Man vet att Outlander börjar bli mäkta populärt när gruppträningsinstruktören på gymmet out of nowhere frågar vilka som tittar på Outlander just nu! 👏🏻 Det är ju så roligt att det är så många som tittar! Det har verkligen vuxit till att bli ett fenomen sedan förra säsongen. Kul att veckans avsnitt är extra långt btw!

 

En första kommentar jag har är att den äldre Fergus är väldigt bra castad! Han har lite skarpare drag, såsom man får när man blir vuxen, men han pratar ta mig tusan på ett skrämmande likt sätt som sitt yngre jag! Nåja, nu över till the main events. För vi har ju verkligen en hel del att kommentera den här veckan, eller hur?

 

Avsnittet börjar med att vi får se hur Jamies dag börjar och vad som leder fram till att han står i tryckeriet när han hör stämman av sin förlorade hustru för första gången på 20 år. Den här gången är detaljen att han svimmar lite mindre komiskt framställd. Hur avsnittet sedan fortskrider är behagligt att se. Jag förstår att det är väldigt tafatt mellan Jamie och Claire till en början, och jag tycker att skådespeleriet hos Sam är otroligt övertygande, särskilt när Claire berättar om Brianna. När de väl ska hoppa i säng går det verkligen otroligt långsamt framåt. Åtminstone fram till sekvensen där Claire slänger ur sig en replik som får mig att börja GAPSKRATTA: "Do it now, and don't be gentle"! Det är fint att se hur de båda connectar igen och blir samma Jamie och Claire som för 20 år sedan. Dock är ju deras åldrande inte det minsta övertygande. Claire ba: "Du har mer hår på bröstet än då" och "Män i fyrtioårsåldern brukar bli mjuka runt midjan" och man ba: "Ja, nu belyser du ju visserligen saker som gör att Jamies åldrande känns ännu mindre trovärdigt". 

 

Undrar dock hur det ska gå med Claire nu när hon, typiskt nog, blir överfallen av en galning, IGEN?! Det blir ännu en gång uppenbart att 1700-talet inte är en bra tid att vara kvinna i.

 

Varför, VARFÖR envisas Jughead med att gå på den skolan?Tycker så synd om honom! Det är kul att han ska starta upp den gamla skoltidningen igen men om han ska skriva om droger sätter han sig verkligen i en risky situation. Serpent-tjejen Toni Topaz som han blir vän med känns snäll, men samtidigt är hela situationen dem emellan lite lustig. Det är svårt att sätta fingret på. Kommer hon att få känslor för Jughead? Eller kommer hon att förråda honom? Det känns bäddat för drama, på något outgrundligt sätt.

 

ÄLSKAR att Riverdale får mer och mer inslag av en högkvalitativ såpopera, utan att för den delen bli en! Familjen Lodge har ju tveklöst tagit över Blossom-familjens "rik-men-dysfunktionell"-signum den här säsongen, nu när Hiram är ute ur finkan. 

 

Det är så töntigt hur Archie filmar sig själv med Red Circle och skamlöst härmar Anonymous-gruppens fraser, typ "we are legion" och så vidare. Hiram Lodge verkar oroväckande nöjd över att Archie har blivit hans lilla marionettdocka och det skaver lite. Det känns inte som att det bådar gott inför framtiden. Dessutom har Hiram nu lagt ut "såra-aldrig-min-flicka"-kortet - ett scenario som nu tycks oundvikligt.

 

Det är fint av Betty att oroa sig över Kevin, även om jag kan förstå hans frustration. I slutändan leder hennes oro till att han får bättre kontakt med sin pappa, men han verkar ändå fortfarande känna sig förrådd av Betty, att döma av blickarna de utbyter i skolans korridor.

 

Kuriosa: I veckans avsnitt refererades det till en hel del filmer, både direkt och indirekt. Cheryl refererade till The Addams Family när hon sa att Kevin påminner om Pugsley, titlarna American History X och Beetlejuice nämndes och även Halloween-filmerna nämndes.

