Irritationen för Archies ständigt ogenomtänkta agerande eskalerar någonstans i mitten av den andra säsongen, eller kanske är det ännu senare. Därefter tar det hela en efterlängtad vändning: Archie börjar ta parti för sin far mot Hiram. Där och då finner Archie sin förnuftiga röst. ÄNTLIGEN. Att Archie är huvudperson i den här serien är ett mysterium för det skulle lika väl kunna vara Betty Coopers serie.

 

 

Aaah, Betty Cooper - crème-de-la-crème i Riverdale. Vad hade Riverdale varit utan allas vår mästerdetektiv? Även om det ibland blir uttjatat med det där "mörkret" inuti henne är hela situationen med den förlorade sonen som återvänder (Chic) en soppa som skapar en helt fantastisk intrig. Spänningarna inom familjen Cooper är något jag tycker håller upp säsong två.

 

Jag har pendlat mellan att vara irriterad på Jugheads ofta väldigt känslomässiga beslut (typ att låta sig själv bli misshandlad av Ghoulies) och att fullkomligt älska hans patos. Det jag gillar är att han är en rebell som tar hand om sina närmsta och står upp mot maktgalna män. Dessutom är han och Betty det sötaste paret ever, och extra kul är det att skådespelarna är tillsammans i verkligheten! Jag tycker att Jughead får en värdig upprättelse i säsingsfinalen.

 

 

Trots intrigerna på hemmaplan känns det som att Veronica har fått stå i skymundan den här säsongen. Hon har inte fått vara sitt allra mest sassy jag, utan det har mest handlat om att hon har valt att lita på föräldrarna, för att därefter ge dem ultimatum och sen litat på dem, om och om igen. Jag tycker att hon gör rätt i att till sist dissa sin pappa (duh) och hon och Hermione borde forma en allians mot honom. 

 

Förutom det konstiga faktum att Alice är med i skolpjäsen har hon en annars lysande säsong. Även om jag alltid har gillat henne har hon blivit en omtyckt karaktär i säsong två. Hon lyckas vara cool, badass och omhändertagande på samma gång. Hennes blommande kärlek till FP är mitt största ship i serien, no doubt. Name a better couple, liksom. Okej, Bughead kanske.

 

Pappornas pappa. I säsong ett var FP Jones ett ärkesvin som aldrig tog rätt beslut. Under större delen av säsong två har han varit nykter och dessutom tagit mogna beslut - för det mesta. Det har varit en fröjd att följa hans utveckling och hans alltmer förstärkta band till sin son Jughead. Dessutom är han den verkliga godbiten i serien. 

 

Efter att Archie blivit kontaktad av en FBI-agent att mata med info om Hiram Lodges affärer blir han plötsligt ivägförd till en skog. Där tror man att han ska möta Hiram Lodge - men icke. I stället står chefen där, Hermione, och berättar för Archie att han har klarat sitt test; FBI-agenten var bara en bluff för att se om Archie skulle svika familjen Lodge. Där och då tror man att Hermione är hjärnan bakom de sluga planer som förs fram av Hiram. Det visar sig sen att det snarare är som man först trodde, nämligen att Hiram är den som styr Hermione. Synd, men det är samtidigt mer trovärdigt så. Hermione har framstått som ganska vass under säsongen men tyvärr har hon överskuggats av Hiram. Dessutom anar man hela tiden att hon är mer god än vad hon framstår som. Hon vill nog egentligen göra det rätta, men Hiram manipulerar henne. Det blir bland annat tydligt under en konfrontation som Veronica har med sin mamma.

 

Hiram är superskurken som Riverdale behöver. Hans motiv kan ibland verka lite oklara men man får ha i åtanke att han är en maffiamedlem som försöker samla makt i Riverdale för att hävda sig bland de övriga maffiamedlemmarna, särskilt efter mordet på Papa Poutine. Hiram framstår som ond men ändå spännande i början av säsongen men mot slutet är det omöjligt att inte hata honom från djupet av ens hjärta - speciellt med tanke på säsongsfinalen.

 

 

 

Cheryl har nästan alltid varit en karaktär som till synes verkar vilja skapa kaos och därför kan man lätt irritera sig på henne. Intressant nog har hon alltid haft en moralisk kompass som gör att man sympatiserar med henne. Under säsong två har hon verkligen utvecklats till att bli en ytterst god person och till och med en hjältinna. Sättet hon hanterar situationen med sin förskräckliga mamma på är on point. Dessutom är det fascinerande att följa hennes utveckling inom kärlek. Föga anar vi att hon ska hitta kärleken i säsongens nya tillskott: Toni Topaz. I nästa säsong kommer vi få se hur Cheryl hanterar sitt nya medlemskap i Serpents.

 

Wow, visst stör vi oss rejält på Toni i början? Hon verkar innebära trubbel, särskilt mellan Jughead och Betty. Turligt nog väljer skaparna att avstyra dramat och gör Toni till en sympatisk person som finner kärleken i Cheryl Blossom. Det är ett av seriens smartaste drag.

 

Förr kunde jag tycka att Kevin skulle ta mer plats men nu har vi fått in så många karaktärer att det känns överflödigt att göra hans roll större. Han framstår nämligen inte lika färgstark som i början i mitt tycke. Hans spirande romans med Moose däremot - det är en kärlekshistoria jag kan tänka mig att följa. 

 

fyyeahriverdale, ludi-lin, fyeahriverdale, fyeahriverdale.