Dagens serietips: Atypical

 
 
Titel: Atypical
År: 2017
Antal säsonger: 1 hittills
Antal avsnitt: 8
 
Atypical dök upp som förslag på Netflix i fredags och igår kväll började jag titta på den. Serien handlar om en 18-årig kille, Sam, som har autistiska drag och som en dag får för sig att börja dejta. Hans överbeskyddande mamma får gradvis vänja sig vid det faktum att Sam blir allt mer självständig.
 
Jag vet inte varför, men anledningen till att jag började titta, trots att jag senast i onsdags lovade mig själv att börja titta på någon av alla andra serier som jag har haft på att-se-listan länge, är för att jag direkt kände att det skulle vara en serie i min smak. Det kan lugnt konstateras att jag blev positivt överraskad! Bara två avsnitt in i serien känner jag en riktig kärlek till serien och dess karaktärer och det smärtar mig att det än så länge bara finns 8 avsnitt. Serien har både en dos humor men samtidigt en värme som inte är lätt att finna bland serier, trots det enorma utbud vi har tillgång till idag. En söndag som denna vill jag verkligen tipsa er om denna lättsmälta feelgood-serie som kan konsumeras i ett nafs. Jag hoppas att ni alla tittar så att den får en chans att bli förnyad! I rollerna finner vi Keir Gilchrist som Sam (en roll han gör briljant), Brigette Lundy-Paine som Sams syster Casey samt två skådespelare som jag normalt har väldigt svårt för, men som jag faktiskt kan ta till mig i Atypical: Jennifer Jason Leigh som Sams mamma Elsa och Michael Rapaport som pappan Doug. Förutom feelgood-känslan så gillar jag att man får lära sig mer om autism och de olika skalorna på det autistiska spektrat, och att Sams ovanliga intresse främst riktar sig mot pingviner och Antarktis. Hur gulligt som helst! 💓
 
Var hittar ni den? På Netflix, såklart.
 
Bildkälla/Image source: IMDB
TV - TV-serie - TV-series - atypical - blogg - casey gardner - doug gardner - elsa gardner - feel good - netflix - recension - review - sam gardner - stream - streaming - tips - tv-serier - tv-show

Orange Is The New Black: Säsong 1

 
I sakta mak tar jag mig an denna storsuccé till serie som ni säkert inte har missat vid det här laget, även om ni kanske, som jag, inte har sett den ännu. Inledningsvis vill jag poängtera att jag inte har läst någon recension om någon av karaktärerna vid det här laget - ett medvetet val. Jag vill skapa mig en egen uppfattning, även om det innebär att jag har en ostillad nyfikenhet kring vad alla andra tycker om Piper och CO. 😛
 
Mitt intryck av OITNB efter en säsong är att jag är positivt överraskad. Jag hade verkligen inga som helst förväntningar men jag uppskattade verkligen de små känslosamma ögonblicken som florerade lite här och var. Dessutom var det extra uppskattat att få utvalda glimtar av fångarnas liv innan fångenskapen. Det är som att man hela tiden får påminna sig själv om att dessa kvinnor har gjort stora misstag i sina liv och kanske rentav bär på psykiska åkommor. Överlag skulle jag nog ge OITNB fyra av fem stjärnor. En toppenbra och spännande serie, helt i min smak faktiskt (oväntat nog).
 
Spoiler alert!
 
Vissa karaktärer har jag lite svårt för, andra inte. Tycker dock att alla målas upp med ungefär lika mycket goda egenskaper som bristfälliga. Nästan genom hela säsongen fann jag Piper vara just det Alex kallade henne, nämligen en narcissistisk och manipulativ människa. Dessutom skyller hon alltid sitt eget beteende på andra, alltid! Det låter på ett ungefär: "jag råkar bara i trubbel när du är i närheten", och så vidare. Snacka om att behöva own up till sina egna misstag. 
 
Tycker det är synd att Mendez målas upp som att han har "älskvärda" och oskyldiga sidor, när han i verkligheten är ett as som inga goda egenskaper kan kompensera för. 
 
Säsongsavslutningen är verkligen chockerande och även om Piper kanske inte "lyckas" döda Pennsatucky, Tiffany Doggett, så är det uppenbart att hon i stunden fullständigt har tappat besinningen och i en juridisk kontext skulle jag säga att hon har ett likgiltighetsuppsåt, d.v.s. att hon står likgiltig inför följden att Pennsatucky kanske dör. Nu är den analysen säkert inte relevant i det amerikanska rättssystemet men om Pennsatucky dör lär väl Pipers bestraffning förlängas genom en ny rättegång.
 
Bildkälla/Image source: IMDB
TV - TV-serie - TV-series - netflix - oitnb - orange is the new black - original series - recension - review - season 1 - season one - serie - serieblogg - serier - säsong 1 - säsong ett - tv-serier - tv-show

Därför tyckte jag att PLL:s seriefinal var epic

Nu när det har gått ett par dagar sedan PLL hade sin seriefinal vill jag prata ohämmat (och därmed spoilerfyllt) om avslutningen. LÄS INTE VIDARE OCH TITTA ABSOLUT INTE PÅ BILDERNA OM DU INTE VILL BLI SPOILAD!
 
