Sweetbitter - en TV-serie med äkthet

 
Eftersom jag inte la upp ett "min vecka"-inlägg i  måndags kan jag i stället tala om nu i efterhand vad jag faktiskt har tittat på. Den här veckan fastnade jag totalt för TV-serien Sweetbitter, som kom lite tidigare i år och som nu finns tillgänglig GRATIS på TV4 play! Hur bra?! Den finns även på CMORE om du vill skippa reklampauserna.
 
Alltså det här är en serie som i sin enkelhet förnöjer på flera nivåer. 22-åriga Tess bestämmer sig helt sonika en dag för att flytta till New York. Sagt och gjort beger hon sig redan under seriens inledande minuter. Vi får faktiskt inte veta speciellt mycket om hennes bakgrund eller vad som driver henne till storstaden men det känns oviktigt.
Det första hon gör är att sälja sin bil och börjar sedan söka jobb i restaurangyrket, men lyckas med sina skrala meriter inte vinna någon potentiell arbetsgivares intresse. Snart öppnar sig dock en möjlighet till att provjobba på en exklusiv restaurang men med uppgiften kommer utmaningar... och kärleksaffärer.
 
Det är roligt att återse Ella Purrell, som jag senast såg i Agatha Christie-miniserien Ordeal by Innocence. Den här gången spelar hon en amerikan! Hon ser så drömsk ut, nästan som ett sagoväsen. Sweetbitter har en slags äkthet som uppvisar sig på flera sätt. Tess är det perfekta ankaret för TV-publiken. Hos henne känner vi oss trygga och kan leva oss i alla hennes känslor. För det är faktiskt oerhört lätt att göra det. Jag går faktiskt igenom väldigt liknande omvälvande livshändelser själv då jag precis har flyttat till en storstad och börjat på ett helt nytt jobb. Sättet Tess betraktar sin omgivning på är väldigt likt mitt eget. Det syns att hon tar in alla intryck som den nya staden erbjuder och som ny på jobbet bektraktar hon detaljerna i konversationerna och kroppsspråket hos kollegorna på jobbet när de interagerar med varandra. Det är som att hon är en bakgrundsfigur som försiktigt tar sig in i den sammansvärjande gruppen. Jag finner att det är precis så. Kollegorna har sin jargong, de kan varandras historier och internskämten haglar. I början kan man bara längta efter att få komma in i gemenskapen på samma sätt. Jag gillar också att det inte är så himla seriöst, utan saker och ting händer lite hipp som happ, precis som i verkligheten. Konversationerna är väldigt realistiska och intrigerna är inte alls främmande. Sweetbitter är en spännande och ljuvlig serie vars sex tillgängliga avsnitt du lätt tar dig igenom på en kväll eller två. Den är dessutom förnyad för en säsong två! 
 
En liten notis bara:
Även om det inte är helt klart varför serien utspelar sig just 2005, är det en befrielse att slippa allt twittrande, fotande och övrigt mobilanvändande som förekommer i alla serier nuförtiden. Det blir nästan ett lite dystert uppvaknande att inse att vi för drygt 10 år sedan levde lite mer i nuet. En bitterljuv tillbakablick. Hur som haver. 

Better Call Saul - säsong 3

 
 
Tänkte ge några korta tankar om den tredje säsongen av Better Call Saul som jag såg klart för ett tag sedan. Just nu rullar säsong fyra med ett avsnitt som publiceras på Netflix varje vecka.
 
