Veckans tema: Realism

Det här är veckans temainlägg i samarbete med följande bloggar:
 
Felicia som bloggar på frokentv.se
Elsa som bloggar på gillafilm.se
Emelie som bloggar på gothamalley.blogg.se
Karin som bloggar på karinsuniversum.se
Lovisa som bloggar på seriedrottningen.se
 
Vad är realism för er? För mig är det ofta en serie som är präglad av drama eller självplågeri. Det är en serie som rymmer många livsfunderingar och självtvivel. Det är alltså ingen överglamourös serie som visar det ouppnåeliga livet; tvärtom är det en serie som skapar igenkänning eller bara inget en känsla av förtroende inför att det är något verkligt som bevittnas, eller något som i alla fall kan klassas som en rättvis representation av verkligheten.
 
Realism är många gånger det jag eftersöker i en serie, ibland medvetet och andra gånger omedvetet. Det är en outtalad känsla som gör att jag känner med i det jag ser. Jag kan se karaktärernas smärta, eller känna deras skälvande känslorus. Realismen går inte att ta på, eller stundtals ens förnimma. 
 
Så, vilka serier har genomgående eller då och då i ett återkommande tempo ingett en känsla av realism hos mig, och varför? 
 
 
Breaking Bad
Realistiskt, men inte nödvändigtvis på grund av historien om en kemilärare som börjar producera metamfetamin. Det är snarare hans process mot vanvettighet och att alla hans närstående som sugs in i ett smärtfyllt lidande, som griper tag i en och får mig som tittare att känna - WOW, kan en människa verkligen bli så påverkad av sin miljö att hen börjar bete sig sådär? Jag börjar ifrågasätta hur jag skulle bete mig i en liknande situation. Skulle jag vara kapabel till svek, våld eller rentav mord, om alla förutsättningar existerade så som de gör för Walter i serien. Varje gång Skyler fick ett mentalt sammanbrott på grund av Walter tänkte jag i alla fall att - jepp, det hade jag också fått.
 
 
Californication
Säga vad man vill om denna sex- och drogöverfyllda serie som många gånger balanserar på gränsen till parodi - något som åtminstone är verklighetsanknytet i serien är den ständiga plågan och ångesten som infinner sig hos huvudkaraktären. Det är något som de flesta människor med självtvivel kan relatera till. Dessutom finns den enkla kärleken till en annan människa som ett nedsänkt ankare som ständigt och stadigt förmedlar budskapet om hur vacker en sådan enkel och självklar kärlek till en annan människa kan vara.
 
 
SKAM
För mig förmedlar SKAM en bland serier ovanligt realistisk bild av en typisk tonårings gymnasietid. Visserligen hände inte alla de coola och bisarra grejer som framställs i serien för alla gymnasiekids, men visst påminner den oss alla om hur mycket förvirrande känslor som idogt gnagde i ens tonårshjärna? Det faktum att serien hänför så många och skapar ett sällan skådat engagemang hos sin publik är tecken nog på vilken välbehövlig och banbrytande serie vi har att göra med.
 
 
Master of None
I all sin enkelhet förmedlar Master of None otvunget livets stora frågor i ett format som är lätt att ta in. Det ifrågasätts på ett smart vis hur självklara saker som feminism och icke-rasism ständigt kan vara föremål för debatt. Den tar upp mindre vardagsproblem och livskriser som drabbar var och en av oss. Den visar upp hur livet som singel ibland kolliderar med andras förväntningar och hur relationer kanske inte alltid är så eftersträvansvärda som de kan förefalla. Allting förmedlas bara genom karaktärernas vardagliga dialoger. Hur realistiskt som helst.
 
 
Divorce 
Skilsmässoserien med Sarah Jessica Parker och Thomas Haden Church är den nyaste serien i listan, men väl värd att slå ett slag för. Dess realism är det stora huvudtemat och det märks väl att seriens ambition är att leva upp till en så realistisk skildring av en skilsmässa som möjligt. Trots att konceptet kan förefalla som tungt och inte alls inbjudande, leverar Divorce många, om inte alla, av de slitsamma konsekvenserna som förväntas följa av ett abrupt uppbrytande av en partnerrelation. Det är försök till försoning, det är livskriser och det är uppvällande vågor av hat. Jag gillar framför allt hur huvudkaraktärerna hela tiden försöker finna varandras bästa sidor och arbetar för ett så smärtfritt uppbrott som möjligt, snarare än den omogna pajkastning som vanligtvis målas upp i andra skilsmässor i serier.
 
Bildkällor/Image sources: xwg, beeishappynooraessapphic-jean-greydrunkonfairyblood


Elsa    •     •   http://www.gillafilm.se

Är lite nyfiken på Californication. Handlingen lockar mig inte, men den verkar ändå på något sätt vara bättre än den låter.

Svar: Californication var i alla fall tillräckligt bra för att få mig att titta på alla säsongerna i ett svep. Läs gärna säsongsrecensionerna som är ganska spoilerfritt hållna http://seriereflektioner.blogg.se/category/californication.html
seriereflektioner.blogg.se










Kom ihåg mig?
Välkommen till bloggen Seriereflektioner!
Här bloggar jag om allt det senaste i serievärlden och därtill även något om filmer. Letar du efter de bästa tipsen, det senaste skvallret och recensioner om just dina favoritserier har du hittat rätt! Här skapar vi tillsammans ett forum med utrymme för diskussion. Jag ser fram emot att få höra av dig i kommentarsfältet!
Vill du kontakta mig är du välkommen att höra av dig till den e-mail som står i menyn ovan.

HannaVic logotype