Eftersom jag inte la upp ett "min vecka"-inlägg i  måndags kan jag i stället tala om nu i efterhand vad jag faktiskt har tittat på. Den här veckan fastnade jag totalt för TV-serien Sweetbitter, som kom lite tidigare i år och som nu finns tillgänglig GRATIS på TV4 play! Hur bra?! Den finns även på CMORE om du vill skippa reklampauserna.

 

Alltså det här är en serie som i sin enkelhet förnöjer på flera nivåer. 22-åriga Tess bestämmer sig helt sonika en dag för att flytta till New York. Sagt och gjort beger hon sig redan under seriens inledande minuter. Vi får faktiskt inte veta speciellt mycket om hennes bakgrund eller vad som driver henne till storstaden men det känns oviktigt.

Det första hon gör är att sälja sin bil och börjar sedan söka jobb i restaurangyrket, men lyckas med sina skrala meriter inte vinna någon potentiell arbetsgivares intresse. Snart öppnar sig dock en möjlighet till att provjobba på en exklusiv restaurang men med uppgiften kommer utmaningar... och kärleksaffärer.

 

Det är roligt att återse Ella Purrell, som jag senast såg i Agatha Christie-miniserien Ordeal by Innocence. Den här gången spelar hon en amerikan! Hon ser så drömsk ut, nästan som ett sagoväsen. Sweetbitter har en slags äkthet som uppvisar sig på flera sätt. Tess är det perfekta ankaret för TV-publiken. Hos henne känner vi oss trygga och kan leva oss i alla hennes känslor. För det är faktiskt oerhört lätt att göra det. Jag går faktiskt igenom väldigt liknande omvälvande livshändelser själv då jag precis har flyttat till en storstad och börjat på ett helt nytt jobb. Sättet Tess betraktar sin omgivning på är väldigt likt mitt eget. Det syns att hon tar in alla intryck som den nya staden erbjuder och som ny på jobbet bektraktar hon detaljerna i konversationerna och kroppsspråket hos kollegorna på jobbet när de interagerar med varandra. Det är som att hon är en bakgrundsfigur som försiktigt tar sig in i den sammansvärjande gruppen. Jag finner att det är precis så. Kollegorna har sin jargong, de kan varandras historier och internskämten haglar. I början kan man bara längta efter att få komma in i gemenskapen på samma sätt. Jag gillar också att det inte är så himla seriöst, utan saker och ting händer lite hipp som happ, precis som i verkligheten. Konversationerna är väldigt realistiska och intrigerna är inte alls främmande. Sweetbitter är en spännande och ljuvlig serie vars sex tillgängliga avsnitt du lätt tar dig igenom på en kväll eller två. Den är dessutom förnyad för en säsong två! 

 

En liten notis bara:

Även om det inte är helt klart varför serien utspelar sig just 2005, är det en befrielse att slippa allt twittrande, fotande och övrigt mobilanvändande som förekommer i alla serier nuförtiden. Det blir nästan ett lite dystert uppvaknande att inse att vi för drygt 10 år sedan levde lite mer i nuet. En bitterljuv tillbakablick. Hur som haver.