Game of Thrones s8 e1: Winterfell

 
Åh gud åh gud åh gud, nu händer det! Efter två års väntan är Game of Thrones här! 
 
Det var så längesedan jag skrev en avsnittsrecension; minns jag ens hur jag gör? Jag vet inte, men jag dyker rätt in i det i alla fall!
 
Winterfell är titeln på detta avsnitt och den är väl vald, får vi nog säga! Det är definitivt temat på denna säsongsstart, med alla referenser - såväl subtila som uttryckliga - till förfluten tid. Först och främst får jag väl kommentera denna förbjudna romans mellan turturduvorna på bilden ovan. För medan vi alla sitter där och skruvar på oss i vetskapen om deras släktband, rider Daenerys och Jon obekymrat drakar till avlägna platser med vintervattenfall, där de kysser varandra i ohämmad passion. Jon Snow tittar dock snart in i ett par granskande ögon som tillhör Daenerys ena drake (jag kan aldrig skilja dem åt, vet någon av er vilken drake det var?) och åt hans obekväma reaktion sitter vi tittare och fnissar förnöjt. Vad är syftet med denna utflykt då? Ska jag resonera så är det väl dels att i) ännu en gång förena Jon Snow med sin bakgrund som han snart ska bli varse om (att rida drakar kan bara Targaryens göra) och ii) att kärleksparet får en sista ostörd stund tillsammans innan Jon Snow drabbas av vetskapen om deras förbjudna kärlek. Eller vad tror ni?
 
Återföreningarnas tid är här! Jag har till skillnad från många andra INTE uppdaterat mig genom att se om alla gamla säsonger, utan lever med tilltro till mina vaga minnen från förra säsongen. Ärligt talat minns jag knappt vilka som har återförenats och vilka som inte har gjort det. Att Arya och Jon skulle mötas igen visste jag dock och hur fint är det inte! När Arya och Jon står och diskuterar Needle och att Jons svärd är för tungt för henne får jag något blanka ögon. Det var ju - som ni säkert minns - Jon som en gång gav Arya Needle (i s1 ep2). Så här små var de då:
 
Det här är alltså senaste gången de träffade varandra.
Gråtvarning mot slutet.
 
Nu känns det ändå som att de flesta karaktärer har träffat varandra (borde nästan göra en karta över vilka som inte har setts vid det här laget). Särskilt uppskattar jag scenen när Tyrion, Lord Varys och Ser Davos står och snicksnackar om #ageism som om de aldrig gjort annat. Kan inte hjälpa att jag tycker att de är hur gulliga som helst. A proposal is what I am  proposing, säger Ser Davos. Ett giftermål mellan det snyggaste paret i serien. Tja, vad kan det finnas för hinder för det egentligen? 
Tyrion: Our queen respects our wisdom of age.
Jag älskar hur Lord Varys med sitt svar avslutar scenen.
Lord Varys: Of course she does. Respect is how the young keep us at a distance, so we don't remind them of an unpleasant truth. 
Tyrion: What is that?
Lord Varys: Nothing lasts.
 
Skrattade högt. Nog sagt om Bran i det här avsnittet?
Läs mer om Bran som meme här.
 
Den här scenen.
 
Jisses, vad jag studsar på sängkanten när den lilla döda ungen börjar leva och skrika?! Jag borde ha varit mer förberedd och jag skäms över att säga det - men det var jag inte. Vad har den här scenen för betydelse då? Jo, den är bara en i raden av många som associerar till det allra första avsnittet. För vad hände egentligen där hörrni?
 
Jo, det var första gången vi fick se vad White Walkers lämnar efter sig (se bilden längst ner till höger i bilden nedan): kroppar som arrangeras i symboler/budskap.
 
 
Läs mer här. Vad betyder dessa symboler egentligen? Det kommer vi säkert att få reda på under den här säsongen. 
 
Andra saker som hände i det allra första avsnittet var att Ned Stark stod nere i kryptan tillsammans med Robert Baratheon och diskuterade Lyanna Stark. Vad händer då i dagens avsnitt? Två goda vänner står nere i kryptan och diskuterar... Lyanna Stark.
 
 
 Kommer Daenerys kliva åt sidan?! Will she, Aegon Targaryen?
 
Oooch jag hinner inte kommentera Cersei, Bronns uppdrag, att Theon vill strida för Starks, att Sam får reda på vad som hänt med hans far och bror etc., utan den sista kommentaren rör givetvis en annan sista återförening, om än inte en lika kär sådan som den mellan Arya och Jon.
 
I am waiting for an old friend.
 
 
Senaste gången de sågs? S1 ep1: 
 
Summa summarum: vilken toppenpremiär! Avsnittet kändes fyllt med viktiga detaljer samtidigt som det höll ett bra och lagom tempo. En perfekt uppbyggnad inför kommande inferno. ❄️❄️❄️❄️ av fem snöflingor får det av mig. Vad tyckte ni om premiären? 

Uppladdning inför Game of Thrones

KÄRA NI! På måndag smäller det. Jag kan inte ens greppa att vi nu står inför de sista skälvande 6 avsnitten av den bästa serie som någonsin gjorts. När säcken nu knyts samman kommer vi att ha en historisk TV-show att blicka tillbaka på och kanske avverka på nytt i framtiden.
 
Inför detta spektakel som nu stundar tänker jag att vi bör ladda upp rejält. Vill ni läsa alla mina tidigare inlägg med långa avsnittsrecensioner m.m. kan ni klicka här eller själva gå in på kategorin Game of Thrones
 
Vi påbörjar uppladdningen med en behändig 4-minuters recap av allt som hittills har hänt. James Corden sammanfattar det för oss. OBS! Spoilers givetvis.
 
 
Hur kommer vi i Sverige att kunna titta på Game of Thrones då? Jo, lyckligtvis släpper HBO Nordic varje avsnitt kl. 03 varje måndag och dessutom kan vi streama avsnitten veckovis på Cmore. 

Recension: Störst av allt

© Netflix
 
Titel: Störst av allt
År: 2019
Antal säsonger: 1
Genre: Drama
Streamas på: Netflix
 
Betyg: ⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️
 
Handling
Maja, en student på Djursholms gymnasieskola, får sitt liv upp- och nedvänt när hon blir anhållen för mord på sina klasskamrater efter en skolskjutning. I serien får vi följa händelserna som leder fram till den ödesdigra dagen på skolan.
 
