Betyg på IMDB: 7.2/10

Mitt betyg: 10/10

 

Det är julafton 1954. Den förmögna filantropen Rachel Argyll blir brutalt mördad i familjehemmet känt som Sunny Point. Hennes adoptivson Jack Argyll blir gripen för mordet. Han vidhåller ihärdigt att han är oskyldig till brottet.

 

Då har jag tagit mig igenom ännu en brittisk miniserie baserad på Agatha Christies böcker. Den här gången var det Ordeal by Innocence som stod på tur. Efter den helt fantastiska filmatiseringen av And Then There Were None, vågade jag inte ha några som helst förhoppningar den här gången, eftersom jag trodde att den föregående skulle vara svårslagen.

 

Ordeal by Innocence har släppts veckovis nu och det sista avsnittet kom så sent som igår. I rollistan finner vi stora namn som Morven Christie, Bill Nighy och Matthew Goode, för att nämna några.

 

 

Från första början har vi ett mord att förhålla oss till. Efter det brutala mordet på modern och ett efterföljande dödsfall, består den kvarvarande familjen av fyra barn - samtliga adopterade. Innan sin tragiska död bedyrar sonen Jack sin oskuld i mordet och de flesta familjemedlemmar begrundar om han talar sanning. Det blir ganska snabbt klart att om Jack skulle visa sig vara oskyldig måste det vara en i familjen som har begått mordet. 

 

När ni ser mitt betyg blir ni säkert ganska förvånade - är det verkligen möjligt för en serie att vara 10/10? Ja, det vill jag påstå och jag ska ge mig i kast med att förklara varför. När det handlar om miniserier vet skaparna redan från början att de har en begränsad tid att förhålla sig till och kan inrikta sig redan från början på att skapa hög kvalitet på kort tid. Här har vi dessutom ett verk som är baserat på en av våra mest kända deckarförfattare - om än i en något förändrad version. Tydligen ska slutet skilja sig lite från i boken, men jag har inte läst den. 

 

Jag är normalt oerhört restriktiv med att dela ut tio poäng eftersom jag tycker att med så många siffror på skalan finns det alltid skäl att ha någon brist i åtanke. I det här fallet hittar jag ingenting som motiverar ett lägre betyg än det allra högsta. Den här filmatiseringen är enligt mig i TOPPKLASS med helt fantastiska skådespelare. Berättelsen är en riktig nagelbitare från början till slut - vem av barnen är egentligen den skyldiga? 

 

Bill Nighy är fenomenal, som vanligt. Matthew Goode spelar en synnerligen osympatisk man och han gör det så bra att jag blir äcklad av hans karaktär, trots att jag vanligtvis är mycket förtjust i skådespelaren. Från början var det ju Ed Westwick som spelade karaktären vid namn Philip Durrant, men efter våldtäktsanklagelserna mot skådespelaren blev han utbytt mot Matthew Goode. Jag kan tänka mig att Westwick hade gjort rollen väldigt bra.

 

Banden mellan karaktärerna är ovanligt komplicerade och djupt känslosamma. Det finns många sårade själar bland adoptivbarnen och de flesta har upplevt en dålig behandling från den moder som en gång tog in dem i sitt hem. Det finns så himla många bra aspekter med den här miniserien att det blir omöjligt att nämna dem alla. Jag finner dock starka skäl att dela ut min annars sällsynta tiopoängare och det gör jag helt utan tvivel i tankarna. Jag älskar nämligen när jag blir känslomässigt investerad och i det här fallet satt jag helt hänförd från början till slut.

 

Ordeal by Innocence var Agatha Christies egen favorit bland alla böcker hon skrev. Det finns väl inga tvivel om att boken lär vara lika bra som serien, så jag förstår varför den är hennes favorit. Jag lockas särskilt av de många komplicerade relationerna och den råhet i form av en mördare som finns innanför husets väggar. Upplösningen utförs med en sällsynt finess och makabra avslöjanden. Det här är ett måste i serieväg. Även om jag säkerligen har lyckats höja era förväntningar rejält nu hoppas jag att ni njuter av underhållningen lika mycket som jag gjorde! Ni kommer förmodligen inte hålla med mig om fullpotten - det är jag väl medveten om! 😉 Min slutpoäng är likväl att ska det göras en filmatisering av Agatha Christies böcker, då är det så här det ska utföras!