldigt roligt och sevärt - speciellt om man har följt hela serien! Jag rekommenderar att man åtminstone ser de föregående avsnitten av den femte säsongen innan man tittar på det här avsnittet.
 
Mitt betyg: 4.5/5
 
"Koi Pond" (season 6 episode 8)
Bildkälla/Image source: IMDB
 
Vill du skratta åt Dwight utklädd till Jigsaw? Då är det här avsnittet för dig! Som vanligt uppskattas Halloween-avsnitt extra mycket av mig så det här är ett sevärt avsnitt, skulle jag säga! Det underlättar om du har sett avsnitten innan men det är inte nödvändigt i detta fall. 
 
Mitt betyg: 4/5
 
"Costume Contest" (season 7 episode 6)
Bildkälla/Image source: IMDB
 
Det här vill jag minnas som ett extra roligt avsnitt, speciellt scenen i bilden ovan! Det finns så himla många personligheter i det här avsnittet som gör det extra roligt att titta på. Gabes utklädnad är en av attraktionerna! Sevärt, oaktat om du har sett alla andra avsnitt! Det här är ett mer komiskt avsnitt utan en massa drama, som på den gamla goda tiden. 
 
Mitt betyg: 5/5
 
"Spooked" (season 8 episode 5)
Bildkälla/Image source: The AV Club
 
Förmodligen seriens svagaste Halloween-avsnitt. Det kan vara sevärt om du vill se samtliga avsnitt, men det är inget måste. Jag avskyr karaktären Robert California som dyker upp än en gång i detta avsnitt. Det är kul att se alla karaktärer utklädda men det finns roligare avsnitt att titta på! 
 
Mitt betyg: 3/5
 
"Here Comes Treble" (season 9 episode 5)
Bildkälla/Image source: IMDB
 
I det här avsnittet har vi en massa karaktärer då vi är inne på seriens sista säsong. Lyckligtvis har många av de mindre tilltalande karaktärerna försvunnit vid det här laget. Andy får äntligen besök av sin gamla Capella-grupp från Cornell! Seriens sista Halloween-avsnitt är således ganska mysigt och inte alls dramatiskt. Det är ett sevärt Halloween-avsnitt!
 
Mitt betyg: 4/5
samarbete - serieblogg - serier - seriereflektioner - the office

Tankar om How to Get Away with Murder

Ber om ursäkt för några dagars frånvaro här men jag drabbades av en rejäl förkylning/halsfluss etc. i helgen och var i mitt tillstånd iväg på en resa under söndagen, så jag har inte haft möjlighet att gå någonstans för att få wifi. Nu är jag väl på bättringsvägen, hoppas jag!
 
Jag tänkte passa på att dela med mig om några tankar jag har angående de senaste avsnitten av How to Get Away with Murder. Det handlar om förra lördagens avsnitt samt den här lördagens avsnitt som nyss sändes. I det förstnämnda avsnitt fick vi bevittna tvist efter tvist och det var sannerligen en berg- och dalbana av känslor som vi fick konfrontera. 
 
Bildkälla/Image source: keatingstation
 
Det här var fint. Det här var riktigt fint. Vi fick ett litet avslut mellan dessa två och båda får gå vidare på varsitt håll. Tyvärr gjorde ju även Annalise och Nate slut. Visserligen har han varit en god man men jag tyckte att han var otäck i scenen då han anklagar Annalise för att vara en alkoholist (vilket visserligen är sant). Även Annalise förtjänar att vara lycklig och jag tycker att vi i det senaste avsnittet (3x05) fick en mycket känslosam och berättande visualisering av henne och hennes känsloliv. Tänk, vad många upplevelser Sam och Annalise delade tillsammans ändå. Det är inte konstigt att Annalise känner sig tom och uppgiven nu, efter alla motgångar nyligen med förlusten av jobb etc. Som tur väl är fick vi i slutet av det sista avsnittet se henne sparka tillbaka och minsann - hon får sitt jobb tillbaka! 
 