Medan jag tittade kände jag instinktivt att jag måste fånga mina genuina reaktioner på något sätt, för att se om ni reagerade likadant! Därför tog jag skärmdumpar och skrev ut de exakta orden jag satt och sa för mig själv medan jag tittade. 😂 De utvalda sekvenserna är de ögonblick då jag faktiskt skrek eller sa något högt för mig själv. Med tanke på hur många bilder det blev, kan man säga att det visar det på Marlene Kings förmåga att chockera. 😜
 
 
Utan att läsa någon annans reaktion på det allra sista avsnittet tittade jag på serieavslutningen av Pretty Little Liars. Jag kände att det var viktigt, särskilt med tanke på att jag lyckades spoila mig själv om vem som var A förra gången. Nu, när vi äntligen skulle få reda på A.D.:s identitet ville jag vara helt opåverkad i min ståndpunkt. Det var dock några saker som jag på förhand visste:
 
Jag visste att oavsett vem som skulle vara A.D. så skulle det inte vara speciellt "logiskt". Det hade varit omöjligt att få till en logisk historia om i princip vem som helst. Varför skulle t.ex. Melissa vara A.D.? Det hade behövts en rejäl bakgrundshistoria till det. 
 
Jag visste att A.D.:s bakgrundshistoria skulle vara mycket kortare än A:s, eftersom A.D. bara har torterat tjejerna ett litet tag, och inte i flera år såsom A gjorde.
 
Jag visste att en populär fan-teori var att Spencer skulle ha en ond tvilling. Jag ville inte riktigt tro på det scenariot. 
 
Jag visste att det skulle vara en person med connections till England, då jag var säker på att Wren skulle vara inblandad på ett eller annat sätt (samt Archer Dunhill som egentligen var britt). 
 
Utöver dessa punkter hade jag nog inte så mycket annat i baktanke, utan jag satte mig framför datorn med ett öppet sinne. Jag förväntade mig ingenting. Det var många säsonger sedan PLL spårade totalt och jag tycker att det är själva charmen med serien. Det är liksom ingenting som är verklighetstroget. Är det inte därför vi nästan varje vecka har suttit med chockerade ansiktsuttryck och tusentals obesvarade frågor? 🙂
 
Därför tyckte jag att PLL:s serieavslut var bra
Det kan bero på att jag inte förväntade mig ett värdigt avslut eller så, men jag var nöjd med att bli chockerad några gånger. Det stora avslöjandet för mig var A, för någon säsong sedan; A.D. var bara en onödig händelse och därmed var det den här gången inte lika viktigt att få reda på vem personen var. Att det skulle visa sig vara Spencers onda tvillingssyster, tja, det är väl en lika bra teori som någon annan. Jag blev dock ganska chockad över att A.D. hade dödat Wren, vilket ni kan se i bilderna här ovanför. 😅 Man får ha i åtanke att skaparna hade ETT ynka avsnitt på sig att klämma in hela A.D.-historien och med tanke på det lilla utrymmet tycker jag att det utfördes bra. Jag gillade faktiskt till och med slutet med Mona, eftersom det bara kändes som en parodi och därmed ganska roligt.
 
Givetvis fanns det orimliga och stora flaws med förklaringen till Alexs beteende, som att hon skulle bonda så snabbt med Charlotte och känna en sådan lust till hämnd samt att hon skulle träffa Wren av alla människor och sedan tvinga honom (en annars rationell person) till att donera sin sperma, skjuta henne och allt annat (?) - det är såklart knappt möjligt att acceptera. I det stora hela måste man ju bara acceptera det ändå. 
 
Spencer gjorde verkligen en fantastisk insats och fångade mig med sitt skådespeleri. Hennes engelska var svajig och mer rolig än realistisk, men hon gjorde A.D. så teatralisk som en så störd person rimligtvis bör vara. Att Alex fick fortsätta leva gjorde inte så stor skillnad för mig, hon är ju ändå fast i någon annans våld. Det hade nog dock känts ännu bättre om hon dog så att hon inte kan åsamka mer skada i framtiden. PLL har ju annars inga problem med att döda karaktärer. 
 
Blir det en spinoff så kommer jag INTE att titta, det orkar jag bara inte med. Jag har följt PLL troget bara för att få reda på A:s identitet, och efter det tittade jag mest för att jag inte vill ge upp en serie jag har följt så länge. PLL är vad det är och i det stora hela är jag hyfsat nöjd med avslutningen. De brister som finns är liksom inte värda att våndas över.  Ezra överlevde och får leva tillsammans med Aria, och det kändes viktigt att de fick ett lyckligt slut tillsammans. Det är jag nöjd med.
 
Vad tyckte DU om seriefinalen? 📺
A.D. - PLL - TV - TV-serie - TV-series - alison - aria - caleb - dilaurentis - emily - ezra - final - finale - fitz - hanna - pretty little liars - recension - review - season finale - series - spencer - toby - tv-serier - tv-show