Trailers från Comic Con

Vad har årets fantastiska Comic Con bjudit oss på hittills? Jo, en hel rad filmtrailers vilka du kan se här, men också en rad serietrailers - däribland älskade OUTLANDER! 💕💕💕
 
 
Jamie 💘 Claire 😭😭😭
 
 
 
Game of Thrones gav en förhandstitt på säsongen vi har framför oss och teasade ett möte mellan Daenerys och Jon Snow.
 
 
 
American Horror Storys sjunde säsong ska handla om ett val och inkluderar Lena Dunham.
 
 
 
The Gifted - en kommande serie från FOX om X-Men-universum.
 
 
 
En officiell trailer för säsong två av Stranger Things 😃😃😃
 
 
 
Säsong två av megahypade Westworld har fått en trailer!
 
 
 
Riverdale teaser säsong två med en blooper reel. 😁
 
 
För att fira 20-årsjubileet av original-Stargate kommer nu en prequel i form av Stargate: Origins. 😲
GOT - Game of Thrones - HBO - TV - TV-serie - TV-series - ahs - american horror story - blooper reel - comic con - origins - outlander - riverdale - serieblogg - serier - seriereflektioner - stargate - starz - stranger things - the gifted - trailer - tv-serier - tv-show - westworld

Filmrecension: Dunkirk

 
 
Christopher Nolan skapade Dunkirk för att upplevas på bioduken (ett stycke värt att läsa)
Trots att det här är en film jag har väntat på i evigheter (läs här) så var det ett väldigt spontant beslut ett se filmen på bio under dess allra första premiärdag den 19 juli (på min namnsdag till och med). Oh boy, vad jag är glad över att jag gjorde det! Det visade sig nämligen att Malmös stora biosalong Royal är en av tre biografer i Sverige som har möjlighet att visa filmen med 70 mm-projektorer! Det innebär att det krävs en erfaren biografmaskinist som kan sköta hela filmvisningen. Filmen är uppdelad på fem stora rullar, och under presentationen av filmen berättade biografmaskinisten att filmen var ca 4 km lång och att i varje sekund visas 24 bildrutor. Det vanliga idag är ju digital visning, då filmen finns lagrad på en hårddisk. Anledningen till att det digitala formatet trumfar analogt är den mycket mindre kostnaden det digitala visningsformatet innebär, men som nyfrälst "analogist" kan jag nu intyga hur mycket mer verkligt och äkta det gamla analoga formatet känns! Vad 70 mm-formatet gör är att utnyttja biodukens fulla bredd, vilket gör landskapsbilder mer storslagna och närbilder får mer liv. Det påstås också att filmen får mer textur, liv och kontraster och det kan jag sannerligen intyga! 70 mm-formatet försvann i Sverige i början av 90-talet men när Quentin Tarantinos The Hateful Eight (som jag också såg på bio, fast i vanligt format) kom, lånade Stockholmsbiografen Rigoletto in projektorer från USA.
 
Inför Christopher Nolans Dunkirk har nu SF Bio restaurerat flera av originalprojektorerna från 1959, och jag var alltså på biografen Royal i Malmö, som är en av tre biografer som nu har möjlighet att visa film med hjälp av den här tekniken. Nolan har använt IMAX-kameror i bland annat The Dark Knight och Interstellar, men valde i Dunkirk att kombinera IMAX 65 mm med traditionell 65 mm-film - något som är mycket ovanligt i filmvärlden. Källa
 
Jag känner mig så lyckligt lottad som fick gå på premiären och se filmen så som den var tänkt att upplevas! Om du har möjlighet vill jag vädja till dig att ta chansen att se en biofilm på ett sätt som skiljer sig från allt du är van vid.
 