Bildkälla/Image source: flaurel-htgawm
 
Jag känner inte att jag "approve" hela grejen som sker med Frank. Fine, att han skulle ha ett shady förflutet var väl uppenbart men att han skulle ha dödat sin pappa?! Jag känner bara "why tho?". Ingen går och planerar ett mord på en närstående för små skitsaker för att sedan gå och ångra sig i resten av sitt liv. Jag tror att serieskaparna försöker utöka temat med att alla goda människor har ont inom sig och alla onda människor har gott inom sig. Frank skulle väl vara någon slags hybrid. Nej, här försöker manusförfattarna bara vinna billiga poäng, känns det som! Det känns även sådär att Bonnie och Frank, vars platoniska men speciella förhållande har varit mystiskt och intressant, nu har övergått till en besvikelse. De delade ett så fint band och det var på ett sjukt sätt en fin och kärleksfull gest av Frank att göra sig av med Bonnies pappa (även om denna gest gick över alla acceptabla gränser i en normal värld). Nu har de alltså legat med varandra och jag tyckte så synd om Bonnie när Frank hade lämnat henne på morgonen men samtidigt tror jag att hon även grät på grund av medkänsla för honom och hur ledsen han är över allt som har hänt. Det är nämnvärt att jag ändå uppskattade Franks intima samtal med Bonnie på kvällen och om hur de skulle få söta barn (aaaaw). Jag önskar bara att det hade stannat vid ett samtal och inget mer. 
 
Bildkälla/Image source: queenofhtgawm
 
Jag vet inte heller om jag gillar Laurel och Wes konstiga relation heller? De har liksom inget mer som för dem samman än deras hemligheter, men det är ju ungefär samma hemligheter och upplevelser som hela gruppen har delat tillsammans. Kunde inte Wes få vara med Meggy och ha en otroligt tråkig och intetsägande relation med henne? Nej, manusförfattarna tycker tydligen att det är bättre att skapa en orimlig dynamik som förstör hela grejen med Frank och Laurel. Det är tur att Laurel artigt tackade nej till Wess subtila förslag om att bli ett par. Frank isn't gone! Nu har ju Frank och Bonnie skapat lite mer oreda som säkert kommer att få konsekvenser i framtiden. I sin tur har ju Bonnie ett förflutet med Asher men hon verkar inte ha några som helst känslor kvar för honom ändå. 
 
Bildkälla/Image source: howtogetawaywithmurder-fan
 
Låt oss spola fram i tiden. Vem är det som är död egentligen? Nja, om vi först analyserar vem som borde vara pappa till Laurels barn så är det väl uppenbarligen antingen Frank eller Wes. Min gissning faller på Wes, rimligtvis då jag tror att Frank och Laurels förhållande är alldeles för skadat för att de ska hitta tillbaka till varandra så snabbt, förutsatt att Frank skulle få för sig att återvända. Vem borde då rimligen ha befunnit sig i huset tillsammans med Laurel, och orsakat en stark reaktion hos Annalise när hon lyfte på skynket? Wes. Jag vill tro att manusförfattarna vill att vi ska tro att det är Wes. Han har tidigare varit den mest irriterande karaktären men i den här säsongen är han ganska lätt att fatta tycke för. Kan det vara för att vi ska bli ledsna för att han försvinner? Jag har ändå en känsla av att han är en alldeles för viktig karaktär för att dö, så Nate är en annan gissning. Det vore dock konstigt om Nate och Laurel var de enda som befann sig i huset. Det är ju åtminstone inte Connor som dog, eftersom Oliver försökte ringa hans telefon. 
 
Det här inlägget blev en aning rörigt, men så blir det lätt när man ska sammanfatta många händelser i en enda klump! Vem tror du att det är som har dött? Vem är pappa till Laurels barn? 
 
(Som en slutparentes vill jag bara lägga till att 3x04 var ett makalöst bra avsnitt, speciellt för att vara så tidigt inne i säsongen. Vad tyckte ni?)
3x04 - 3x05 - TV - TV-serie - TV-series - avsnitt - episode - how to get away with murder - htgawm - review - serie - serieblogg - serier - serierecension - seriereflektioner - shonda - shondaland - thoughts - tv-serier - tv-show - veckans - veckans avsnitt - viola davis