Game of Thrones säsongsfinal - "The Dragon and the Wolf"
Hörni, nu har vi fått uppleva säsongsfinalen av den näst sista säsongen av Game of Thrones någonsin! Jag vill egentligen aldrig någonsin att den här serien ska ta slut, och avslutningen känns extra motig nu när det eventuellt är så att vi får vänta hela två år tills serien kommer tillbaka. Hur känner ni över att säsong sju är över? Det förra avsnittet fick ju ganska mycket kritik, men eftersom jag håller fast vid vissa teorier så hade jag inga problem med tempot och dödsfall (drake) som inträffade. Nu när vi bjuds på så mycket underhållning så är det väl klart att skaparna måste hålla uppe tempot och skapa enerverande situationer, hur otillfredsställande de i stundens hetta må vara.
Säsongsavslutningens tema kan sägas vara familj, med tanke på hur intrigerna inom släkten Lannister, Targaryen och Stark sätts på sin spets. Det är inte bara en rad bittra återseenden som skapar spänning - nej, även de mest självklara banden utsätts för prövning. Jag sitter hänförd under den mesta av tiden och sammantaget är jag nöjd med hur säcken knyts samman. Även om avsnittet knappast bjuder på några väldigt överraskande moment så är det ändå med ovisshet som jag trycker på play.
Det är oerhört spännande att se den stora återföreningen och särskilt mellan vissa personer, såsom Tyrion och Cersei, The Mountain och The Hound samt den bästa av alla: BRIENNE OCH JAIME. När deras blickar möts ryser jag. Brienne är så fin. 💕💕💕 The Hound varnar sin broder vem som alltid kommer att vara ute efter att döda honom (underförstått: The Hound själv).
Förhandlingarna mellan Cersei, Daenerys och Jon går inte vidare bra. När Jon börjar snacka med Cersei om de döda tänker jag: YES, boiii! Cersei är, som väntat, svårövertygad. Plötsligt kommer The Hound släpandes på den stora kistan som vi alla vet vad den innehåller. Föga förvånande skrämmer wighten de flesta närvarande, och till synes skräms Euron Greyjoy mest av alla. Det förvånar mig något oerhört att se honom fega ur, bara sådär. Det känns som att det går lite för lätt. Euron försvinner och saker och ting verkar gå smidigt.
BAM! Cersei går efter wight-spektaklet med på vapenvila, helt utan att blinka. Det sker dock inte utan en hake. Jon Snow måste gå med på att förlänga vapenvilan och stanna i Norden "där han hör hemma". Sorry but no, säger Jon Snow och säger att han har svurit sin trohet till Daenerys. Då blir det ingen vapenvila, säger Cersei och stormar iväg med sitt squad.
Jon Snow, varför måste du alltid envisas med att berätta sanningen? Frågar alla honom frustrerat. Det kan man verkligen fråga sig, instämmer jag från min egen bekväma åskådarplats. Brienne stormar efter Jaime och går ifrån bokstavligt talat alla värderingar som hon någonsin har representerat när hon skriker "FAN TA LOJALITETEN" till en chockad Jaime. Du måste prata med drottningen, beordrar hon.
Dany har knappt hjärta att förebrå Jon för sin dumdristighet, men hon påpekar ändå att hennes drake inte ska behöva ha dött i onödan (newsflash: Viserion dog under alla omständigheter i onödan och resultatet är mycket värre än vad ni två turturduvor kan föreställa er), varför Jon helt enkelt måste försöka rädda situationen. Jon tittar kärlekstörstande på sin drottning. I den här scenen börjar det bli väldigt jobbigt att bevittna två personer som oundvikligen kommer att bli ett kärlekspar - helt ovetande om sitt släktskap.
Say what? Från ingenstans dyker drottningen åter upp och den kvarvarande skocken blir märkbart nervös. Till min stora förvåning utbrister Cersei att hon tänker gå med på vapenvilan samt förse Dany och company med hur stor armé de än behöver. Inga krav ställda. Vad i hela friden...?! Det här går kusligt enkelt. Inte kan väl Tyrion ha lyckats övertyga henne så pass? Svaret är givetvis nej. I en senare scen kommer Cerseis riktiga sida fram igen. Hon avslöjar att hon tillsammans med Euron iscensatte hela köret, helt bakom ryggen på Jaime. Konflikten blossar upp till ett klimax mellan Jaime och Cersei, och jag tror för ett ögonblick att det är ute med honom. På en sekund hinner jag dock tänka: Om Cersei inte bussade The Mountain på Tyrion som hon hatar MYCKET mer (vilket dock var en del av ett större maktspel) så känns det inte rimligt att hon impulsivt avrättar Jaime. Jaime undflyr hennes ilska och flyr iväg norrut, när det plötsligt händer: det börjar snöa i King's Landing.
