Jag skulle tro att det är vanligare att vi blir påverkade av film- eller serieverk under vår uppväxt, än i vuxen ålder. Det beror nog dels på att vi är så himla mottagliga som barn/tonåringar, men säkert även på att utbudet idag är så enormt och kvalitativt, att det blir allt svårare att bli hänförd. Det känns mer och mer som att man har upplevt så fantastiskt förtrollande filmer och serier att den högsta nivån snart måste ha uppnåtts för gott.

 

Därför vill jag ta tillfället i akt att framhålla en serie som har påverkat mig i vuxen ålder. Ännu mer fascinerande är det att serien då hade över 20 år på nacken, men ändå lyckades hänföra mig. Jag pratar om Twin Peaks.

 

 

Twin Peaks hade jag hört nämnas så många gånger som en klassiker som bara måste ses. Sagt och gjort tog jag tag i det i slutet av sommaren 2015. Det är jag väldigt glad över. 

 

Twin Peaks innehar en innerlig mystik och ett hjärta som är svårt att förklara. Det är väldigt svåra ämnen som tas upp. Till en början verkar det handla om ett mord, men när historien nystas upp kommer andra saker upp i ljuset. Efter ett tag får serien dessutom övernaturliga inslag.

  

I mitten av allting har vi FBI-agenten Dale Cooper som verkligen är seriens ankare. Han kommer utifrån till det lilla samhället Twin Peaks, där alla känner alla. Det är genom Dale Cooper vi tittare får inblick i relationerna och hemligheterna som avslöjas. Vi får ett antal starka kvinnliga karaktärer som tyvärr stävjas av patriarkala strukturer.

 

Twin Peaks var väldigt nytänkande för sin tid, som modern konst i TV-format. Jag blev tyvärr omåttligt besviken på förra årets återkomst, men jag låtsas helt enkelt som att serien aldrig fick någon fortsättning. Det är fullt möjligt att titta på gamla TP utan att sen behöva titta på uppföljningen.