I denna show som är en kombination av ståupp och teater bjuds vi tittare på den gamla tidens underhållning. Om det nuförtiden är vanligt med ett rasande tempo med punschlines som alltid gör övertramp, kan Steven Martin och Martin Shorts nya Netflix-special i stället påstås utgöra komfortabel myskomedi. Det är lite flaxigt och flygigt ibland men det hela levereras av två fullfjädrade proffs. Så som Steve Martin och Martin Short berättar om hur det ser ut bakom kulisserna i Hollywood skulle vissa kunna rynka på näsan och påstå att de verkar självgoda, men i verkligheten har de 1) all anledning att kunna uttrycka sig som de gör med tanke på hur berömda de faktiskt är och 2) alltid en humoristisk agenda med vad som sägs. Det betyder: ta det hela med en nypa salt. Jag uppskattar särskilt historierna om möten med stjärnor som Frank Sinatra och Elvis. Sammantaget är det här inte en sensationell show, men helt perfekt i sitt uförande.

 

 

Det här är en spännande standup att recensera eftersom den är daterad till så långt bak som 1983. Det här är Eddie Murphys första televisionsgenombrott i ståuppkomik efter att han under lång tid varit betraktad som SNL:s roligaste komiker. Saken är den, att med 1983 års mått mätt är han briljant. Det är tveklöst. På den tiden var TV-utbudet det motsatta till idag; det var minst sagt minimalt. Murphy har en fantastisk komisk timing och briljans men tyvärr är många av hans skämt föråldrade, vilket drar ner helhetsintrycket. Jag uppskattar showen men skrattar sällan. Den största igenkänningen ger de mer oskyldiga skämten om hur glassbilen förgyllde ens dag när man var barn. Dessutom utgör hans noga uttänkta outfit ett slag för rockstjärnelivet. Med tanke på utbudet år 1983 är showen säkerligen värd fyra eller fem stjärnor. I dagens utbudsöverflöd landar betyget på två och en halv stjärna.