Game of Thrones s8 e6: The Iron Throne

© HBO
 
Så är den här. Stunden då Game of Thrones officiellt inte längre är ett pågående fenomen utan ett minne att se tillbaka på. 
 
Det stora temat i säsongsfinalen är berättelser. Vem som får berätta dem, och vad de innehåller. 
 
Daenerys: It's not easy to see something that has never been before. A good world.
Jon Snow: How do you know? How do you know it will be good?
Daenerys: Because I know what is good. And so do you.
Jon Snow: I don't...
Daenerys: You do. You've always known.
Jon Snow: What about everyone else? All the other people, who think they know what is good?
DaenerysThey don't get to choose.
 
Om förväntningarna inför säsongsstarten var skyhöga, var kritikernas nivåer av skepsis inför säsongsfinalen ändå kilometervis högre. Och vad är väl säsongsfinalen, om inte annat än det perfekta magplask som förväntas efter en säsong som väl bör klassas som TV-seriehistoriens mest kontroversiella. Att den här säsongen generellt ses som ett fiasko bör dock inte bara tillskrivas manusförfattarna, utan här tycker jag att vi tittare förtjänar en åthutning i sammanhanget. Förväntningarna på den här säsongen var för höga.
 
Game of Thrones hade en budget motsvarande 540 miljoner kronor inför den sista säsongen. Det låter mycket, men det blir snabbt ett nätt summa i jämförelse med den senaste Avengers-filmen där budgeten låg på hela 3,4 miljarder kronor. 3,4 miljarder för en film som precis når 3 timmarsstrecket, jämfört med 8 timmar av komplicerade CGI-interaktioner, två av seriehistoriens mest episka slag och den slutliga uppgörelsen efter sju säsongers informationsmatning. Ett projekt dömt att misslyckas - men blev det så?
 
Det som drar ner säsongsfinalen är de många lite för klyschiga och lite för förenklade upplösningar som sker. Det förekommer en hel del paralleller till vår värld. Dany står framför sina unsullied och dothrakier (det var visst fler överlevande än väntat efter The Long Night?) som den klassiska Hitler-figuren; Tyrannen som verkligen tror att det kan vara försvarbart att mörda tiotusentals oskyldiga människor om resultatet blir en bättre värld för alla. I slutet av avsnittet föreslår Samwell en demokratisk lösning i kungavalet och möts av hysteriska skratt. Aj, det blir för cringe-aktigt och i mina ögon är det en dumförklaring av tittarna. Det är symptomatiskt för den här säsongen. Förr presumerades tittarna besitta förmågan att pussla ihop ledtrådarna och sambanden. I den här säsongen är det plötsligt viktigt att allt som avslöjas blir uppenbart, utan tolkningsutrymme för tittarna. 
 
Förutom klyschorna är det faktiskt den enda rimliga upplösningen efter den här säsongens händelser. Det är nödvändigt att Tyrion hittar sina syskon under rasmassorna - då undanröjs genast alla tvivel om parets död. Det är oundvikligt att Danerys blir dödad och i viss mån är det väl oundvikligt att det är Jon Snow som gör det. Det blir symboliskt att Daenerys står så nära tronen och att hon får röra den men att hon aldrig hinner sätta sig på den. Plikttrogne Jon Snow uppfyller den av Tyrion omvända devisen Duty is the death of love. När Daenerys dör i hans armar råder osäkerhet gällande konsekvenserna och när draken dyker upp är läget spänt. Det är snyggt gjort. När Drogon kort därpå smälter ner järntronen återstår frågan om han är så pass smart att den förstår den politiska plotten?
 
