Idag går jag rätt på sak och undabeder därmed vänligen den som inte vill bli spoilad från att läsa inlägget.

 

Överlag tycker jag att säsong 2 var bättre än säsong 1. Det var mer som hände och jag gillade aldrig Devs flickvän Rachel särskilt mycket. Även om säsong 2 hade några dippar så tyckte jag om att titta på alla avsnitten. Det var bara något enstaka avsnitt som var lite tristare än övriga, men jag minns knappt vilket det var. Mina favoritavsnitt var nummer 2 och 9. Då satt jag nämligen och skrattade åt många saker med Italien som jag mindes från min tid där. Dev har verkligen rätt i att man säger allora hela hela tiden.  Jag uppskattade även de små referenserna senare i säsongen, med den italienska musiken och hur italienarna kommunicerar med händerna. Varje liten gest har faktiskt en innebörd, man rör inte inte händerna på måfå. Det finns nästan ett helt teckenspråk!

 

Jag avskydde karaktären Chef Jeff så det var skönt att han åkte dit i slutet av säsongen. I knew he was a perv, sa någon och I agree. Annat var det med karaktären Francesca. Även om jag inte riktigt fann Dev och Francescas kemi helt övertygande så var hon som person väldigt intressant. Jag har faktiskt fått en ny woman-crush och det beror nog på hennes sagolika utseende. Hon måste vara en av de vackraste kvinnor jag har sett! Typiskt stora italienska ögon. Det känns som att alla italienskor jag mötte nere i Italien hade stora ögon såsom Francesca. Kort sagt: Master of Nones comeback gjorde ett gott intryck. Extra kudos för att serien återgav det italienska livet på ett osedvanligt träffande sätt. Det fick mig att sakna Italien på ett sätt som jag har svårt att beskriva. Stupendo.