Recension
Störst av allt har slagit mig med häpnad. Jag visste att den skulle vara bra men my gad, vad den träffar rätt. Till en början är samtliga karaktärer väldigt osympatiska men sen sker en liten liten vändning och därifrån dröjer det inte länge förrän Majas mänskliga sida uppdagas i en ökande takt. Ju länge in i den processen, desto mer vävs man som tittare in i historien och blir alldeles uppslukad av henne och upplevelserna hon har. Det är så genialiskt av skaparna att lyckas med det. Det var längesedan jag levde mig in i en karaktärs känsloliv som i denna serie. Hanna Ardéhn är så bra -  bra - att det inte med ord går att beskriva. Hon är perfekt i rollen som Maja och hennes minspel (minspelet!) är totalt amazing. Vilken plågsamt bra skildring av ångest hon lyckas med. Felix Sandmans insats är inte heller att leka med. Inledningsvis undrade jag i mitt stilla sinne om han, som inte kändes självklar, skulle kunna göra en trovärdig porträttering av Sebastian. Det visade det sig snabbt inte vara någon tvekan om. Jag glömmer bort att dessa karaktärer inte finns på riktigt, att Hanna och Felix bara spelar. Deras smärta går rakt in i ryggmärgen. Hur ofta händer det i svenska serier egentligen? Sällan. Amanda, Samir och övriga gänget håller jag också av. Reuben Sallmander gör en insats värd att hylla som den vidriga pappan till Sebastian. Vad det skär i hjärtat att tänka tillbaka på alla händelser i serien... Ångest, ren och total ångest är vad serien framkallar. Men så sevärd, ack så sevärd! Det här är en serie som med alla mått mätt är ett mästerverk. Så är det bara.
 
Är det någon av er som har hunnit se Störst av allt? Vad tyckte ni?

Maken av Gun-Britt Sundström

 
Titel: Maken
Författare: Gun-Britt Sundström
År: 1976
⭐️⭐️⭐️⭐️
 
Då har jag lagt ännu en stämplat feministisk roman bakom mig. Maken är en uttalad klassiker av Gun-Britt Sundström, som lyckas med det svåra att fånga alla nyanser av att vara i en relation. Och det är väl just det - vad är en relation egentligen? Ingen är den andra lik. Ändå skildrar Sundström relationens vara eller icke vara så smärtsamt bekant att känslan letar sig in i maggropen och trycker till. En relation i Stockholm under 60- och 70-talet verkar inte särskilja sig nämnvärt från ett förhållande i dagens Stockholm.
 
Jag lyssnade på ljudboken som uppläses av författaren själv och det kan jag starkt rekommendera er att göra också. Jag har inte känt mig uttråkad när jag har lyssnat, men det tål att uppmärksammas att det ibland är samma ämnen som avhandlas och det blir tjatigt och maler på. Det är briljant, eftersom det just är så med av-och-på-relationer. Den ständiga upprepningen.
 
Bokens början är varken särskilt livlig eller fartfylld och dessutom är den nog en aning för lång, vilket drar ner betyget lite. Språket är lite väl akademiskt med citat på latin, tyska och så vidare, men likväl underskönt. Det är mest i första halvan av boken som man i så fall hade kunnat skala bort en smula, men då återstår frågan om berättelsen ändå skulle kunna åstadkomma just det den gör. För i slutet sitter jag där och ömkar Martina - bokens huvudperson. Hennes tomhetskänsla är min tomhetskänsla. 
 
Det jag finner allra mest tilltalande med denna roman är alla miljöer den utspelar sig i (till största delen i Stockholm), att den skildrar 20- och 30-årsåldern och framför allt att det finns så många minnesvärda och träffsäkra citat att hämta. Det här är en gripande roman som jag rekommenderar alla att läsa.

Temainlägg: framtiden

Det här är ett temainlägg i samarbete med bloggarna 
GILLAFILMFRÖKENTVKARINSUNIVERSUM och FIKTIVAEM.
Alla temainlägg hamnar i kategorin "samarbete"
 
Den här månadens inlägg har temat Framtiden och följaktligen tänkte jag ägna mig åt att sia kring framtida händelser i seriernas värld.
 
© Netflix
 
Serier är jag sugen på att se inom närmsta framtiden
A Discovery of Witches
Baby
Elitskolan
My Brilliant Friend
 
Serie vill jag se någon gång, men kanske inte just nu
The Affair
 
© FX
 
Serier tycker jag att du borde titta på i den närmsta framtiden
På Netflix
After Life
Derry Girls
Störst av allt
Trust
YOU
 
På HBO Nordic
Billions
Curb Your Enthusiasm
 
På SVT Play
Gift vid första ögonkastet
Trädgårdstider
 
© HBO
 
Seriepremiär jag ser mest fram emot i den närmsta framtiden
Game of Thrones, duh.
 
 
© Niklas Maupoix
 
Seriepremiär jag ser fram emot längre fram
Björnstad!
 
Bloggplaner inom kort
Snart borde jag försöka samla och recensera all ståupp-komik jag har hunnit recensera sedan sist. Det är en hel del, mina vänner.
 
© AT&T
 
Planer för mitt serietittande inom den närmsta framtiden
På måndag skaffar jag HBO Nordic igen för att titta på Game of Thrones och då ska jag passa på att se ikapp en massa favoriter som jag ligger efter med (längtar!), nämligen
Billions
Loudermilk
The Good Fight 
 
Serier jag ska titta på idag
Sista avsnittet av GVFÖ samt fortsätta titta på Störst av allt...! Recension kommer inom kort. Kanske att jag hinner titta på Hemliga beundrare också. Du har väl inte missat det programmet? Större guilty pleasure får du leta efter.

Dead to Me

 
Igår blev jag länkad på Sandra Beijers blogg. Besöksstatistiken sköt i höjden och ligger högt även idag. 😳 Det om något är väl tillräckligt för att putta en människa över kanten på  desperations brant: vad ska jag blogga om för att hålla nytillkomna intresserade?! Den enda vettiga konklusionen blir att här ska ingen prestationsångest råda. Däremot känner jag att det här kan få kreativiten att spira och blomstra i takt med vårblommorna utanför fönstret. Om du läser detta och aldrig har varit här inne på bloggen förut: hej! Här pratar vi serier, lite film, böcker och lite annat blandat! 💖 Presentera er gärna, ni nya. Vad tittar ni på för serier som ni rekommenderar? Vad gillar ni att läsa om?
 
PS: jag bara måste tipsa om en annan blogg jag hittade genom Sandra Beijers första länkinlägg: Assistenten. Det är som att följa verklighetens The Office ur Jims perspektiv (inte Pam, nej). Jag vill bli vän med denna människa.
 
PS 2: Missa inte trailern till Dead to Me här ovan. Serien har premiär på Netflix den 3 maj och beskrivs handla om en vänskap som växer fram ur spillrorna av en tragedi. Fint! 