Handlingen går vidare och Jon Snow ska nu dömas till sitt straff. Det var ingen där att bevittna mordet på drottningen, så han har alltså frivilligt erkänt alltihop? Här blir jag starkt känslomässigt engagerad, och det är väl ett positivt betyg om något. Scenen med rådet har jag inte mycket till övers för. Komiken är för ansträngd. Jag kan inte riktigt andas. Tyrions brandtal faller mig till sist lite i smaken och när Bran the Broken utnämns till kung hurrar jag lite inombords. Tyrion framhåller att den som håller hela världens berättelse i sitt inre bör sitta på tronen och sålunda återkommer temat. Why do you think I came all this way? tolkar jag som en anspelning på att Bran, sedan han blev korpen (vilket han då mindblowingly nog har varit hela tiden?), har haft full insikt om kommande händelser. Är det inte redan klarlagt att Bran har påverkat historien i Game of Thrones, kan en tycka, men tja, med den kommentaren fastslår han det och så får vi ta det. Sansa ordnar så att Norden förblir självständigt och något annat hade varit en besvikelse. Som den rättmätiga Lady of Winterfell hon är blir hon i slutscenerna hyllad av sina "undersåtar". What a bliss. Däremot känner jag mig något ensam om att inte vara besviken över Aryas öde. Jag fattar inte varför vissa önskar att hon ska dra med Gendry. Kan en kvinna inte bara få upptäcka västvärlden på egen hand? Pls.
 
Jag uppskattar även scenen där Brienne skriver ner Jaimes livshistoria, så som den förtjänar att berättas. Det är ett perfekt avslut på deras fantastiska resa tillsammans. Återigen får temat berättelser betydelse. Det får även betydelse i scenen där Tyrion sitter med Sam, Ser Davos, Brienne och Bronn och det uppdagas att Tyrion inte omnämns i boken "A Song of Fire and Ice". Hans berättelse lämnas med andra ord utanför historieböckerna.
 
I slutet börjar de mäktiga tonerna från introlåten spelas till bilder på Stark-barnen och Jon Snow och då börjar mina tårar falla. Det är inte tårar av lycka men inte heller av sorg. Det är tårar inför den oundvikliga separationen. Det känns så orättvist att Jon Snow avslöjas vara en Targaryen, när det i slutändan inte betyder någonting. När han döms till att hamna i The Night's Watch igen och han frågar: "Is there still a Night's Watch?" skrattar jag faktiskt rätt ut. Frågan är helt legitim. Ödets ironi - han är tillbaka där han började. Att han är född till prins spelar ingen roll. Mina känslor omvänds dock helt när det står klart att han återförenas med Tormund, Ghost och vildlingarna. Jon Snow är i slutändan en av de karaktärer som jag känner allra starkast för i den här serien och det har aldrig varit tydligare än nu när jag ser honom rida iväg tillsammans med de han hör hemma hos. Fina, underbara och stackars Jon Snow! 💕 You are the shield that guards the realms of men.
 
Game of Thrones. Du är och förblir den serie jag alltid kommer att älska. Här finns så många fantastiska minnen bevarade. Historiska ögonblick som har bevittnats i realtid tillsammans med alla miljontals fans. Det är en berättelse vars sista säsong inte alls förtar den storslagna upplevelsen som vi tidigare har fått bevittna. Jag kan inte förstå att det är över. Vilken resa det har varit!
 
Jag är så nyfiken på att höra om era intryck om den här säsongen och den här seriefinalen! Att den är en stor besvikelse råder det ingen tvekan om, sett till att betyget på IMDB ligger på rekordlåga 4.4. För att behålla den positiva andan vill jag väldigt gärna även höra om era varmaste minnen från serien. Berätta om oförglömliga scener eller era favoritkaraktärer (mina är Cersei och Jon Snow). 











Kom ihåg mig?
Välkommen till bloggen Seriereflektioner!
Här bloggar jag om allt det senaste i serievärlden och därtill även något om filmer. Letar du efter de bästa tipsen, det senaste skvallret och recensioner om just dina favoritserier har du hittat rätt! Här skapar vi tillsammans ett forum med utrymme för diskussion. Jag ser fram emot att få höra av dig i kommentarsfältet!
Vill du kontakta mig är du välkommen att höra av dig till den e-mail som står i menyn ovan.

HannaVic logotype