Här kommer till slut min recension av 

Twin Peaks: The Return, eller som jag skulle vilja kalla det:

 

 

Det har verkligen varit en långdragen plåga att ta sig igenom detta kolossala misstag. I mitt tycke ska det inte vara en plåga att ta sig igenom en serie, oavsett hur konstnärlig den är. Jag kallar den här återkomsten för ett misstag eftersom jag önskar att jag aldrig hade börjat titta på den. Jag menar, jag tycker att jag brukar hänga med hyfsat när jag följer en series handling men frågan är om det ens fanns någon handling att följa här. Det tar verkligen emot att vara så pessimistisk, men jag känner samtidigt ett starkt behov av att skriva av mig om min åsikt. V.ä.r.d.e.l.ö.s.t. Jag vägrar se det här som ett konstverk. Det händer aldrig att jag blir så upprörd över något jag ser på TV, men David Lynch är ett pretto som jag helt klart inte förstår. Ännu en person som blir hyllad som ett manligt geni, men vad är det egentligen han gör? Han torterar oss i 18 avsnitt, helt poänglöst, bara för att visa att han kan. Den stora illusionen han lyckas med är att få oss alla att tro att vi bevittnar något storartat. Jag är beyond provocerad. Ingen får kritisera det manliga geniet - det handlar ju bara om att man inte förstår hans komplexitet - men jag tycker faktiskt att det är viktigare än någonsin att alla får yttra sin åsikt och ifrågasätta påståenden om genialitet, som annars bara tas för givet.

 

Det gamla Twin Peaks hade hjärta och substans mitt i allt det röriga. Jag frågar mig till exempel varför Lynch ens väljer att kalla fortsättnigen för Twin Peaks, för det känns helt klart som en helt annan serie. Han passar bara på att rida på framgångsvågen från den gamla serien. 

 

 

Saker och ting som händer i början återkommer aldrig. Oändlöst många trådar hänger lösa. Några få knyts slutligen ihop i vad som ska verka som ett genialt häpnadsväckande slut, där tittare ska ifrågasätta om de verkligen har förstått innebörden. Folk har hittat förklaringar på internet om hur tidslinjer upplöses och hur allt ligger till med Judy som the mother, men jag känner bara att jag inte ens orkar lägga någon möda på att ta in det som skrivs. Jag har insett sedan runt avsnitt 8-9 att det är rent skräp jag tittar på, och den känslan har tyvärr funnits med genomgående. Den främsta anledningen till att jag vill skriva av mig om mina åsikter kring återkomsten av Twin Peaks är för att eventuellt kunna hindra någon annan att slösa bort 18 timmar av sitt liv. Ni behöver såklart inte tro mig eller ens hålla med, men jag kan inte säga något annat än att mitt betyg blir ett minusbetyg. Ha gärna i åtanke att jag älskade den gamla versionen av Twin Peaks så mycket att jag ansåg det vara min favoritserie. Kanske förstår ni Lynchs genialitet på ett helt annat sätt, men enligt mig ska det finns starkare bevis för en sådan genialitet än en revival som efter 26 års arbete ändå bara framstår som ett ointressant kaos utan någon röd tråd. Jag respekterar verkligen den som är av en annan åsikt än min, så känn dig välkommen att kommentera vad du än tycker. En mer positivt laddad åsikt vore till och med befriande att läsa.

 

Pretentiöst skräp. En skymf mot alla inblandade. 

 

Bildkällor/Image source: IMDB.