Recension: YOU

© Lifetime
 
YOU finns numera på Netflix men när den släpptes visades den på Lifetime. Jag tog ett aktivt beslut att vänta med att se serien men den här veckan har jag plöjt den första säsongen.
 
⭐️⭐️⭐️⭐️
You är inte bara FRUKTANSVÄRT bra, utan även fruktansvärd i alla bemärkelser.
 
Joe Goldberg använder sina internet-kunskaper för att lyckas fånga intresset hos Beck - en tjej som en dag stiger in genom dörren till bokhandeln han driver. Vad vi mycket snart får veta är att han är en ensamvarg som trots allt har lyckats acklimatisera sig i samhället. Som karaktär är Joe besynnerlig: han besitter en social kompetens som gör att han kan smälta in i vilka gruppkonstellationer han än hamnar i. Han observerar samhället och individerna i det på ett sätt som gör att man känner samhörighet med honom. Trots att han utför de mest avskyvärda och oförlåtliga handlingar, lyckas skaparna med briljans att få honom läskigt mångfacetterad. Det blir en ständig kamp att kväva alla sympatier som naturligt uppstår, när Joe är #relatable, när Joe är omtänksam mot Beck och när du förstår att Joe är den enda livlinan för lilla grannen Paco.
 
Det är konstigt hur serien fungerar på alla plan: storytellingen där huvudkaraktären ständigt kommenterar händelser och observationer? I alla andra fall skulle det ha varit vansinningt tröttsamt men här blir berättandet som en drooog. Det ständiga rationaliserandet hos Joe, när han rättfärdigar sina handlingar. Jag älskar det. Jag älskar Beck och hur hon inte alls framställs som den perfekta ouppnåeliga tjejen utan att hon porträtteras som den hon är, med sina brister därtill.
 
YOU har ovanligt många styrkor och de flesta återfinns hos Joe och Beck som individer. Serien utbildar oss nästan omärkbart i skillnaden mellan besatthet och kärlek - något som i dagens sociala medier-klimat blir en alltmer avlägsen förmåga. Joe gestaltar den moderna kärleksmardrömmen och det kryper kalla kårar längs min rygg när jag tänker på honom. En av de bästa karaktärer jag har sett på länge i rutan. För mig har det nog varit positivt att jag 1) inte har läst boken, 2) plöjde serien utan uppehåll och 3) inte har sett Gossip Girl (mer än ett par avsnitt). På så sätt blir Penn Badgley inte någon annan än Joe Goldberg, som han alltså gör plågsamt bra. Beck, som visar sig vara mer komplex än vad jag någonsin hade anat, blir också en otroligt intressant karaktär.
 
Jag rekommenderar starkt YOU, men för ovanlighetens skull vill jag lyfta ett varningens finger om att det är en mycket obehaglig serie, visserligen med en del lättsammare inslag. Serien är lika beroendeframkallande som Beck är för Joe. Vågar du titta?
 
Bildkälla/Image source: IMDB
 
SPOILERS - läs inte om du inte har sett serien:
Jag som idag inte alls upplever mig som en känslig tittare, upplevde de två sista avsnitten som något av det mest hårresande jag har bevittnat på väldigt länge. Då hade jag ändå lyckats bli spoilad om slutet av säsongen på förhand. Scenen i det sista avsnittet när Beck sitter tårögd och skriver om Bluebeard och sitt liv, ja, då blir jag själv så rörd och ledsen för den här stackars kvinnans skull att jag nästan gråter. Hon ser för sitt inre minnesbilder av allt som har hänt sedan Joe kom in i hennes liv, bilder av människor som gått förlorade och alla beslut hon tagit som lett henne till där hon sitter i glasburen med tårar som strömmar ner för kinderna, medan hon med darrande händer skriver ner sin historia på den gamla skrivmaskinen. Hjärtat brister när vi lite senare får se Paco sänka blicken. Motvilligt inser vi då vad som ska hända näst. Som en följd av sin obevekliga lojalitet gentemot Joe, vänder han och går åt andra hållet. Kvar står Beck, gallskrikande sin desperation och ristandes i gallret hon står bakom.
 
Jag förstår verkligen att det kanske inte är många som håller med mig i det här, men jag känner så starkt för YOU att jag faktiskt skulle kunna ranka den som en av mina bästa serier. Ibland har en serie bara det där extra som skapar en wow-effekt, utan att den känns mer märkvärdig än andra serier just när man tittar på den. Det är effekten i efterhand - den kvardröjande obehagskänslan - som i det här fallet får mig hänförd. Det ställer mig dock kluven till hur serien ska kunna gå vidare med en andra säsong, när Joe nu har utfört det ultimata sveket mot oss tittare och dödat Beck. Det finns ingen sympati kvar att hämta i publiken nu. Kommer det att fungera?


Lena    •     •   http://nouw.com/myfictionalworlds

Jag kan bara instämma i allt du skriver. You är verkligen perfekt och man får sig en tankeställare. Att anställa Penn som ser så snäll ut i denna roll var genialiskt. Många som jag läst på twitter säger oftast samma sak. Nämligen att det känns så fel att gilla dem som par men ändå på något sjukt vänster så gör man det trots att man vet allt han gör. För han mixar ju det med så fina saker också.
Det där med Paco är också en helt faschinerande grej. Att han känner sådan respekt, beundran, kärlek ja kalla det vad du vill till Joe så han faktiskt tar det beslutet.

Creepy men helt fantastisk serie. Var tvungen att köpa hem boken haha

film&serier bloggen    •     •   http://filmandserier.blogg.se

You är verkligen en speciell serie, men ack så bra. Visst är den obehaglig men ändå sjukt beroende. Nästan som man hejade på Joe ibland...










Kom ihåg mig?
Välkommen till bloggen Seriereflektioner!
Här bloggar jag om allt det senaste i serievärlden och därtill även något om filmer. Letar du efter de bästa tipsen, det senaste skvallret och recensioner om just dina favoritserier har du hittat rätt! Här skapar vi tillsammans ett forum med utrymme för diskussion. Jag ser fram emot att få höra av dig i kommentarsfältet!
Vill du kontakta mig är du välkommen att höra av dig till den e-mail som står i menyn ovan.

HannaVic logotype