Mitt serietittande

I januari gjorde jag en lista över alla serier jag ligger efter med (och planerar att kolla ifatt). Tänkte kolla av läget mot listan och hur mycket jag har lyckats beta av hittills. Jag förvarnade att det skulle bli väldigt svårt att hinna ikapp med tanke på allt nytt som släpps som jag vill se, men att ha en lista som denna är väldigt bra! 
 
Kan ju notera att trots att jag har sett en massa nya serier har jag lyckats beta av ett par avsnitt i alla fall! 
 
© Netflix
 
Låg prioritet
American Crime Story - 6 avsnitt
Atypical - 10 avsnitt 7 avsnitt
Better Call Saul - 10 avsnitt (säsong 5 kommer 2019)
Boston Legal - 84 avsnitt
Brooklyn Nine-Nine - 14 avsnitt just nu, men säsong 6 rullar
Clique - 6 avsnitt
Orange is the New Black - 13 avsnitt
Planet Earth II - 2 avsnitt
Teen Wolf - 25 avsnitt
The Last Man on Earth - 18 avsnitt
The Young Pope - 8 avsnitt
Younger - 35 avsnitt
 
Totalt: 231 avsnitt 228 avsnitt
 
Medel prioritet
Billions - 10 avsnitt (säsong 4 släpps 17 mars 2019)
GLOW - 7 avsnitt
Jägarna - 4 avsnitt
Loudermilk - 10 avsnitt
New Girl - 8 avsnitt Klar!
Santa Clarita Diet - 8 avsnitt
Suits - 17 avsnitt
The Good Fight - 7 avsnitt
Trust - 7 avsnitt
The Durrells - 14 avsnitt (säsong 4 släpps 2019)
Totalt: 92 avsnitt 84 avsnitt
 
Hög prioritet
Arbogafallet - 5 avsnitt
How to Get Away with Murder - just nu 12 avsnitt men kommer hamna på 15
Modern Family - 11 avsnitt 15 avsnitt (jag har sett ikapp säsong 9 men nu har det släppts fler avsnitt av säsong 10, därav ökningen)
Outlander - 3 avsnitt (lär bli fler)
The Ranch - 15 avsnitt Klar!
Totalt: 49 avsnitt 38 avsnitt
 
Totalt: 372 avsnitt 350 avsnitt
 
Har alltså minskat listan med 22 avsnitt. Jag ska ändra om i listan för jag har ändringar att göra när det kommer till vilka serier jag ska prioritera och dessutom har det släppts en massa fler avsnitt som gör att den ska utökas. Det får bli i ett nytt inlägg! 
 
© Netflix
 
Och utöver dessa har jag sedan nyårsafton tittat på:
After Life (hela säsong 1)
Arrested Development (hela sista delen av säsong 5)
Bodyguard (ett avsnitt, haha)
De dagar som blommorna blommor (miniserie)
Conversations with a Killer: The Ted Bundy Tapes (hela säsong 1) 
Death by Magic (något avsnitt, har glömt lista den också där uppe)
Derry Girls (hela säsong 1)
Explained (något avsnitt, hade glömt bort att lista den här ovan bland serier jag betar av)
Gift vid första ögonkastet (nya säsongen)
Grace & Frankie (hela säsong 5)
Leaving Neverland (knappt en serie men skriver den ändå)
Riverdale (hållit mig i fas)
Sex Education (hela säsong 1)
Unbreakable Kimmy Schmidt (hela säsong 4)
YOU (hela säsong 1)
 
Serier jag vill se inom kort
A Discovery of Witches
Baby
Elite
My Brilliant Friend
Our Planet
Patrick Melrose
Störst av allt
The Witness for the Prosecution

Seriepremiärer att se fram emot i april

Glad vårig måndag och 1 april på er! 🌸 Vilken nystart vi får med ny vecka, första arbetsdagen med sommartid och så en ny månad på det! Här kommer att inlägg med några seriepremiärer jag ser väldigt mycket fram emot i april.
 
© Netflix
 
Jag har skrivit om Störst av allt tidigare men nu äntligen är det dags! 5 april har den första svenska Netflix-originalserien premiär. Hoppas att ni är laddade till tänderna. 
 
© HBO
 
Det är jobbigt att tänka på att den stundande säsongen av Game of Thrones är den sista, men oj vilket storslaget äventyr det kommer att bli! Säsong sju var ett inferno av drakar och uppgörelser - nu kommer den stora finalen där det som har byggts upp under sju säsonger drabbar samman i en strid mellan eld och is. 14 april inträder vi i GOT-hysterin.
 
 
Älskar du Planet Earth och Blue Planet? Då känner du kanske redan till att den 5 april har Our Planet - med den legendariska berättarrösten tillhörande Sir David Attenborough - premiär på Netflix! Det sägs att det tog 4 år att spela in den här dokumentären. Jag skulle säga att den har exakt samma upplägg som Planet Earth, så pass att jag blev osäker på om det här faktiskt var Planet Earth när jag först såg trailern. Det är det inte, så förkovra er i helt nytt material! 
 
Har du någon aprilpremiär du ser extra mycket fram emot? 

Lista: Just nu

Det var så extremt länge sedan jag gjorde någon form av lista och därför kände jag att jag vill uppdatera er om vad som sker i mitt serietittande just nu. Lista lånad av Emelie.
 
Favoritserie just nu?
Faktum är att jag det här året kör mer bingewatching i stället för att titta på serier veckovis. Jag trodde aldrig att jag skulle hamna där eftersom jag faktiskt har föredragit att blanda mitt serietittande, men här befinner vi oss nu i framtiden och jag har fallit in i nutidens sätt att titta på serier. Så kan det gå. Med det sagt så är den bästa serien som jag har sett på senare tid After Life med Ricky Gervais, som jag också skrev om häromdagen.
 
 
Den serie du ser fram emot mest varje vecka just nu?
Det finns faktiskt ett undantag från ovanstående och det är Riverdale som jag följer varje vecka eftersom avsnitten bekvämt nog släpps på det viset. Därför har jag inget annat val än att svara just Riverdale. Det känns som att vi som började titta på Riverdale när det kom fortfarande håller fast vid serien? Det borde väl betyda att den inte är så pjåkig, eller hur?
 
 
 
Serie du ser fram emot just nu?
Det finns bara en enda serie på kartan för mig just nu och det är givetvis Game of Thrones. Om vi pratar nya serier så ser jag faktiskt fram emot två stycken och det är Sveriges första Netflix-original Störst av allt (Quicksand) och Wisting - den mest påkostade norska serieproduktionen någonsin.
 
Serie som helst kan avslutas just nu?
Helt ärligt tittar jag på The Ranch enbart tack vare Ashton Ktucher men jag hade lika väl kunnat vara utan serien. Jag kommer långsamt framåt i mitt tittande men lägger den ständigt på hyllan till förmån för andra serier. Annars har jag faktiskt ett extremt selektivt serietittande nuförtiden så jag plågar aldrig mig själv i onödan.
 
