Här kommer det: det stora recensionsinlägget om måndagens avsnitt av Game of Thrones. Det har nog varit bra för mig att smälta allt som hände för att kunna ge en rättvis bild av mitt intryck. Vill redan nu påpeka att jag är ruskigt nyfiken på era tankar om avsnittet också, så glöm för all del inte att kommentera!!! För att det här inte ska bli århundradets längsta och rörigaste inlägg kan jag omöjligen kommentera allt som jag egentligen tycker är värt att kommentera så tyvärr lämnas många karaktärers död (och andras överlevnad), Daenerys och allt gällande kryptan m.m. därhän.

 

 

Jag är inte besviken på att de flesta viktiga karaktärer överlever utan hur de överlever. Jag vet inte hur många gånger jag tänker: Japp, där dog Jamie/Brienne och så står de där likväl, blodiga och fajtandes mot hundratals wights samtidigt.

 

 

Nu kommer vi till det: det stora ögonblicket som vi alla väntat på eftersom vi vet vilka förmågor Nattkungen besitter. Det är när det känns som att våra hjältar kanske överlever, trots att allt ser så utomordentligt mörkt ut, som det sker. Jon rusar mot Nattkungen och då höjer Nattkungen sakta sina händer. O M G. Ett blått ögonpar efter vartannat slås upp och sakteligen reser sig de döda återigen. Jon omringas. Våra hjältar innanför murarna omringas. Trots att vi visste att det här skulle hända så känns det så omtumlande eftersom det blir så tydligt att det är nu våra karaktärer möter döden. Känslan är: "wow, det blir faktiskt inget lyckligt slut". För när det gäller Game of Thrones så är det säkert att när en sån här plot twist sker, ja, då innebär det slutet för karaktärerna. Ja, åtminstone fram till nu. Vad i hela friden är det som sker...? Det kan väl inte vara så att... herregud, ska karaktärerna få överleva trots allt? Nej, nej, nej vad orimligt och tråkigt. Rena billiga Hollywood-tricket. Det hade varit så fruktansvärt mörkt, mäktigt och överväldigande om nästan alla faktiskt dör just i det här ögonblicket. Nattkungen kanske till slut bekämpas på samma vis ändå, men det sker när det redan är för sent; när de flesta redan är döda.

 

 

Det som jag reflekterade kring efter förra veckans avsnitt som visade sig stämma (jag skrev: Varför byggs allting upp som att det finns ett "efteråt" och att det kommer att uppkomma interna stridigheter mellan de levande efter striden med de döda? Cersei väntar på att få meja ner de som återstår efter det stora slaget och Daenerys och Jon lär uppenbarligen tvista om kronan.) Det är så fel, så fel, att alla säsonger bygger upp till The Great War och så blir det inte ens det sista kriget i serien. Vad är det för mening med att lägga kriget mot Cersei sist? Visst, allting i serien har även handlat om vem som är den rättmätige att sitta på tronen men nu när de döda har bekämpats - vem bryr sig? Serien skulle ju handla om att den mest värdige (Jon) skulle behöva inta tronen motvilligt bara för att han är den ende som skulle kunna leda sitt folk i striderna mot Nattkungen och dennes armé. Det är vad avslöjandet om att han är Aegon Targaryen har handlat om hela tiden ju!!! Han har gått ett helt liv och trott att han är en bastard medan han i själva verket är en prins. Om han inte ens är den som dödar Nattkungen, what's the point of all of this? Om ni undrar vad tusan jag snackar om så är det ju så att Jons arv hänger samman med teorin om The Prince Who Was Promised. 2017 skrev jag även ett maffigt och rörigt inlägg om den här teorin i bloggen. Slutet av inlägget är lättare att förstå än början.

 

Nog med allt det negativa. Här kommer ett par feta plus:

 

 

+ Den stämning som skaparna lyckas framkalla är helt makalös. Jag sitter med knottrig hy och genomlever karaktärernas ångest när de döda kryper allt närmre Winterfells murar. Briljant! När hela Dothraki-truppen rider mot de dödas armé och deras brinnande svärd slocknar ett efter ett i natten slår mitt hjärta lika hårt som det gör hos karaktärerna. Sett till filmtekniker, effekter, drakar, musik och dramaturgi är det ett fantastiskt avsnitt som absolut ska räknas som en milstolpe i TV-historien.

 

+ You're a good man blir de sista ord som Theon får höra och det är så hjärtskärande och fint på samma gång. Han, liksom Melissandre och vissa andra karaktärer, uppfyller i det här avsnittet sitt stora syfte. I forum spekuleras det om Bran kan se allting som kan hända och visste att alla händelser skulle leda fram till att Arya slutligen dödar Nattkungen. Ja, är det inte ganska uppenbart? Det här är väl inte längre bara en teori - eller? Däremot är teorin om att han är the Lord of Light i en människas kropp inte bekräftad men jag älskar den och den framstår som rimlig. Tycker ni inte? Det förklarar hans allvetande och om Nattkungen är hans onda motsvarighet är det inte så konstigt att de vill utplåna varandra. Läs mer här.

 

 

+ Tänk att det skulle bli så, att jag sitter här och älskar Melisandre. För det gör jag! En karaktär har nog sällan gått från att vara så hatad av så många (med klimax runt Shireens avrättning) till att bli älskad av praktiskt taget alla. Det är väl ihopsytt att hon i det här avsnittet uppfyller sitt syfte - som hon uppenbarligen har väntat länge på med tanke på hennes egentliga ålder - och att hon sedan vandrar iväg, tar av sig halsbandet och sedan tynar bort i stillhet. Kanske kommer hon äntligen få möta Ljusets Herre (som väl kan besitta Bran och existera "bortom" samtidigt?).

 

 

+ Lägger man ihop ett och ett i teorierna har Beric ett väldigt viktigt syfte, nämligen att få Jon Snow att inse att han är Azor Ahai. Nu när Beric dör förklarar Melisandre för Arya att han nu har uppfyllt sitt syfte: The Lord brought him back for a purpose. Now that purpose has been served. Menar hon att hans syfte hela tiden var att skydda Arya just i det ögonblicket så att hon skulle döda Nattkungen eller inkluderar Melisandre det mer vidsträckta syftet?

 

+ Jag har inga problem med att avsnittet är mörkt och blir nästan irriterad på allt klagande. Hur kul hade det varit att se allt utspela sig i dagsljus? Mörkret fyller såklart ett syfte. Det förtar dock inte hur roliga alla memes är som uppkommit i samband med alla klagomål. Keep the memes coming!

 

 

+ Jag inser snabbt att jag får äta upp mina ord från förra veckan. Jag sitter och fullkomligt älskar Arya under varenda minut av avsnittet och hur all hennes träning som "faceless" i slutändan får ett tydligt syfte. Att det till slut bllir hon som dödar Nattkungen ligger faktiskt i linje med hennes story genom serien och den utveckling hon har genomgått. Hur hon lyckas ta sig obemärkt förbi de döda är dock en annan fråga och såklart en av flera brister i detta avsnitt.

 

 

Huruvida den här striden var något bra eller dåligt är väl egentligen för tidigt att säga nu. Kanske är det här faktiskt början på ett avslut som lämnar oss nöjda när säsongen är över. Oavsett så bjöd avsnittet på ett fantastiskt underhållningsvärde och det är inte att förringa.