 
Recension (spoilerfri)
En film olikt allt du någonsin kan förvänta dig. Så skulle jag inleda en recension av Christopher Nolans nya megarulle Dunkirk. Utan att dra ut på det hela vill jag säga att om ni har förväntningar på den här filmen kan jag lova att de kommer att infrias. Utan tvekan. Nolan gör oss inte besvikna - sedvanligt får vi en mind-blowing twist som visar sig ha funnits där under hela filmens gång. Mer än så vågar jag inte säga. 😇
 
Mina intryck av Dunkirk är delvis att det är ganska lite dialog. Det finns inte heller en bakgrundshistoria till det hela. Filmen skapas till stor del genom händelserna runtomkring människorna som upplever sina helt klart värsta dagar i livet. Musiken är skapad av ingen annan än legendaren Hans Zimmer (som Nolan även anlitade för soundtracket till Interstellar) och jag vill påstå att Zimmer överträffar sig själv med hästlängder i Dunkirk. Jag ville gråta under stora delar av filmen, och jag förstod där och då i biostolen att det berodde på skilda anledningar; ibland var det enbart för den vackra, plågade musiken och ibland var det för den kvävande känslan av empati för de lidande karaktärerna på duken. Oftast var det dock en kombination av nämnda orsaker som skapade en fullständigt översvallande känslostorm hos mig. Jag tror att de låtar som framkallar mest kårar är The Mole, Home, The Oil och Variation 15.
 
 
Angående skådespelarna måste det nämnas att det är en fenomenal skådespelarensemble som har samlats. Inte nog med att stjärnorna Cillian Murphy och Tom Hardy trollbinder som vanligt - nykomlingarna Fionn Whitehead och Harry Styles imponerar! Faktum är att på grund av Whiteheads överraskande få yttranden i filmen så är det faktiskt Styles som imponerar mest på mig! Jag hade verkligen inga förväntningar på honom, med tanke på att han aldrig har sysslat med seriöst skådespeleri förut, men Nolan gjorde nog rätt i att anlita honom för jag vet att jag inte var den enda som blev positivt överraskad. Han hade dessutom en mycket större roll än vad jag trodde att han skulle ha. Whitehead är ju också en ny stjärna på skådespelarhimlen, men jag vågar nog förutspå stordåd för honom. 
 
Det är något som är så annorlunda, vackert och innerligt med Dunkirk att den enda slutsatsen jag kan dra där och då i biostolen är att jag faktiskt befinner mig bland soldaterna i krigets kaos. Dunkirk lämnar mig hänförd, överväldigad och tacksam. Tacksamheten riktar sig mot Nolan, som ger en så skarp och oförutsebar skildring av, inte bara krigets hemskheter, utan det hemska med krig överlag. Dunkirk bjuder på det jag verkligen eftersöker i en film som ämnar att skapa ett konstnärligt verk: effekt, effekt, effekt. Det blir liksom svårt att på ett presentabelt vis sammanfatta något så storslaget att det går emot själva syftet att försöka koka ihop konceptet till utvalda delar. Jag drar mig inte för att ge filmen 9.5/10. Om man ger lägre betyg vill jag påstå att man fokuserar på fel saker än vad som är tänkt. Det utmärkande med Dunkirk är inte dialogerna eller ens en specifik karaktär i sig - det är helheten, såklart. Jag skulle säga att filmens olika teman är gemenskap, livets förunderlighet, människans brister, tid, känslor och balansen mellan liv och död. Jag tycker att Nolan ofta vill poängtera att man kan välja vilken slags människa man vill vara här i livet, och det är ett budskap jag återfinner i Dunkirk. Tillsammans med noggrann filmning, excellent regi och förtrollande musik skapar Nolan filmmagi med Dunkirk. Se den, helst igår.
 
 
Bildkäla/Image source: IMDB
70 mm - cillian murphy - dunkirk - film - filmblogg - filmrecension - fionn whitehead - harry styles - movie - premiere - premiär - recension - review - seriereflektioner - tom hardy

Game of Thrones s7 e1: Dragonstone

Dagens fun fact: Trött på undertexter? Med språkappen Duolingo kan du nu lära dig "high valyrian" - på riktigt! 😂
 
YES YES YES! Det har gått mer än ett år sedan den förra säsongen av Game of Thrones (en säsong som med alla mått var episk). Nu är tiden äntligen inne för säsong sju och jag tror inte att jag överdriver när jag säger att hela världen har hållit andan! Överallt ser man reklam för den här serien - det är ingen hemlighet att Game of Thrones är en av vår tids stora succér. 
 