Favoriter just nu? Karaktärer, skådespelare m.fl.
Tittar just nu på Arrested Development, vars andra del av den senaste säsongen faktiskt överträffar del 1. Lucille Bluth är en oväntad favorit. Vill annars se mer av FP Jones i Riverdale. 💖
 
 
Film du ser fram emot just nu?
Det är pinsamt att säga det men After ska bli kul att se. Jag har inte läst böckerna och jag tycker att hela grejen är extremt lame och rentav skadlig men eftersom jag var ett One Direction-fan en gång i tiden (still am though) och karaktären Hardin (haha) är baserad på den slags ihopfantiserad "mörk version" av Harry Styles så bara måste jag titta. Anna Todd var alltså ursprungligen ett One Direction-fan som hängde på Twitter (alla fans hängde på Twitter) och skrev s.k. "smut" som i slutändan blev After. Lite kuriosa för den oinvigde. 🙂
 
Bok du läser just nu?
Den här veckan har jag inte läst någonting alls då den i princip enda tid jag har till läsning är på tunnelbanan och den har varit så smockfull varje morgon att jag inte har kunnat läsa. Hur som haver så håller jag just nu på med Annabelle av Lina Bengtsdotter. Är det någon av er som har läst?

After Life - säsong 1

 IMDB
 
"Everything moves on then, even AIDS."
 
⭐️⭐️⭐️
 
Titel: After Life
År: 2019
Genre: Komedi, drama
Stremas på: Netflix
Antal säsonger: 1 
 
Förra fredagen släpptes säsong 1 av nya dramakomediserien After Life med Ricky Gervais i huvudrollen som Tony - en man som försöker hantera livet efter sin själsfrändes bortgång. Han bemöter numera livet med en fullständig likgiltighet och har inställningen att hur fel saker och ting än blir kan han alltid lösa det genom att ta självmord.
 
Det är många helt fantastiska scener och igenkänningen är slående. En av de bästa scenerna är när Gervais karaktär sitter hos sin oduglige psykolog och beklagar sig över svårigheterna med att gå vidare när ens älskade har dött. Psykologen börjar då prata om hur ovanligt det är med monogami i djurvärlden och tar en australiensk mus som exempel. Han säger att från att hanen föds har han ett år på sig att leva och under den tiden parar han sig med typ 100 honmöss. 
 
”He is just on her, whether she likes it or not, I mean it’s basically rape, yeah? But there is no silly outcry, and then... exhausted.... dead.”
 
Gervais sitter helt förstummad och lyssnar på psykologens dravel. När han sedan går ut i receptionen för att betala och receptionisten frågar om hans helgplaner svarar han: ”Gonna rape myself to death.”
 
Även om serien svämmar över av perfekt tajmad humor blir det i slutändan en serie som är ovanligt öppenhjärtlig för att vara komedikungen Gervais. Sarkasmen mynnar ut i en slags sensmoral om att hoppet är det vi ska hålla fast vid och att godheten segrar i slutändan. För min del blir det lite för sockersött men i sin helhet är After Life ett mästerverk där Gervais leverar komik på sin absolut bästa nivå.
 
Har du hunnit se After Life? Vad tyckte du?

Min kulturvecka

God kväll!
 
Här satt jag och funderade på vad jag skulle kunna skriva för inlägg som sammanfattar min vecka och så insåg jag att det är väl just det jag ska skriva om! 
 
Jag har på den senaste tiden varit bra på att se en serie i taget. Förra veckan var det YOU. Den här veckan har jag haft en del för mig om kvällarna, så mitt tittande har inneburit lite spridda skurar. Så här har mitt kulturella intag sett ut den här veckan:
 
1. Appen TV Time tipsar jag mina vänner om jämt och ständigt. För er som inte vet är det ett ställe där du kan samla alla serier du tittar på, eller vill titta på. Väldigt bra. Fick den här veckan en notis om att en kommentar jag gjorde på ett avsnitt av Unbreakable Kimmy Schmidt nådde 500 likes! Det är ändå en milstolpe för en serienörd. Nu när ni har noterat det här kan ni gå vidare med era liv. 😉
 
 
2. Blev fullkomligt förkrossad över nyheten om att Luke Perry dog. Trots att jag var pytteliten när Bevery Hills 90210 sändes på TV så växte jag ändå upp med serien. Dessutom tycker jag väldigt mycket om Luke som Archies pappa i Riverdale. Kommer att bli svårt att se serien utan honom när man vet anledningen till varför han inte längre är med.
 
 
3. På tal om Riverdale så har jag den här veckan kommit ikapp med den serien igen. Det känns bra! Slog även på andra säsongen av Atypical när jag ändå var i farten. Det är den serie jag siktar på att se ikapp härnäst och det projektet lär jag komma i hamn med under nästa vecka.
 
 
4. En annan rolig sak serie jag följer är Gift vid första ögonkastet! Notera att jag aldrig har sett det innan, men i år har jag en superbra anledning till att äntligen kolla: det är nämligen en kollega till mig, Miha, som gifter sig i TV! Jag är såklart supernyfiken på om ni är fler som tittar.
 
 
5. I torsdags fick jag gå på releasefesten för boken All den luft som omger oss av Tom Malmquist. Köpte mig ett ex och fick en fin autograf. Just nu läser jag Toms första bok och han skriver så himla bra. Vill ni bli berörda på en ny nivå kan jag varmt rekommendera den hjärtskärande berättelsen om Tom som förlorar sin flickvän i leukemi i samband med förlossningen av deras barn. Den nya boken handlar om ett ouppklarat mord och är baserad på verkliga händelser.
 
 
6. Gjorde några extra fynd på bokrean. Nu har jag sagt stopp. En diktsamling översatt från danska är kanske inget man måste ha men jag har klämt på den här boken flera gånger nu så jag har insett att jag faktiskt måste ha den. Fick syn på "bara ett exemplar kvar"-hyllan och där tronade Patrick Melrose volym ett, så då var jag tvungen att köpa den och volym 2, såklart. Det var 3 för 2 på Akademibokhandeln idag. Beställde hem tre böcker på Adlibris häromdagen också.
 
 

Parning

 
Det finns inte ord för hur mycket jag längtar efter dokumentärfilmen Parning av Lina Mannheimer.
Vi får följa två unga individer, Naomi och Edvin, som släpper oss tittare in på livet och guidar oss i dejting. När dokumentären började spelas in var det inte planerat att dessa två skulle träffas och bli kära, men det hände.
 
Filmen har biopremiär 29 mars.