Är det någon av er som har sett de tre säsongerna? Om inte, kan ni ändå lugnt läsa vidare. Eftersom det var cirka hundra år sedan jag såg de första sju avsnitten av säsong tre, vet jag inte hur korrekt jag kan återge min uppfattning så här i efterhand. Jag vill minnas att den första halvan var seg, men samtidigt var den tredje säsongen den hittills mest underhållande. Det långsamma tempot är nästan seriens signum och på något konstigt sätt gör det inte så himla mycket skada. Plötsligt kan det nämligen hända väldigt avgörande saker inom loppet av en kort tid. Det hände till exempel i den tredje säsongens femte avsnitt, som får sägas vara seriens bästa till dags dato. Säsongens minus är hela storyn med Mike - tyvärr! Han hade kunnat vara så mycket mer intressant men jag bryr mig inte det minsta om vad som händer med honom. Han är dock oumbärlig eftersom det är genom honom vi återigen får bekanta oss med Breaking Bad-skurken Gus Fring. Kom ihåg att Better Call Saul utspelar sig före Breaking Bad! 
 
Seriens plus är definitivt Jimmy men den här säsongen har även Kim varit en karaktär att räkna med. Om jag kommer att fortsätta titta? Absolut! Det är förresten ännu bättre foto i Better Call Saul än vad det var i Breaking Bad - det säger ganska mycket. Serien har 8.7/10 i betyg på IMDB.
 
Bildkälla/Image source: Elite Daily

Hur bra är "A Very English Scandal"?

Jag har tidigare skrivit om A Very English Scandal och efter att nu ha avslutat miniserien i tre delar kommer här en recension. 
 
I en universitetskurs jag tog fick vi lära oss att en bra berättelse utgörs av en jämn match mellan två sidor. Om man exempelvis uppfattar den ena sidan som "rätt"/god och den andra sidan som tydligt ond, kanske gränserna blir mer luddiga ju mer av handlingen som förflyter. Plötsligt framstår det som att båda sidor har legitima skäl för sina ageranden.
 
© BBC/Blueprint Television Ltd
 
Utifrån den här mallen är A Very English Scandal ett klockrent exempel på en väl berättad historia. Här får vi en inblick i 60- och 70-talssamhällets gammalmodiga syn på homosexualitet. Vi får även se förhållandet mellan fattig och rik, priviligerad och negligerad, utbildad och outbildad. Det faller sig naturligt att sympatisera med den utbildade, intelligenta, socialt begåvade och högt aktade Jeremy Thorpe. Norman Scott å andra sidan, är en oerhört osympatisk och småsint man utan varken titel eller bedrifter att stoltsera med. Trots Norman Scotts alla personliga brister blir det snart ändå svårt att bortse från hans undergivna ställning gentemot Jeremy Thorpe, som oavsett anledning kan nyttja sina kontakter för alla tänkbara tjänster. Det går så långt att han kan konspirera om ett mord på den vanvettiga Norman Scott.
 
Jag vet inte mer om verklighetens Jeremy Thorpe och Norman Scott än vad serien förtäljer. För att inte spoila något för er som inte har sett serien ska jag låta bli att säga mer än så, men utifrån serien att döma kan Jeremy sannerligen inte ha ett rent samvete. Något som mot slutet väger upp den falnande sympatin för Jeremy, är när han berättar om de män som homosexuella kan möta på gatan - t.ex. gå hem från en klubb tillsammans med. På ett kort ögonblick intensifieras således komplexiteten i dessa två karaktärers livsöden ännu en gång. Det är en mästerlig berättarteknik.
 
© BBC/Blueprint Television Ltd, fotograf: Sophie Mutevelian
 
Hugh Grant är exceptionell i sin roll som den forne politiske ledaren och Ben Whishaw gör en otäckt bra tolkning av Norman Scott. Det är i sin helhet en kanske något utdragen men likafullt intressant historia som berättas i A Very English Scandal. Det är en miniserie väl värd att se, särskilt för dig som har ett intresse för vår historia i närtid.
Välkommen till bloggen Seriereflektioner!
Här bloggar jag om allt det senaste i serievärlden och därtill även något om filmer. Letar du efter de bästa tipsen, det senaste skvallret och recensioner om just dina favoritserier har du hittat rätt! Här skapar vi tillsammans ett forum med utrymme för diskussion. Jag ser fram emot att få höra av dig i kommentarsfältet!
Vill du kontakta mig är du välkommen att höra av dig till den e-mail som står i menyn ovan.

HannaVic logotype