Tankar om How to Get Away with Murder

Ber om ursäkt för några dagars frånvaro här men jag drabbades av en rejäl förkylning/halsfluss etc. i helgen och var i mitt tillstånd iväg på en resa under söndagen, så jag har inte haft möjlighet att gå någonstans för att få wifi. Nu är jag väl på bättringsvägen, hoppas jag!
 
Jag tänkte passa på att dela med mig om några tankar jag har angående de senaste avsnitten av How to Get Away with Murder. Det handlar om förra lördagens avsnitt samt den här lördagens avsnitt som nyss sändes. I det förstnämnda avsnitt fick vi bevittna tvist efter tvist och det var sannerligen en berg- och dalbana av känslor som vi fick konfrontera. 
 
Bildkälla/Image source: keatingstation
 
Det här var fint. Det här var riktigt fint. Vi fick ett litet avslut mellan dessa två och båda får gå vidare på varsitt håll. Tyvärr gjorde ju även Annalise och Nate slut. Visserligen har han varit en god man men jag tyckte att han var otäck i scenen då han anklagar Annalise för att vara en alkoholist (vilket visserligen är sant). Även Annalise förtjänar att vara lycklig och jag tycker att vi i det senaste avsnittet (3x05) fick en mycket känslosam och berättande visualisering av henne och hennes känsloliv. Tänk, vad många upplevelser Sam och Annalise delade tillsammans ändå. Det är inte konstigt att Annalise känner sig tom och uppgiven nu, efter alla motgångar nyligen med förlusten av jobb etc. Som tur väl är fick vi i slutet av det sista avsnittet se henne sparka tillbaka och minsann - hon får sitt jobb tillbaka! 
 
Bildkälla/Image source: flaurel-htgawm
 
Jag känner inte att jag "approve" hela grejen som sker med Frank. Fine, att han skulle ha ett shady förflutet var väl uppenbart men att han skulle ha dödat sin pappa?! Jag känner bara "why tho?". Ingen går och planerar ett mord på en närstående för små skitsaker för att sedan gå och ångra sig i resten av sitt liv. Jag tror att serieskaparna försöker utöka temat med att alla goda människor har ont inom sig och alla onda människor har gott inom sig. Frank skulle väl vara någon slags hybrid. Nej, här försöker manusförfattarna bara vinna billiga poäng, känns det som! Det känns även sådär att Bonnie och Frank, vars platoniska men speciella förhållande har varit mystiskt och intressant, nu har övergått till en besvikelse. De delade ett så fint band och det var på ett sjukt sätt en fin och kärleksfull gest av Frank att göra sig av med Bonnies pappa (även om denna gest gick över alla acceptabla gränser i en normal värld). Nu har de alltså legat med varandra och jag tyckte så synd om Bonnie när Frank hade lämnat henne på morgonen men samtidigt tror jag att hon även grät på grund av medkänsla för honom och hur ledsen han är över allt som har hänt. Det är nämnvärt att jag ändå uppskattade Franks intima samtal med Bonnie på kvällen och om hur de skulle få söta barn (aaaaw). Jag önskar bara att det hade stannat vid ett samtal och inget mer. 
 
Bildkälla/Image source: queenofhtgawm
 
Jag vet inte heller om jag gillar Laurel och Wes konstiga relation heller? De har liksom inget mer som för dem samman än deras hemligheter, men det är ju ungefär samma hemligheter och upplevelser som hela gruppen har delat tillsammans. Kunde inte Wes få vara med Meggy och ha en otroligt tråkig och intetsägande relation med henne? Nej, manusförfattarna tycker tydligen att det är bättre att skapa en orimlig dynamik som förstör hela grejen med Frank och Laurel. Det är tur att Laurel artigt tackade nej till Wess subtila förslag om att bli ett par. Frank isn't gone! Nu har ju Frank och Bonnie skapat lite mer oreda som säkert kommer att få konsekvenser i framtiden. I sin tur har ju Bonnie ett förflutet med Asher men hon verkar inte ha några som helst känslor kvar för honom ändå. 
 
Bildkälla/Image source: howtogetawaywithmurder-fan
 
Låt oss spola fram i tiden. Vem är det som är död egentligen? Nja, om vi först analyserar vem som borde vara pappa till Laurels barn så är det väl uppenbarligen antingen Frank eller Wes. Min gissning faller på Wes, rimligtvis då jag tror att Frank och Laurels förhållande är alldeles för skadat för att de ska hitta tillbaka till varandra så snabbt, förutsatt att Frank skulle få för sig att återvända. Vem borde då rimligen ha befunnit sig i huset tillsammans med Laurel, och orsakat en stark reaktion hos Annalise när hon lyfte på skynket? Wes. Jag vill tro att manusförfattarna vill att vi ska tro att det är Wes. Han har tidigare varit den mest irriterande karaktären men i den här säsongen är han ganska lätt att fatta tycke för. Kan det vara för att vi ska bli ledsna för att han försvinner? Jag har ändå en känsla av att han är en alldeles för viktig karaktär för att dö, så Nate är en annan gissning. Det vore dock konstigt om Nate och Laurel var de enda som befann sig i huset. Det är ju åtminstone inte Connor som dog, eftersom Oliver försökte ringa hans telefon. 
 
Det här inlägget blev en aning rörigt, men så blir det lätt när man ska sammanfatta många händelser i en enda klump! Vem tror du att det är som har dött? Vem är pappa till Laurels barn? 
 
(Som en slutparentes vill jag bara lägga till att 3x04 var ett makalöst bra avsnitt, speciellt för att vara så tidigt inne i säsongen. Vad tyckte ni?)


Karin    •     •   http://karinsuniversum.blogg.se/

Alltså, den här serien gör mig galen! Haha, vill ha svar direkt. Håller helt med att Bonnie & Frank borde ha slutat vid ett samtal. & nej, inte Laurel & Wes tillsammans. Om Wes är pappan till barnet, nä.. jag orkar inte.

Svar: Skönt att du håller med mig!! Och kul att du också följer denna galna och mindblowing men fängslande serie!
seriereflektioner.blogg.se










Kom ihåg mig?
Välkommen till bloggen Seriereflektioner!
Här bloggar jag om allt det senaste i serievärlden och därtill även något om filmer. Letar du efter de bästa tipsen, det senaste skvallret och recensioner om just dina favoritserier har du hittat rätt! Här skapar vi tillsammans ett forum med utrymme för diskussion. Jag ser fram emot att få höra av dig i kommentarsfältet!
Vill du kontakta mig är du välkommen att höra av dig till den e-mail som står i menyn ovan.

HannaVic logotype