TRAILERN TILL GAME OF THRONES ÄR HÄR

 
Jag vet inte vad jag ska säga - jag får lust att skriva ut en massa hashtags men det fyller ju ingen mening, inser jag. ÄNTLIGEN HAR VI EN TRAILER TILL DEN ALLRA SISTA SÄSONGEN AV GAME OF THRONES.
 
#gotnerd #winterishere

Recension: YOU

© Lifetime
 
YOU finns numera på Netflix men när den släpptes visades den på Lifetime. Jag tog ett aktivt beslut att vänta med att se serien men den här veckan har jag plöjt den första säsongen.
 
⭐️⭐️⭐️⭐️
You är inte bara FRUKTANSVÄRT bra, utan även fruktansvärd i alla bemärkelser.
 
Joe Goldberg använder sina internet-kunskaper för att lyckas fånga intresset hos Beck - en tjej som en dag stiger in genom dörren till bokhandeln han driver. Vad vi mycket snart får veta är att han är en ensamvarg som trots allt har lyckats acklimatisera sig i samhället. Som karaktär är Joe besynnerlig: han besitter en social kompetens som gör att han kan smälta in i vilka gruppkonstellationer han än hamnar i. Han observerar samhället och individerna i det på ett sätt som gör att man känner samhörighet med honom. Trots att han utför de mest avskyvärda och oförlåtliga handlingar, lyckas skaparna med briljans att få honom läskigt mångfacetterad. Det blir en ständig kamp att kväva alla sympatier som naturligt uppstår, när Joe är #relatable, när Joe är omtänksam mot Beck och när du förstår att Joe är den enda livlinan för lilla grannen Paco.
 
Det är konstigt hur serien fungerar på alla plan: storytellingen där huvudkaraktären ständigt kommenterar händelser och observationer? I alla andra fall skulle det ha varit vansinningt tröttsamt men här blir berättandet som en drooog. Det ständiga rationaliserandet hos Joe, när han rättfärdigar sina handlingar. Jag älskar det. Jag älskar Beck och hur hon inte alls framställs som den perfekta ouppnåeliga tjejen utan att hon porträtteras som den hon är, med sina brister därtill.
 
YOU har ovanligt många styrkor och de flesta återfinns hos Joe och Beck som individer. Serien utbildar oss nästan omärkbart i skillnaden mellan besatthet och kärlek - något som i dagens sociala medier-klimat blir en alltmer avlägsen förmåga. Joe gestaltar den moderna kärleksmardrömmen och det kryper kalla kårar längs min rygg när jag tänker på honom. En av de bästa karaktärer jag har sett på länge i rutan. För mig har det nog varit positivt att jag 1) inte har läst boken, 2) plöjde serien utan uppehåll och 3) inte har sett Gossip Girl (mer än ett par avsnitt). På så sätt blir Penn Badgley inte någon annan än Joe Goldberg, som han alltså gör plågsamt bra. Beck, som visar sig vara mer komplex än vad jag någonsin hade anat, blir också en otroligt intressant karaktär.
 
Jag rekommenderar starkt YOU, men för ovanlighetens skull vill jag lyfta ett varningens finger om att det är en mycket obehaglig serie, visserligen med en del lättsammare inslag. Serien är lika beroendeframkallande som Beck är för Joe. Vågar du titta?
 
Bildkälla/Image source: IMDB
 
SPOILERS - läs inte om du inte har sett serien:
Jag som idag inte alls upplever mig som en känslig tittare, upplevde de två sista avsnitten som något av det mest hårresande jag har bevittnat på väldigt länge. Då hade jag ändå lyckats bli spoilad om slutet av säsongen på förhand. Scenen i det sista avsnittet när Beck sitter tårögd och skriver om Bluebeard och sitt liv, ja, då blir jag själv så rörd och ledsen för den här stackars kvinnans skull att jag nästan gråter. Hon ser för sitt inre minnesbilder av allt som har hänt sedan Joe kom in i hennes liv, bilder av människor som gått förlorade och alla beslut hon tagit som lett henne till där hon sitter i glasburen med tårar som strömmar ner för kinderna, medan hon med darrande händer skriver ner sin historia på den gamla skrivmaskinen. Hjärtat brister när vi lite senare får se Paco sänka blicken. Motvilligt inser vi då vad som ska hända näst. Som en följd av sin obevekliga lojalitet gentemot Joe, vänder han och går åt andra hållet. Kvar står Beck, gallskrikande sin desperation och ristandes i gallret hon står bakom.
 
Jag förstår verkligen att det kanske inte är många som håller med mig i det här, men jag känner så starkt för YOU att jag faktiskt skulle kunna ranka den som en av mina bästa serier. Ibland har en serie bara det där extra som skapar en wow-effekt, utan att den känns mer märkvärdig än andra serier just när man tittar på den. Det är effekten i efterhand - den kvardröjande obehagskänslan - som i det här fallet får mig hänförd. Det ställer mig dock kluven till hur serien ska kunna gå vidare med en andra säsong, när Joe nu har utfört det ultimata sveket mot oss tittare och dödat Beck. Det finns ingen sympati kvar att hämta i publiken nu. Kommer det att fungera?

Mina bokreaköp

Hörrni, ni har väl inte missat att den bästa tiden på året har startat? Jag pratar givetvis om BOKREAN! Denna underbara välsignelse till alla vi som fortfarande inte kan få nog av berättandet i fysiskt medium. Jag kan avslöja att jag inte förrän i vintras, för ganska prick 3 månader sedan, gav ljudboksformatet en chans. Tidigare har jag förkastat det och ännu är jag inte helt såld. Det är dock ett smidigt sätt att ta in en bok på, när man exempelvis är i tvättstugan eller åker tunnelbana, men ingenting kommer någonsin att övervinna min kärlek till boken i inbundet format. Pocket är okej - jag äger en hel del sådana - men det är ett rent faktum att inget pryder en bokhylla lika snyggt som en inbunden bok med ett vackert omslag. 
 
En företeelse som har blivit allt mer förekommenade under bokrean är att även väldigt nya verk reas ut; Alex Schulmans senaste bok släpptes så sent som 12 november i år och den är redan nedsatt till runt 75 kronor hos de flesta bokhandlare. Det här är helt enkelt ett resultat av det fenomen som jag, som ovan nämnt, just precis börjat beblanda mig med - nämligen ljudboken. Ljudboken konkurrerar helt enkelt ut de fysiska exemplaren och särskilt just inbunden version. Detta lilla inlägg är närmast en bedjan till er som älskar tryckta böcker och som liksom jag vill se dem fortleva. Det är väl att föredra att det köps även när böckerna säljs till fullpris, men gör vad ni kan! Gör ett reaköp! Stötta bokförsäljningen. 
 