 

 

Äntligen släpptes alla avsnitten ur den andra säsongen av Stranger Things! Det känns som att hypen är enorm inför den här premiären och att det är många som bänkar sig redan nu i helgen. Jag har passat på att se ett par avsnitt och mitt generella intryckt är mycket positivt! Faktum är att eftersom vi redan känner till de gamla karaktärerna, så känns handlingen för mig mer spännande redan från början! Dessutom är jag nyfiken på de nya karaktärerna Mad Max och hennes till synes vedervärdiga bror. Jag är alltså mer taggad på den nya säsongen och dessutom känns den nya säsongen hittills bättre. Det kanske är dumt att uttala sig för mycket om kvaliteten i början, men jag kan vidhålla detta även om omständigheterna ändras längre fram. Vilket magnifikt foto vi bjuds på, både i form av uttänkta detaljer och datoranimation! Barnskådisarna fortsätter leverera ett imponerande och övertygande skådespel. Det finns många lösa trådar som bara väntar på att få knytas samman, och även "will they/won't they" i form av Joyce/Jim och Nancy/Jonathan. 

 

Åh, trots att händelserna som sker är så skruvade så är detta en serie jag verkligen ser fram emot varje vecka! Letty är så bra på att skildra det känslomässiga. Javier är en aning vrång i sin attityd under stora delar av avsnittet, men det beror väl delvis på Silks bortgång och så är det nog även en försvarsstrategi för att skydda Letty och Jacob från röran.

 

Asnittet börjar mystiskt med Javier som undviker Lettys frågor om campingutflykten han ska ge sig iväg på. Det uppenbarar sig snabbt vad hans verkliga syfte är - att fixa cash till Jacobs utbildning genom sin sedvanliga omoraliska gärning. Javier ger sig iväg och Letty följer givetvis efter. Efter en stund rullar en stor svart skåpbil in och det visar sig vara Carin med barnen. Attans! Det hela utvecklar sig till en rad ofördelaktiga händelser som försvårar för Javier att fullborda sitt dåd. I slutet får Apple bevittna Javier övertala Bryce att hoppa utför en klippa. Jacob är smart och försöker intala henne att hon bara upplever hallucinationer av alkoholen som hon snodde från lägerledaren. Hon accepterar tveksamt förklaringen. Jacob förstår dock att allting skedde på riktigt.

 

Det är frustrerande att se Letty kämpa mot alla droger som erbjuds under campingen, men jag förstår att hon efter våldtäktsförsöket vill ha en verklighetsflykt. Efter den incidenten anser jag att Javier kan vara lite mer tröstande mot henne, faktiskt. Hon är en himla fighter.

 

I det här avsnittet slapp vi bli påminda om den jobbiga jakten av FBI i alla fall.

 

Jag blir glad när Annalise lyckas uppnå ett tillräckligt antal käranden i sin class action och likaså ledsen när de hoppar av. Oaktat tycker jag att de båda perspektiven - Annalises och Bonnies - framställs som en jämn match. Jag förstår Bonnies frustration över att känna sig sviken av Annalise och att det driver henne till att komma efter henne. Därtill får hon kämpa med skuldkänslorna av att försöka slå tillbaka mot någon som har hjälpt henne mycket i livet. Det är tydligt hur mycket hon får kämpa med dessa motstridiga känslor. Upplösningen i slutet, när Bonnie får sluta ögonen och uttala högt att hon älskar Annalise, är perfekt illustrerat. 

 

Jag håller med Frank när han frågar Laurel om hon är säker på att barnet verkligen inte är hans. Det är väl fullt möjligt? Det stör mig också att hon tvingar Michaela och Oliver att bryta sig in i Teagans dator, samtidigt som jag förstår att hon vill sätta dit sin pappa. Hon tar dock onödigt mycket risker med de besluten, anser jag.

 

Det är så glädjande att se Connor komma till Annalise i ett inte så väl dolt försök att få hjälp. Jag kan se de två som ett riktigt powerpar, där Annalise får känna att hon fortfarande kan kicka ass och Connor kan få tillbaka sin tro på sig själv! 

 

Det ser för tillfället inte så ljust ut för Asher och Michaela. Han får nog för sig att hon är otrogen, och vem kan klandra honom? Lite creepy av honom att stalka henne från bilen. Ska man läsa in händelserna i slutet av avsnittet kan man ju tro att Asher har skjutit någon och det kanske beror på att han tror att den personen har varit med Michaela. Det är ju bara lösa spekulationer som säkert inte stämmer - det får vi i alla fall verkligen inte hoppas! Om vi skippar den teorin och frågar oss vem det är som har blivit skjuten kan det begrundas huruvida det är Nate eller inte. Vad tror vi om det?

 

 

Bildkällor/Image sources: IMDB, Business Insider, ibtimes, IMDB, IMDB, IMDB.