TEN-YEAR CHALLENGE: TV-året 2009

Det här är ett temainlägg i samarbete med bloggarna GILLAFILMFRÖKENTVKARINSUNIVERSUM och FICTIONALEM.
Alla temainlägg hamnar i kategorin "samarbete" 😊
 
2009. Jag fyllde 16. MTV:s storhetstid var officiellt över. När jag tittade på serier så var det fortfarande genom det då regerande mediet: TV. De flesta program jag tittade på var tillsammans familjen, då vi t.ex. kollade på Du är vad du äter, Lyxfällan och Hell's Kitchen. Det här året slutade jag kolla på program som Let's Dance, Idol och Melodifestivalen. Wow, att jag firar 10 år utan idol är ändå häpnadsväckande. 
 
 
2009 var min absoluta favoritserie Desperate Housewives, såklart. Jag tror också att 2009 var hösten då Cougar Town började visas direkt efter Desperate Housewives på tisdagskvällarna. Det som var så coolt med Desperate Housewives var att vi i Sverige bara låg någon vecka eller några dagar efter den amerikanska visningen. Ni som tillhör Generation Z och läser det här: det var verkligen en annan tid som ni märker.
 
Till skillnad från många andra så hade jag inte börjat titta på Gossip Girl när den började sändas 2007 och jag var väl mer lillgammal än vad jag är nu, för jag minns att jag tyckte den verkade så t-ö-n-t-i-g redan då, så jag valde medvetet bort att se den, trots att vi väl skaffade TV-boxer runt 2005 eller nåt sånt. Jag spelade fotboll fram till 2009 och innan dess var serien ungefär det enda som diskuterades i omklädningsrummet. Min inställning till Gossip Girl minns jag väldigt tydligt. Den verkade så himla ytlig och redan då tyckte jag att den kändes förlegad? Och jag säger verkligen inte detta för att sätta mig på några höga hästar för oj, vad töntiga serier jag har tittat på genom åren. 😅 Märkligt att jag var så kräsen då, för nu känner mig nästan inte alls lika hård när jag gör urval. 
 
 
När det gäller film minns jag biofilmerna Avatar och Twilight: New Moon som SAMTLIGA i min ålder var eld och lågor över. Alla mina kompisar idag förnekar att de någonsin haft en Twilight-period men jag var där och jag såg det! Hypen var enorm när New Moon kom på bio! Jag gick tillsammans med några killar och tjejer i klassen. Antingen var man Team Edward eller Team Jacob. Givetvis var jag Team Edward. Det var verkligen superläskigt när Jacob och hans vänner förvandlades till varulvar. Jag minns att vi hoppade till och tjöt i biostolarna! Det var så bisarrt när jag skulle se Avatar för vi lyckats boka en plats som inte fanns, så jag och en kompis fick flytta oss till högst upp i biosalen. Det visade sig dock vara en perfekt vy där uppe. Kan även nämna att jag såg En shopaholics bekännelser på bio (och säkert fler filmer) och favoriterna Harry Potter och Halvblodsprinsen och The Proposal kom ut.
 
Läs mina bloggkollegers blogginlägg och kommentera gärna vad du tittade på år 2009! Och viktigast av allt: vågar du erkänna om du var Team Jacob eller Team Edward? 😉

Veckans tema: Favoritserie från 90-talet

Det här är veckans temainlägg i samarbete med bloggarna GILLAFILMFRÖKENTVKARINSUNIVERSUM och FICTIONALEM.
 
Idag är temat 90-tal och jag tänkte därför tipsa om min favoritserie från detta årtionde. För er som har följt bloggen ett tag är detta tema ingen nyhet, eftersom vi har skrivit om 90-talet både en och två gånger. Tidigare har jag fokuserat mycket på film, men den här gången tänkte jag skriva om en serie som dyker upp här lite då och då, men som jag aldrig riktigt har skrivit utförligt om. Det handlar om mitt absoluta favoritserie som har sin början i 90-talet - närmare bestämt 1998...
 
Sex and the City.
 
Även om du aldrig har sett ett enda avsnitt så har du förmodligen stött på ett eller två citat från serien...
 
eller så har du blivit utpekad som en Miranda eller en Charlotte av dina vänner:
 
Det finns många anledningar till att serien blev en kultserie och i mitt tycke håller den på många sätt även idag, trots att gränserna för vad man får och inte får säga har förskjutits åt olika håll, beroende på samtalsämne.
 