Här är bokreaböckerna jag har köpt hittills (märk väl att det mycket väl kan komma att bli fler):
 
 
Green Girl - Tro det eller ej - jag köpte inte Green Girl enkom tack vare bokomslaget utan handlingen lockade mig något enormt. Läs här: Ruth är en ung amerikanska i London. Om dagarna jobbar hon på parfymavdelningen på varuhuset Horrids, där hon försöker sälja parfymen Desire. Om kvällarna och nätterna rör hon sig genom en värld som liknar en enda ögonlob riktad mot henne. Vem är det som berättar hennes historia? Hur ska vi förstå den grymma tydlighet med vilken hon beskrivs? Mystiskt, eller hur?
 
Det ena i det andra - Det här var ett så slumpmässigt fynd. Jag fann den, jag läste texten om boken och jag la den i varukorgen. Sen kunde jag bara inte plocka bort den. Den har fått ett medelbetyg, men som den romantiker jag är, är jag spänd på handlingen: Det är kväll och barnen sover. I rummet intill sitter hennes man Philipp och läser sina mejl. Plötsligt får hon lust att leta efter Peter på internet. Peter, som var hennes första pojkvän. Vad har det blivit av honom? Efter att ha arbetat som skådespelare och dramatiker vill hon nu utforska sitt eget liv. Och i den processen träder 12 män fram, de män hon har mött. Några av dem har hon fortfarande kontakt med, andra inte. Sökandet formar sig till en berättelse om nuet och det förflutna, som till sist är oupplösliga. Kärleken kommer och går, den ena kärleken glider in i den andra och de lever inuti varandra.
 
Dagar av ensamhet - Som ägare till Ferrantes fullständiga Neapelsvit var jag givetvis nyfiken på den första av hennes tre kortromaner om obesvarad kärlek. Jag ångrar dock att jag köpte den som pocket. Funderar på att köpa den som inbunden också och ge bort pocketen till någon. Handlingen: Den som berättar är Olga, 38 år gammal och tvåbarnsmor. Chockad och övergiven står hon kvar i ruinerna av den familj hon och maken Mario byggt upp tillsammans. Olga har i tjugoårsåldern givit upp en spirande författarkarriär för att vara hemma med barnen och detta är alltså tacken! Nu hamnar hon i en djup personlig kris men klarar inte av att släppa taget om Mario utan blir alltmer handlingsförlamad och fixerad vid honom och hans nya kvinna. När Mario dyker upp på sina sporadiska besök i hemmet bemöter hon honom föraktfullt och hånfullt och kastar glåpord efter honom. Förfallet tilltar när Olga varken kan betala el- eller telefonräkningarna och hon isolerar sig och barnen alltmer i lägenheten. Så småningom skymtar en väg ut ur mörkret då Olga inleder en relation till en granne i huset och plötsligt återfinner hon jämvikten och kan gå vidare i livet.
 
Judas - Här är ännu en bok som jag kom över i mitt scrollande och lockades av beskrivningen: I det sena 1950-talets Jerusalem söker den unge bibelforskaren Shmuel nya vägar i livet efter att ha övergetts av sin flickvän och tappat lusten för studierna. Han tar anställning som assistent och samtalspartner hos Gershom Wald, en ärrad och sängliggande intellektuell som betalat ett högt pris för det han tror på. I huset finns även svärdottern Atalia, som mist sin man i självständighetskriget 1948. Atalia är lockande och avståndstagande på samma gång och Schmuel dras ohjälpligt till henne, trots att ett anställningsvillkor var att han inte skulle förälska sig. Parallellt med att hans besatthet tilltar fördjupas relationen mellan honom och Gershom och Shmuel ställs inför frågor som han måste finna svar på. Deras samtal får honom också att återuppta sina studier om förhållandet mellan Judas, förrädaren som kanske inte var en förrädare, och Jesus, som föll offer för sin egen övertygelse – och han finner i den historien ett starkt samband med vad som händer i det samtida Israel.
 
- Ett spontanköp som jag förhoppningsvis inte kommer att ångra. Den ska ha lite I väntan på Godot-vibbar. Sedan deras gemensamme vän Karrer blev intagen på sinnessjukhus är Oehler och den namnlöse berättaren ute och går inte bara på onsdagar, som tidigare, utan nu även på måndagar. En av dem har rocken knäppt, den andre sin öppen, en föredrar smalbrättad hatt, den andre bredbrättad, en tumvantar, den andre handskar, men gemensamt hyser de en aversion mot den österrikiska staten och den i deras tycke fördummade mänskligheten. Medan de är ute och går framkommer omständigheterna kring Karrers galenskap, som de båda anser är slutgiltig.
 
Så här upphör världen - Jag ska erkänna: jag köpte den här boken enbart för dess omslag (hur skulle jag kunna låta bli?!) och fasar nu för att den ska innehålla en massa klimatångestframkallande dravel. Försommargrönskan skälver omkring Erik och Julia när de stuvar in barnen i bilen och påbörjar färden mot stugan vid havet i Österbotten. Utifrån: en kärnfamilj mitt i livet som ska få en lång sommar tillsammans. Men tiden kan också verka i motsatt riktning, blottlägga sprickorna i det som förut verkade stadigt. Andra personer dyker upp och komplicerar tillvaron: Julias barndomsvän Marika och hennes karismatiske man Chris, som leder Rörelsen. En grupp miljöaktivister som gett upp hoppet om jorden och som istället övar sig i att leva primitivt och sörja den värld som redan gått förlorad. I utkanten finns en ensam kvinna i ett hus vid stranden som bär på en stor sorg.
 
Band: en äktenskapsroman - Jag vill hålla mig ajour med den italienska kulturen och vad passar då bättre än denna succéroman som hyllades av The New York Times som av en av de hundra bästa böckerna från 2017? Snyggt omslag är det också. Om du har råkat glömma det, min bäste herre, så vill jag bara påminna dig: jag är din fru. Så inleder Vanda sitt bittra och förtvivlade brev till sin man Aldo ett brev som ska avsändas, emottas och många år senare hittas i tumultet efter ett inbrott hos det gamla paret, som efter semestern återvänt till sitt hem i Rom. Likt många andra äktenskap har deras under åren utsatts för påfrestningar, slitningar och rutinernas tunga börda. Ändå har det klarat sig intakt eller det är i alla fall så det ser ut på ytan. De har så många band till varandra, inte minst det till barnen. Är ett gammalt brev allt som krävs för att deras tillvaro ska krackelera igen, likt en sprucken vas som kan gå sönder vid minsta beröring?
 