 
 
Igår natt släpptes premiäravsnittet DragonstoneHBO Nordic och direkt efter jobbet igår kunde jag äntligen bänka mig, full av förväntningar. Under avsnittets gång gjorde jag konstant små mentala noteringar men jag ångrar nästan att jag inte skrev ner var och en av dem. Jag ska i alla fall försöka sammanfatta mina, som alltid när det gäller Game of Thrones, väldigt genomgående och långa tankar om avsnittet.
 
För en tid sedan skrev jag om mina förväntningar på den nya säsongen - det inlägget kan du läsa här. Jag tänker jämföra mina förväntningar med vad vi fick ut av dagens avsnitt för att recensera och resonera kring framtida eskapader i Westeros, såsom vid Dragonstone och King's Landing.
 
En förväntning i inlägget var att Sansa ska utnyttja Littlefinger för att gagna makt och sedan göra sig av med honom. I avsnittet säger hon "I know what he wants", vilket tyder på att hon är fullt medveten om hans mål och intresse av henne, men sättet hon säger det på indikerar också att hon har noll intresse i att återgälda hans kärlek för henne. Shoutout till Brienne of Tarth som ännu en gång får hantera Tormund Giantbanes aningen creepy raggningsförsök.
 
 
En annan av förväntningarna i inlägget var att Cersei ska bli svinond, och med det menade jag väl egentligen maktgalen, vilket verkar kunna besannas. Jag vet att det kanske är bisarrt, men Cersei blev under förra säsongen min favoritkaraktär. Jag fullkomligt älskar hennes dialoger med Jaime i det här avsnittet och det känns som att han kan bli intressant igen. Jag fattar att Cersei är sur på Tyrion, med tanke på att det är sant som hon säger: han dödade deras far och förstfödde son samt agerar rådgivare åt deras fiende nu. Visserligen var både Tywin och Joffrey inte direkt Guds bästa barn, men Cersei är ju klanen Lannister trogen och då ses det som förräderi att agera såsom Tyrion. Det är komiskt när Cersei proklamerar "I'm the queen of the seven kingdoms" och Jaime rättar henne med: "three kingdoms, at best". Vinnarna i kriget kan inleda en dynasti som består i tusen år, menar Cersei, och det framgår att hon inte räds en eventuell förlust - vilket går i linje med vad jag förutspådde i det tidigare inlägget om att hon inte har någonting att förlora längre. När Jaime förundrat utbrister vilken dynasti hon egentligen planerar att skapa, med tanke på att alla deras barn (påminnelse: skapelser av incest) nu är borta, och Cersei snabbt replikerar "en dynasti för oss, då" (således för henne och Jaime) bekräftas hennes målmedvetenhet. Scenen där Cersei konverserar med Jaime är efterlängtad, särskilt då han uttrycker det alla tittare funderar över: "vi har inte pratat om Tommen" (notera att mina citeringar inte är helt hundraprocentigt korrekt återgivna utan är mest till för att fånga andemeningen). En hint av den sårade modern syns i drottningens ansikte men Cersei vänder ryggen till, går iväg och konstaterar kyligt att det inte finns någonting att säga. Utsikterna för Lannisters ser inte goda ut. Jaime poängterar att Walder Frey nu inte längre kan stödja dem. Den som dödade honom är inte vår vän, säger han. Det vet vi ju alla vem det är. Arya Stark. Cersei har dock tagit till sig av vad hon har hört av sin fader under 40 år och Lannisters ska utvärdera möjligheterna att samarbeta med huset Greyjoy. Jag kan inte låta bli att skratta så åt Jaimes alla kommentarer genom avsnittet, bland annat om att de Järnfödda är bittra, arga små människor och att de inte är bra på någonting. I samband med allt prat om huset Greyjoy blir det nu aktuellt att kommentera följande scen.
 
 
Sociala medier avslöjar att det helt klart inte bara är jag som förundras och fnissar åt Euron Greyjoys rockstjärnelook. 😂 Jag ska inte bli långrandig i det här avseendet; en GIF kan i stället säga mer än 1000 ord. Hela den här scenen med ilskna Jaime (äntligen börjar jag gilla honom lite mer igen), busige Euron (missförstå mig inte, ingen gillar den här sadisten) och neutrala Cersei är guld värd och förmodligen min favoritdel i det här avsnittet. Det är nästintill omöjligt att inte fnissa åt alla minspel Jaime gör, särskilt vid tillfället då Euron iskallt ger en slägga till Jaime genom att fria till Cersei och stolt visa upp sina två fungerande händer. Ouch. Jaime får dock ganska snabbt upprättelse när Cersei avböjer frieriet. Nu är det upp till bevis om Euron ska hämta något till King's Landing som ska vara värdefullt för Cersei. Vad kan det vara, hmm. Är det Daenaerys han menar? Vad tror ni? Jag har inte den blekaste.
 