Viss kritik mot Sex and the City handlar om att serien fokuserar för mycket på kvinnor i förhållande till män, men om man tror att det är det enda serien handlar om vill jag påstå att man har missat hela budskapet. I min värld är budskapet nämligen att man klarar sig väldigt bra trots att det kanske inte alltid blir så lyckat med männen i ens liv. Vänskapen är det viktigaste av allt. Sen kan man också ifrågasätta varför man inte skulle kunna ha en serie om det? Det finns hur många filmer som helst som handlar om killars liv och förhållande till tjejer. Kärlek och relationer är, trots allt, en otroligt stor del av de flesta människors liv och det känns som att vi aldrig riktigt lyckas knäcka den stora gåtan om dess mystik. Man får också ta saker lite för vad de är, en serie kan vara hur bra som helst trots att den kanske är orealistisk gällande levnadsförhållanden (som att Carrie bor i en orimligt stor och billig lägenhet i New York) eller liknande. Säg den serie som inte innehåller orealistiska element, säger jag då. Jag tycker att SATC är toppenbra underhållning som har gjort ett viktigt avtryck i TV-historien och jag har sett alla säsonger flerfallet gånger utan att tröttna. 😄
 
 
 

Veckans tema: Mina bästa TV-serieintron

Det här är veckans temainlägg i samarbete med bloggarna GILLAFILMFRÖKENTVKARINSUNIVERSUM och FICTIONALEM.
 
Samtliga temainlägg hittar du i kategorin "samarbete".
 
Idag är det TV-serieintron som ska listas och faktum är att jag är väldigt pepp på att skriva en uppdaterad version av inläggen som jag publicerade 2015 samt 2017!
 
I det här inlägget vill jag alltså samla de intron som av olika anledningar har fångat mitt hjärta och placerat sig i toppen av inledningssekvenser till TV-serier. Det betyder att tidigare favoriter jag har nämnt kanske måste sållas bort, för att få en lista som speglar vad jag tycker just i dagsläget. Jag bör väl flagga för att jag bara utgår från serier som jag själv har sett! Läs mina bloggkollegors inlägg också - det är spännande att få en inblick i andras favoriter. 
 
 
a) Det ska sägas att The Ranch är, eller åtminstone har blivit, en högst medelmåttig serie. Därför är det överraskande att seriens intro är så himla bra!
 
b) Stämningen som Mindhunters intro framkallar är så plågsamt träffsäkert för seriens kärna. Serien handlar alltså om att undersöka och förstå sinnet hos en seriemördare. Musiken är vacker men farlig och kuslig på samma gång. Den letar sig in i våra innersta sinnen. Tycker ni inte?
 
NEW YORK
 
a) How to Make It in America blev en kortlivad serie men dess intro lever för alltid kvar. Sällan har ett intro så till fullo fångat den lite mer "ruffa" känslan som återfinns på New Yorks gator och låten är väldigt trallvänlig.
 
b) En annan New York-serie som fick en mer legendarisk status är Sex and the City, vars intro är så himla chict och får mig att vilja hitta på ett nytt ord: dramelodi/dramelodisk - en melodi/ett sångstycke som återspeglar att det rör sig om en dramaserie av hög kvalitet. Serien började mer som en komedi men de dramatiska inslagen blev allt fler under årens gång. Jag älskar SATC förresten - det säger jag inte tillräckligt ofta. Den har den perfekta lättsamma tonen man vill ha innan läggdags. 
 
 
a) True Bloods intro är numera legendariskt och det är inte utan anledning. Jag tycker alltid det är intressant när det inte förekommer en enda karaktär i ett intro och att det ändå lyckas spegla seriens känsla så pricksäkert. Bilderna är jag inte särskilt förtjust i, men låten är perfekt.
 
b) Big Little Lies måste ha mitt absoluta favoritintro från 2017 och introlåten är en av mina favoriter någonsin. Scenerna är förvisso vackra men det är låten - som uppfyller hela ens själ och varelse - som har fångat mitt hjärta. En av de absolut bästa serierna jag har sett också, ska tilläggas.
 
 
a) Outlanders bästa intro är från den första (och bästa) säsongen. Mystiken och Skottland är de två stora teman som präglar såväl serien som introt.
 
b) Precis som Game of Thrones nog alltid kommer att vara min favoritserie, kommer inledningen förmodligen vara mitt favoritintro. Precis som en del andra serieintron, har detta utvecklats genom årens lopp. Varje säsong visas de för säsongen aktuella platserna där allting kommer att utspela sig. Genom åren har musiken snabbats upp och sekvensen har blivit längre. Jag vill nästan, men bara nästan, tro att det var vetskapen om detta intro som fick mig lockad att börja titta på serien en gång i tiden.
 
 
a) Twin Peaks alltså... vilket intro och vilken kultserie! Vi kan glömma att den senaste säsongen någonsin hände tycker jag. Den här musiken sprider eufori i kroppen.
 
b) Det är omöjligt för mig att lyssna på Arkiv X-introt utan att få rysningar över hela kroppen... Finns det någon läskigare öppning av en TV-serie? Jag tror knappast det. När jag hörde den här vinjetten som liten så ville jag nästan bara rusa iväg.
Välkommen till bloggen Seriereflektioner!
Här bloggar jag om allt det senaste i serievärlden och därtill även något om filmer. Letar du efter de bästa tipsen, det senaste skvallret och recensioner om just dina favoritserier har du hittat rätt! Här skapar vi tillsammans ett forum med utrymme för diskussion. Jag ser fram emot att få höra av dig i kommentarsfältet!
Vill du kontakta mig är du välkommen att höra av dig till den e-mail som står i menyn ovan.

HannaVic logotype