Moderna utländska klassiker (box): De besatta; Glaskupan; Hundra år av ensamhet; Moment 22; Älskaren - Så många gånger som jag bara i år har hunnit tänka att jag bara måste läsa Glaskupan av Sylvia Plath, och så släpps denna samlingsbox med mästerverk för ynka 125 kronor! Inga av dessa har jag lyckats köpa tidigare heller, så det är helt perfekt.
 
Brevet - Varför jag kände mig så nödd och tvungen att köpa denna minns jag inte, men nog var det angenäma betyget 4/5 som väckte min nyfikenhet. Tina Craig är gift med en våldsam man. Varje ledig timme hon har försöker hon arbeta för att samla ihop tillräckligt med pengar för att en dag lämna honom. För att helt kunna undvika hemmet arbetar hon också volontärt på en second hand-butik för välgörenhet. En dag när hon söker igenom fickorna på en gammal kavaj hittar hon ett brev. Det är förseglat och frankerat. Tina öppnar och läser brevet ett beslut som kommer att förändra hennes liv för all framtid. I en annan tid och ett annat liv: Billy Stirling har insett att han varit en riktig idiot, men nu ska han försöka ställa allt till rätta. Den 4:e december 1939 sätter han sig ner och skriver ett brev som han hoppas kommer att förändra framtiden. Det gör det också på många fler sätt än han kan ana. Brevet berättar två parallella historier om två kvinnor. De är födda med flera decennier mellan sig, men ödet för dem samman och en kvinnas olycka blir en annan kvinnas lycka.
 
En kvinnas övertygelse - Här var det den feministiska tonen som fångade mitt intresse. Det verkar vara nyttig läsning men jag har en ganska neutral inställning än så länge. Att beundras av någon vi själva ser upp till är inte det vad vi alla längtar efter? Att personligen lyftas till skyarna och pekas ut som oersättliga? Speciellt om det leder till att vi får tillträde till en helt ny och spännande värld. När den nyblivna collegestudenten Greer Kadetsky hör den karismatiska Faith Frank tala för första gången tänds en dröm i henne som hon inte ens visste att hon bar på. Faith är en välkänd feministisk ikon och Greers syn på sin egen framtid får plötsligt helt nya dimensioner. Föga anar hon vad de nya vägarna kommer att bjuda på för överraskningar, och hur det kommer att förändra hennes egen bild av sig själv.
 
Vad kan man dra för slutsatser av mina inköp? Med beaktande av att jag just nu lyssnar på (man läser inte en ljudbok...) kultklassikern Maken av Gun-Britt Sundström så tycks jag dras till att utforska alla möjliga såväl äktenskapliga som relationsmässiga komplikationer. Jag har också visst främst valt böcker med en kvinnas perspektiv i fokus - intressant! 
 
För att undvika det klassiska hyllvärmare-fenomenet är mitt mål att läsa minst hälften av dessa under det här året. 🙂
 
Nu är jag så nyfiken på att höra vilka böcker ni har köpt eller planerar att köpa under bokrean, om några! Om inte får ni gärna berätta varför! Kanske har ni en lässvacka? Det hade jag också, i ett par år...

Grace & Frankie: säsong 5

© Netflix
Bildkälla: Indiewire
 
⭐️⭐️⭐️⭐️
 
Jag älskar Grace & Frankie, så enkelt är det. Den femte säsongen blandar högt och lågt, liksom serien i stort. Grace och Frankie är inte två övergivna kvinnor. De är två drivna kvinnor som funnit varandra sent i livet, med allt vad det innebär. Deras vardagsfunderingar påminner oss yngre tittare om det värdefulla här i livet och hur vi ska hålla hårt i våra relationer. 
 
När vi nu har lagt ännu en säsong bakom oss undrar kanske någon lite försiktigt om det inte är så att serien kanske börjar sjunga på sista refrängen? Nej, jag hävdar då att serien fortfarande håller sig stark och ajour med vår tid. Den här säsongen dock en lite sorgligare säsong än tidigare. Det finns en ständigt närvarande påminnelse om att dessa två bästa vänners tid kanske håller på att rinna ut, och det ligger något väldigt sorgligt i det. I seriefinalen, just när de två vännerna har hittat tillbaka till varandra, avslöjar Grace något som tydligt skakar om hela Frankies värld. Hur det nu ska gå för de båda får vi vänta med att se. 
 
Övriga karaktärer håller sig något mer i bakgrunden den här säsongen (tycker jag i alla fall) med undantag för Sol och Robert, vars äktenskapliga prövningar står i rampljuset mer än en gång - till skillnad från Robert själv då. Jag tycker fortfarande att Sol och Robert är intressanta, men det är inget jag tar för givet. Min förväntan är att deras relation en dag kanske blir trist, men jag hoppas såklart inte. Inför nästa säsong håller jag stenhårt på att Mallory och Coyote ska finna varandra i en kärlekssymfoni. Det hade varit kul att få ännu mer av Brianna, som ju är en komplex och spännande karaktär. Det känns toppen att serien är förnyad för en sjätte säsong! 
 
Gillade ni den här säsongen av Grace & Frankie? 

Månadens tema: The Oscars

Det här är ett temainlägg i samarbete med bloggarna GILLAFILMFRÖKENTVKARINSUNIVERSUM och FICTIONALEM.
Alla temainlägg hamnar i kategorin "samarbete"
 
Månadens temainlägg handlar om Oscarsgalan. Som en kul grej tänkte jag därför testa ERA kunskaper! Tror ni att ni kan gissa rätt Oscarsvinnare från de senaste åren? Ja men läs då vidare! Nedan presenterar jag samtliga nominerade i bästa film under åren sedan 2010 och ni deltar genom att skriva en kommentar där ni listar era gissningar efter årtal. Som en bonus får ni även gissa vilken ni tror kommer vinna i år! Och ja, åren som anges avser filmåren, inte det faktiska år då galan hölls. Facit kommer om en vecka. FUSKA INTE, UTMANA ER SJÄLVA!
 
PS: Det är bara en sak jag inte förstår bland dessa nomineringar och det är HUR SJUTTON GRAVITY är så gammal som från 2013?! Jag minns det inte alls som så.
 
