Filmrecension: I'm not scared
Io non ho paura är originaltiteln på denna italienska film av den kända Gabriele Salvatores. Jag såg den nu i veckan utan att ha en aning om dess handling. Det visade sig vara en en otroligt gripande film med många underliggande teman.
Titel: I'm not scared (Io non ho paura)
År: 2003
Genre: Kriminaldrama, mysterium
Skådespelare: Giuseppe Cristiano, Diego Abatantuono, Aitana Sánchez-Gijón, Dino Abbrescia m.fl.
Betyg på IMDB: 7.5/10
Mitt betyg: 7.5/10
Handling
Någontans i Apulien, Italien. En pojke upptäcker av en slump ett hål i marken där det visar sig att en annan liten pojke sitter instängd. Filmen utspelar sig under 70-talets "Years of Lead" i Italien, en tid som präglades av terrorism och kidnappningar.
Recension
Ibland är det något särskilt med att bara luta sig tillbaka framför en film utan några som helst förutfattade meningar. Io non ho paura är titeln på en bok av Niccolò Ammaniti som sedermera omvandlades till ett filmmanus. Det här är resultatet: en film med samma namn, som visar det tragiska i skillnaden mellan fattigdom och välstånd och hur människor kan vara förövare och offer på samma gång. Det är en seriös och viktig historia, berättad genom ögonen på ett barn.
Det är en sådan film som påverkar en på ett djupare plan; en film som kan sitta med i flera år efteråt. Ni vet att man ibland minns vissa filmer extra bra från sin barndom? Den här lyckas skapa samma känsla trots att man har sett den i vuxen ålder.
Som jag inledningsvis skrev är det en gripande film med många teman: hur man kan samla mod till att trotsa den vuxna världen och stå upp för vad man vet innerst inne är rätt, trots att konsekvenserna kan bli förödande; gemenskapen i ett litet samhälle; grupptryck; vänskapens ris och ros; konfrontationen med den obevekliga verkligheten och en hel del andra svåra ämnen. Även musiken är superb och adderar en genomtänkt effekt till den i sig redan fängslande handlingen. Extra plus får filmen av mig för sina vackra landskapsbilder, förvisso mestadels bestående av diverse vajande sädesslag, men det är något vackert även i det.
Bildkälla/Image source: Taxidrivers
Svar:
Hej! Karl för sin kilt tycker jag verkligen att du ska kolla på! Det är en av mina favoritserier, såg den alltid med familjen som liten på lördagar och för några årsedan köpte jag boxen för att jag ville se om jag fortfarande gillar den. Det gjorde jag ;) Det är en mysig feel good serie så när du är sugen på en sådan är den prefek!