Bran knows what's up.
Seriens kanske bästa plot twist. BAM! Jag har sett några rubriker om en fanteori där Arya och Sansa plottar mot Littlefinger, men jag har inte gått in och läst någon artikel om det. Jag antar dock att denna teori nu stämmer, då Sansa obevekligen listar Petyr Baelishs otaliga förräderier mot hennes familj och frågar om han förnekar dessa anklagelser.
Ni skulle ha varit där för att förstå, gnäller Littlefinger. Bran vet. Bran var/är där (han har ju ingen definition av tid eftersom den för honom är flytande). "Ni höll en kniv mot hans strupe", säger Bran och bryter sin annars ihärdiga tystnad. Jag sitter som på nålar och njuter av varenda sekund av Stark-klanens sammanhållning som bryter ner Littlefinger bit för bit, tills han patetiskt står och ber för sitt liv. Sansa visar ingen barmhärtighet, och inte heller Arya som med rå vedergällning gör slut på lorden av the Vale, en gång för alla.
R+L=J bekräftat!
Inte alls förvånande får vi alla teorier och tidigare avslöjade detaljer helt utlagda för oss. Till min stora glädje får vi se en person som vi aldrig har fått se en återblick av tidigare, nämligen Rhaegar Targaryen. Precis som teorierna siade om var Rhaegar och Lyannas kärlek ömsesidig. Rhaegar har sedan tidigare för Daenerys blivit beskriven i ett annat ljus än de vedertagna ryktena som talade om hans våldsamma sinne. En mindre känd beskrivning av honom vittnar nämligen om en man som visade sin kärlek till folket. Vi får återigen se scenen då Jon Snow föds i Tower of Joy och det Lyanna Stark viskar är Jon Snows verkliga namn: Aegon Targaryen. Whaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaat?! Mitt sinne är förvirrat! Aegon Targaryen är namnet på ett av de två barn som Rhaegar Targaryen hade med Elia Martell (enligt böckerna i alla fall). Betyder det att Jon Snow är den Aegon, eller att han heter likadant? Jag antar att Jon helt enkelt namngavs efter den fallne halvbrodern Aegon, då det är ett helt klart populärt namnval i Targaryensläkten. Det som står helt klart i alla fall är att Jon Snow är en prins. Jag vidhåller också att han senare kommer visa sig vara den utlovade prinsen. Det kan i alla fall konstateras att det är smärre obehagligt att få alla dessa Targaryen-teorier berättade för sig samtidigt som man bevittnar prinsen idka sexuell samvaro med sin faster. Är det meningen att vi tittare ska samtycka till incesten...?
Vad är hela grejen med att Tyrion står med ett bitttert uttryck i sitt ansikte och anar ugglor i mossen? Jo, förmodligen handlar det om att han själv är förälskad i drakdrottningen.
Allmänt om säsong sju
Något som skiljer den här säsongens Game of Thrones från tidigare är de oväntade vändningarna i dödsögonblicken. Många gånger har vi lurats att tro att en karaktär ska dö (Jorah, Tormund, Jaime) och i tidigare säsonger skulle dödsögonblicken aldrig komma så nära utan att faktiskt inträffa. Det förefaller, för mig, vara en avvikande strategi som George R.R. Martin säkerligen inte skulle tillämpa, vore det inte för tidspressen. Det är faktiskt sex hela säsonger som ska kulminera i en enda säsong, med resultatet att serieskaparna har varit under stor press.
Inför säsong åtta
Nattkungen äger nu en isdrake som har lyckats ta ner muren. Vad kan egentligen stoppa honom nu? Tja, det finns en teori som jag finner intressant och det är att ingen mindre än Bran Stark kommer att kunna ta Viserions kropp i besittning. Den treögde korpen slängde ur sig "You'll never walk again, but you will fly" i säsong fyra och vissa tolkar det som att han kanske flyger genom att han går in i en drakes kropp, men det kan ju lika väl vara att han blir korpen (som ju också flyger).
En karaktär som börjar kännas överflödig nu när de flesta av mindre betydelse försvinner är Lord Varys. I böckerna verkar han ha en avsevärt större roll när det gäller betydelsen av vem han svär sin trohet till. Frågan är då om han kommer att uppfylla sitt öde i den sista säsongen innan han dör. För om han inte helt plötsligt blommar ut i betydelse så lär det annars vara hans tur att ryka. Jag är nästan förvånad över att Littlefinger försvinner före Lord Varys. Är det någon av er som har läst böckerna alternativt har bättre koll av annan anledning på om Lord Varys kan komma att bli mer betydelsefull igen? Please, do share!
Bildkällor/Image sources: Vanity Fair, Vanity Fair.
