Jag finner Stranger Things 2 snäppet bättre än säsong ett. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför: till en början tänker jag att det är på grund av en mer utspridd karaktärsutveckling och nya dimensioner hos dem vi lärde känna under den första säsongen. Sen slår det mig att det kanske inte alls är så. Sen kastas jag tillbaka till den första känslan om att jo, så är det. 

 

I den första säsongen får vi knappt se Will, så det är givet att hans karaktär får mer utrymme att utvecklas nu. Vi introduceras även till mamma Joyces kärleksintresse Bob, spelad av Hobbit-Sam. Även han får en rättvis utveckling under säsongens gång. Mest av alla utvecklas karaktären Jim Hopper, tycker jag. I den första säsongen är han genomgående skeptisk, för att den här gången acceptera allt övernaturligt på en gång. Det finaste av allt är hans faderliga relation till Eleven (eller ska man säga Jane?) som tydligt är en välbehövlig roll för honom att axla efter att ha gått igenom tragiken av att förlora ett barn, en gång i tiden. Eleven själv har blivit mer badass. I den första säsongen genomgår hon helt klart den största av karaktärsutvecklingar i serien - det hela mynnar ut i att hon finner krafter inombords till att lyckas rädda alla sina vänner. Den här gången anammar hon än mer kraft genom att av sin syster lära sig att använda ilska som bränsle. 

 

Jonathan, däremot, får som karaktär stå mer i skuggan den här gången. Jag tyckte att hans karaktär var intressant förra säsongen - inte lika intressant den här gången, tyvärr. Inte heller Nancy är så värst intressant. Det de gör för Barbaras skull är däremot en fin story. Steve å andra sidan, är den mest intressanta i denna kärlekstriangel. Att han i slutet blir som en bror för Dustin också är en smart och tillfredsställande karaktärsutveckling. Vi kommer förmodligen att få se mer av kärlekstriangeln i kommande avsnitt.

 

Karaktären Max är en besvikelse då hon tyvärr reduceras till ett romantiskt objekt. Genom relationen till sin vedervärdiga bror får hon uppvisa sina mer kickass-egenskaper, men det sker liksom som i förbifarten och förblir något knappt väsentligt. Förhoppningsvis kommer Max och Billy bli mer komplexa karaktärer i framtida säsonger. Det är som att det sker ett försök av att skapa en del hos Billy som tittare kan sympatisera med, utan att det ens är i närheten av att lyckas.

 

 

I slutändan är det frälsaren Eleven som kommer till undsättning. Värdigt och oundvikligt blir hon den som räddar världen. Det hela avslutas med en supersentimental skoldans, fylld av ungdomlig kärlek, som får mina tårkanaler att öppna sig liksom ett skyfall.

 

Vet ni vad? Det planeras bli hela fem säsonger av succéserien. Vad tycker ni om det? Jag vill även slänga ur mig att jag tror att Millie Bobby Brown och Finn Wolfhard kommer bli våra nästa stora stjärnor.