Nominerade i kategorin "Bästa film"
 
 
2010
127 timmar
Black Swan
The Fighter
The Kids Are Alright
Social Network
Toy Story 3
The King's Speech
True Grit
Winter's Bone
 
2011
The Artist
The Descendants
Extremt högt och otroligt nära 
Hugo Cabret
Midnatt i Paris
Moneyball
Niceville
The Tree of Life
War Horse
 
2012
Argo
Amour
Beasts of the Southern Wild
Berättelsen om Pi
Django Unchained
Du gör mig galen!
Les Misérables
Lincoln
Zero Dark Thirty
 
2013
American Hustle
Captain Phillips
Dallas Buyers Club
Gravity
Her
Nebraska
Philomena
The Wolf of Wall Street
12 Years a Slave
 
 
2014
American Sniper
Birdman: Or (The Unexpected Virtue of Ignorance)
Boyhood
The Grand Budapest Hotel
The Imitation Game
Selma
The Theory of Everything
Whiplash
 
2015
Brooklyn
The Big Short
Mad Max: Fury Road
The Martian
The Revenant
Room 
Spionernas bro
Spotlight
 
2016
Arrival
Dolda tillgångar
Fences
Hacksaw Ridge
Hell of High Water
La La Land
Lion
Manchester by the Sea
Moonlight
 
2017
Call Me by Your Name
Darkest Hour
Dunkirk
Get Out
Lady Bird
Phantom Thread
The Post
Three Billboards Outside Ebbing, Missouri
The Shape of Water
 
2018
Black Panther
BlacKkKlansman
Bohemian Rhapsody
The Favourite
Green Book
Roma 
A Star Is Born
Vice

New Girl: serieavslut

 © FOX
 
New Girls sista säsong är som en åtta rätters måltid där den första rätten är en smakmässigt svårdefinierad aptitretare. Inte långt därpå bjuds vi på ett par riktigt välsmakade mellanrätter som sätter nivån för kvällen. Desserten är precis så som den ska vara: en perfekt avrundning av en helhetsmässigt sett välkomponerad kvällsmeny.
 
Jag vet inte hur länge jag har kollat på den här serien egentligen men det känns som den större delen av mitt vuxna liv. Den har alltid varit en trevlig följeslagare - en serie att lita på, som alltid levererar ett adekvat resultat. Med New Girl vet jag vad jag får och ibland är det just precis så man vill ha det.
 
Som med så många andra komediserier är karaktärerna pärlorna vi plockar med oss och sparar i vårt minne nu när serien är över. Min ständiga favorit har varit Schmidt och det intrycket består ända in i mål. Winston är, med sina quirks och svårigheter att läsa av sociala koder, en karaktär som har blivit allt mer oumbärlig under åren. I början var det nog många som hade Nick eller Jess som en favorit men efter några år verkade det vara många som störde sig på Jess. Jag har faktiskt aldrig stört mig på henne men däremot har Nick haft sina mindre glamorösa stunder. Även om jag tycker att det var en fin och värdig seriefinal är det inte utan att jag kommer att sakna den här serien och de härliga karaktärerna!
 
Ni som har sett New Girl, tyckte ni om seriefinalen? Vad kommer ni att sakna mest med serien och har ni någon särskild scen ni minns?
 
Om du aldrig har tagit dig i kragen och sett New Girl uppmanar jag dig absolut att luta dig tillbaka och trycka play på Netflix. Alla säsonger ligger nämligen ute där. Kom igen, det blir kul!

Vad tittar ni på i helgen?

 © Netflix
 
True crime var något som alltid fascinerade mig som liten. Jag brukade bläddra i mammas Allas-tidning till avsnittet som alltid tog upp något brutalt mordfall: en pojkvän som ljugit om sina spelskulder för sin flickvän eller ett svartsjukedrama mellan svärmor och en dotter; det kunde handla om vad som helst. Nu i vuxen ålder har true crime dock inte alls lockat mig som det har lockat så många andra. Jag låter helst bli true crime-dokumentärer och serier, med vissa undantag. De gör mig mest illa till mods. 
 
Nyligen släppte Netflix en dokumentärserie i fyra delar med titeln: Conversations with a Killer: The Ted Bundy Tapes. Serien skildrar de bisarra tankegångarna hos en uppenbar narcissist och iskall mördare genom dennes egna ord. Jag skulle säga att första avsnittet är mer av en klassisk morddokumentär, medan övriga avsnitt är oerhört intressanta ur ett psykologiskt perspektiv. Vill varna för att det kan bli tröttsamt att lyssna på någon som är så irrationell och som ständigt bara pratar om sig själv. Själv satt jag ändå fastklistrad och tittade i ren fascination, dock ihärdigt förföljd av äckelkänslor och hat gentemot mannen i fråga. Temat för dokumentärserien är för mig en studie i det mänskliga psyket. Har du sett serien Mindhunter känner du igen historien om hur FBI började intervjua seriemördare på 70-talet och gillar du den serien (för er som inte känner till: den är fiktion) kommer du säkert tycka att den här dokumentären är intressant. Jag vill i alla fall starkt rekommendera The Ted Bundy Tapes, med reservation för att den är riktigt obehaglig.
 
 Bildkälla: Radio Times
 
Nu över till något lite mer glatt! Tack vare Emelies blogg fick jag tips om serien Derry Girls som också finns på Netflix. Hittills finns det bara en säsong och tyvärr är Channel 4 i Storbritannien experter på att hålla oss tittare på halster med sina blott 6 avsnitt per säsong. Derry Girls är en komediserie som handlar om livet som 16-åring i 90-talets Derry - en stad belägen i Nordirland. I centrum har vi karaktärerna Erin, hennes kusin Orla, Claire, Michelle och hennes kusin James som precis har flyttat till Derry från London. De går i skolan och drömmer om saker som ungdomar gör, medan det i bakgrunden pågår en politisk strid, till största delen rörande religiös och nationalistisk tillhörighet men till viss del också gällande den konstitutionella statusen hos Nordirland.
 
Jag tyckte om den här serien och skulle betygsätta avsnitten så här:
Avsnitt 1-3 = 3 stjärnor
Avsnitt 4 = 5 stjärnor
Avsnitt 5-6 = 4 stjärnor
 
Mina favoritkaraktärer är Claire och James, tror jag. Gillar även pappan i familjen och tycker det är synd att han alltid blir missförstådd och aldrig kan vinna sin svärfaders gillande.
 
Det här var alltså mina två tips till er i helgen. Något glatt och något sorgligt. Hoppas solen lyser hos er också, för det gör den här! 

Glad alla <3ns dag!

Lite sent påtänkt kanske, men här kommer ett tips från mig till er:
 
En "alla hjärtans dag"-novell av romance-drottningen Simona Ahrnstedt!
 
 
Välkommen till bloggen Seriereflektioner!
Här bloggar jag om allt det senaste i serievärlden och därtill även något om filmer. Letar du efter de bästa tipsen, det senaste skvallret och recensioner om just dina favoritserier har du hittat rätt! Här skapar vi tillsammans ett forum med utrymme för diskussion. Jag ser fram emot att få höra av dig i kommentarsfältet!
 
Vill du kontakta mig är du välkommen att höra av dig till den e-mail som står i menyn ovan.

HannaVic logotype