Vill du veta utförligt om bakgrunden till hur Euron och Jaime känner varandra, läs då denna intressanta utläggning.
 
 
Bakgrunden till The Hounds vandring är för mig en enda dimma, är det någon av er som minns vad han är i färd med? Han ser i alla fall in i den eld som en gång brände honom och får en syn om muren (dit Bran för övrigt anländer i början av avsnittet), is och ett slott. Vågar vi gissa på att det har något med det stora slutliga kriget som troligtvis kommer? Hmm ja, det tror jag nog. George RR Martin har hintat lite om den annars förbisedda Beric Dondarrions kommande öde och kanske viktiga roll, läs gärna om det här.
 
Samtidigt i Oldtown tränas Sam i citadellet för att bli en maester. Vi bjuds på ett ömsom hektiskt och ömsom äckligt montage i den slitsamma färden mot titeln och helt plötsligt märks HBO:s touch av till fullo, ergo, det känns som ett klassiskt HBO-montage med finslipad humor invävt i det vardagliga. En Harry Potter-TB letar sig in när Jim Broadbent, i egenskap av ärkemaestern Ebrose, förmanar Sam som vill få tillträde till den förbjuda avdelningen på biblioteket. Det blir tydligt redan i säsongens avstamp vad syftet med Sams storyline är. Han upptäcker i sitt förströdda läsande att hela Dragonstone är uppbyggt på en stor gömma av DRAKGLAS som råkar vara det enda som kan förgöra The White Walkers! Han måste givetvis låta Jon Snow få reda på detta omgående, resonerar han till den alltid tålmodiga Gilly. Aha! Och vem landstiger vid Dragonstone nu, om inte Daenerys. Btw - Jorah Mormont verkar ha lämnats åt sitt greyscale-öde, va? Sin besatthet i Daenerys har han dock inte släppt.
 
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att det inledande avsnittet tydligt visar var alla pjäser i spelet om tronen är utplacerade och vi kan för första gången i seriens historia se alla seriens (nu faktiskt lite utpekade) huvudkaraktärer befinna sig på en och samma kontinent: Westeros. Daenerys har Dragonstone, tidigare tillhörande Stannis Baratheon, i besittning och avsnittet wrappas genom hennes fråga som snarare känns som en befallning: Ska vi börja? Tonen är härmed satt för avsnitt 2 - "Stormborn", som inte av en slump är ett av Daenerys alla namn.
 
 
Övrigt: Ed Sheerans cameo har bemötts med både hurrarop och kritik. Själv tyckte jag att han utgjorde ett trevligt inslag som en Lannister-soldat, även om jag nu inte riktigt kommer ihåg vad soldaterna gjorde där i skogen. Var det verkligen så farligt liksom, bara för att det var Ed? Han var ju bara en random soldat, det kan ju inte ha förstört  mycket! Dessvärre har Ed faktiskt avaktiverat sin Twitter nu och frågan är om det inte har att göra med alla taskiga kommentarer som strömmade in efter gårdagens avsnitt! 😔 Han har nämligen tidigare berättat om hur jobbigt han tycker det är med taskiga kommentarer på sociala medier. I så fall är det hur sad som helst. 
 
 Bildkällor/Image sources: NY TimesTVkoll, NRK P3, Forbes, GOT på Facebook
Arya Stark - Cersei Lannister - Daenerys Targaryen - Game of Thrones - Greyjoy - HBO - Jorah Mormont - Lannister - Sansa Stark - TV - TV-serie - TV-series - Tyrion Lannister - dragons - dragonstone - ed sheeran - euron - jaime - jon snow - littlefinger - lord baelish - maester - missandei - nordic - recension - review - sam tarly - sandor clegane - season 7 - season seven - serieblogg - svensk - svenska - the hound - tv-serier - tv-show - walder frey